Svenska 1917

Esperanto

Matthew

22

1Och Jesus begynte åter tala till dem i liknelser och sade:
1Kaj respondante, Jesuo denove parolis al ili parabole, dirante:
2»Med himmelriket är det, såsom när en konung gjorde bröllop åt sin son.
2La regno de la cxielo similas al unu regxo, kiu faris edzigxan feston por sia filo,
3Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma.
3kaj sendis siajn sklavojn, por voki la invititojn al la edzigxa festo; kaj ili ne volis veni.
4Åter sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen till bröllopet.'
4Poste li sendis aliajn sklavojn, dirante:Diru al la invititoj:Jen mi preparis la mangxon; miaj bovoj kaj miaj grasigitaj brutoj estas bucxitaj, kaj cxio estas preta; venu al la edzigxa festo.
5Men de aktade icke därpå, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin köpenskap.
5Sed ili malatentis, kaj foriris, unu al sia bieno, alia al sia komercado;
6Och de övriga grepo hans tjänare och misshandlade och dräpte dem.
6kaj la ceteraj, kaptinte liajn sklavojn, perfortis kaj mortigis ilin.
7Då blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk och förgjorde dråparna och brände upp deras stad.
7Kaj la regxo koleris; kaj sendinte siajn armeojn, li pereigis tiujn mortigintojn kaj bruligis ilian urbon.
8Därefter sade han till sina tjänare: 'Bröllopet är tillrett, men de som voro bjudna voro icke värdiga.
8Tiam li diris al siaj sklavoj:La edzigxa festo estas preta, sed la invititoj ne estis indaj.
9Gån därför ut till vägskälen och bjuden till bröllopet alla som I träffen på.'
9Iru do al la disirejoj de la vojoj, kaj cxiujn, kiujn vi trovos, invitu al la edzigxa festo.
10Och tjänarna gingo ut på vägarna och samlade tillhopa alla som de träffade på, både onda och goda, och bröllopssalen blev full av bordsgäster.
10Kaj tiuj sklavoj, elirinte sur la vojojn, kunvenigis cxiujn, kiujn ili trovis, malbonajn kaj bonajn; kaj la edzigxa festo plenigxis de gastoj.
11Men när konungen nu kom in för att se på gästerna, fick han där se en man som icke var klädd i bröllopskläder.
11Sed la regxo, enveninte por rigardi la gastojn, tie vidis viron, kiu ne havis sur si edzigxofestan veston;
12Då sade han till honom: 'Min vän, huru har du kommit hitin, då du icke bär bröllopskläder?' Och han kunde intet svara.
12kaj li diris al li:Amiko, kiel vi envenis cxi tien, ne havante edzigxofestan veston? Kaj li silentadis.
13Då sade konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan.
13Tiam la regxo diris al siaj servantoj:Ligu lin mane kaj piede, kaj eljxetu lin en la eksteran mallumon; tie estos la plorado kaj la grincado de dentoj.
14Ty många äro kallade, men få utvalda.»
14CXar multaj estas vokitaj, sed malmultaj estas elektitaj.
15Därefter gingo fariséerna bort och fattade det beslutet att de skulle söka snärja honom genom något hans ord.
15Tiam iris la Fariseoj, kaj konsiligxis, kiel ili povos impliki lin per interparolado.
16Och de sände till honom sina lärjungar, tillika med herodianerna, och läto dem säga: »Mästare, vi veta att du är sannfärdig och lär om Guds väg vad sant är, utan att fråga efter någon; ty du ser icke till personen.
16Kaj ili sendis al li siajn discxiplojn kun la Herodanoj, por diri:Majstro, ni scias, ke vi estas verama, kaj instruas laux vero la vojon de Dio, kaj ne zorgas pri iu ajn; cxar vi ne favoras la personon de homoj.
17Så säg oss då: Vad synes dig? Är det lovligt att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?»
17Diru do al ni, kiel sxajnas al vi? cxu konvenas doni tributon al Cezaro, aux ne?
18Men Jesus märkte deras ondska och sade: »Varför söken I att snärja mig, I skrymtare?
18Sed Jesuo, sciante ilian ruzecon, diris:Kial vi min provas, hipokrituloj?
19Låten mig se skattepenningen.» Då lämnade de fram till honom en penning.
19Montru al mi la tributan moneron. Kaj ili alportis al li denaron.
20Därefter frågade han dem: »Vems bild och överskrift är detta?»
20Kaj li diris al ili:Kies estas cxi tiu bildo kaj la surskribajxo?
21De svarade: »Kejsarens.» Då sade han till dem: »Så given då kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»
21Ili diris al li:De Cezaro. Tiam li diris al ili:Redonu do al Cezaro la proprajxon de Cezaro, kaj al Dio la proprajxon de Dio.
22När de hörde detta, förundrade de sig. Och de lämnade honom och gingo sin väg.
22Kaj auxdinte, ili miris, kaj lin lasis kaj foriris.
23Samma dag trädde några sadducéer fram till honom och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse; de frågade honom
23En tiu sama tago alvenis al li Sadukeoj, kiuj diras, ke ne estas relevigxo; kaj ili demandis lin, dirante:
24och sade: »Mästare, Moses har sagt: 'Om någon dör barnlös, så skall hans broder i hans ställe äkta hans hustru och skaffa avkomma åt sin broder.'
24Majstro, Moseo diris:Se iu mortas, ne havante infanojn, lia frato edzigxu kun lia edzino kaj naskigu idaron al sia frato.
25Nu voro hos oss sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade någon avkomma, lämnade han sin hustru efter sig åt sin broder.
25Estis cxe ni sep fratoj; kaj la unua edzigxis kaj mortis, kaj ne havante idaron, lasis sian edzinon al sia frato;
26Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde.
26tiel same ankaux la dua, kaj la tria, gxis la sepa.
27Sist av alla dog hustrun.
27Kaj post cxiuj la virino mortis.
28Vilken av de sju skall då vid uppståndelsen få henne till hustru? De hade ju alla äktat henne.»
28En la relevigxo do, por kiu el la sep sxi estos edzino? cxar cxiuj sxin havis.
29Jesus svarade och sade till dem: »I faren vilse, ty I förstån icke skrifterna, ej heller Guds kraft.
29Sed Jesuo responde diris:Vi eraras, ne sciante la Skribojn, nek la potencon de Dio.
30Vid uppståndelsen taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen.
30CXar en la relevigxo oni nek edzigxas nek edzinigxas, sed estas kiel angxeloj en la cxielo.
31Men vad nu angår de dödas uppståndelse, haven I icke läst vad eder är sagt av Gud:
31Sed pri la relevigxo el la mortintoj, cxu vi ne legis tion, kio estis dirita al vi de Dio, nome:
32'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han är en Gud icke för döda, utan för levande.»
32Mi estas la Dio de Abraham kaj la Dio de Isaak kaj la Dio de Jakob? Dio estas Dio ne de la mortintoj, sed de la vivantoj.
33När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.
33Kaj kiam la homamaso tion auxdis, ili miregis pro lia instruado.
34Men när fariséerna fingo höra att han hade stoppat munnen till på sadducéerna, samlade de sig tillhopa;
34Sed la Fariseoj, auxdinte, ke li silentigis la Sadukeojn, kune kolektigxis.
35och en av dem, som var lagklok, ville snärja honom och frågade:
35Kaj unu el ili, legxisto, demandis lin, provante lin:
36»Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?»
36Majstro, kiu estas la granda ordono en la legxo?
37Då svarade han honom: »'Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.'
37Kaj li diris al li:Amu la Eternulon, vian Dion, per via tuta koro kaj per via tuta animo kaj per via tuta menso.
38Detta är det yppersta och förnämsta budet.
38CXi tiu estas la granda kaj la unua ordono.
39Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'
39Kaj dua estas simila al gxi:Amu vian proksimulon kiel vin mem.
40På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.»
40De cxi tiuj du ordonoj dependas la tuta legxo kaj la profetoj.
41Men då nu fariséerna voro församlade, frågade Jesus dem
41Kaj kiam la Fariseoj jam kunvenis, Jesuo ilin demandis,
42och sade: »Vad synes eder om Messias, vems son är han?» De svarade honom: »Davids.»
42dirante:Kion vi pensas pri la Kristo? kies filo li estas? Ili diris al li:De David.
43Då sade han till dem: »Huru kan då David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han säger ju:
43Li diris al ili:Kial do David, en la Spirito, lin nomas Sinjoro, dirante:
44'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender under dina fötter.'
44La Eternulo diris al mia Sinjoro: Sidu dekstre de Mi, GXis Mi faros viajn malamikojn benketo por viaj piedoj?
45Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han då vara hans son?»
45Se do David nomas lin Sinjoro, kiel li estas lia filo?
46Och ingen förmådde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig någon från den dagen att vidare ställa någon fråga till honom.
46Kaj neniu povis respondi unu vorton al li, nek iu post tiu tago plu kuragxis fari al li demandon.