¹Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.

¹Kiel negxo en somero, kaj kiel pluvo en tempo de rikolto, Tiel ne konvenas honoro por malsagxulo.

²Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.

²Kiel birdo forlevigxas, kiel hirundo forflugas, Tiel senkauxza malbeno ne efektivigxas.

³Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!

³Vipo estas por cxevalo, brido por azeno, Kaj bastono por la dorso de malsagxuloj.

⁴Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.

⁴Ne respondu al malsagxulo laux lia malsagxeco, Por ke vi mem ne farigxu egala al li.

⁵Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.

⁵Respondu al malsagxulo laux lia malsagxeco, Por ke li ne estu sagxulo en siaj propraj okuloj.

⁶Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.

⁶Kiu komisias aferon al malsagxulo, Tiu trancxas al si la piedojn kaj sin suferigas.

⁷Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.

⁷Kiel la kruroj de lamulo pendas peze, Tiel estas sentenco en la busxo de malsagxuloj.

⁸Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.

⁸Kiel iu, kiu alligas sxtonon al jxetilo, Tiel estas tiu, kiu faras honoron al malsagxulo.

⁹Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.

⁹Kiel dorna kano en la mano de ebriulo, Tiel estas sentenco en la busxo de malsagxuloj.

¹⁰En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.

¹⁰Kompetentulo cxion bone faras; Sed kiu dungas pasantojn, tiu dungas malsagxulojn.

¹¹Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.

¹¹Kiel hundo revenas al sia vomitajxo, Tiel malsagxulo ripetas sian malsagxajxon.

¹²Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.

¹²CXu vi vidas homon, kiu estas sagxa en siaj okuloj? Estas pli da espero por malsagxulo ol por li.

¹³Den late säger: »Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.

¹³Maldiligentulo diras:Leono estas sur la vojo, Leono estas sur la stratoj.

¹⁴Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.

¹⁴Pordo turnigxas sur sia hoko, Kaj maldiligentulo sur sia lito.

¹⁵Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.

¹⁵Maldiligentulo sxovas sian manon en la poton, Kaj ne volas venigi gxin al sia busxo.

¹⁶Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.

¹⁶Maldiligentulo estas en siaj okuloj pli sagxa, Ol sep veraj sagxuloj.

¹⁷Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.

¹⁷Pasanto, kiu sin miksas en malpropran disputon, Estas kiel iu, kiu kaptas hundon je la oreloj.

¹⁸Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,

¹⁸Kiel frenezulo, kiu jxetas fajron, Sagojn, kaj morton,

¹⁹är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: »Jag gjorde det ju på skämt.»

¹⁹Tiel estas homo, kiu trompas sian proksimulon, Kaj diras:Mi ja sxercas.

²⁰När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.

²⁰Kie ne estas ligno, estingigxas la fajro; Kaj se ne estas kalumnianto, cxesigxas malpaco.

²¹Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.

²¹Karbo servas por ardajxo, ligno por fajro, Kaj homo malpacema por provoki malpacon.

²²Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.

²²La vortoj de kalumnianto estas kiel frandajxoj, Kaj ili penetras en la profundon de la ventro.

²³Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.

²³Varmegaj lipoj kun malica koro Estas nepurigita argxento, kiu kovras argilajxon.

²⁴En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.

²⁴Malamanto havas maskitajn parolojn, Kaj en sia koro li preparas malicon.

²⁵Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.

²⁵Kiam li cxarmigas sian vocxon, ne kredu al li; CXar sep abomenajxoj estas en lia koro.

²⁶Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.

²⁶Kiu trompe kasxas malamon, Tiu aperigos sian malbonecon en popola kunveno.

²⁷Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.

²⁷Kiu fosas foson, tiu falos en gxin; Kaj kiu rulas sxtonon, al tiu gxi revenos.

²⁸En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.

²⁸Mensogema lango malamas tiujn, kiujn gxi dispremis; Kaj hipokrita busxo kauxzas pereon.