¹Varför, HERRE, står du så långt ifrån och fördöljer dig i nödens tider?

¹Kial, ho Eternulo, Vi staras malproksime? Kial Vi kasxas Vin en la tempo de la mizero?

²Genom de ogudaktigas övermod måste den arme lida. Må de fångas i de ränker som de hava uttänkt!

²Pro la malhumileco de malbonulo suferas malricxulo; Ili kaptigxu per la artifikoj, kiujn ili elpensis.

³Ty den ogudaktige berömmer sig av sin själs lystnad, och den rovgirige talar förgripligt och föraktar HERREN.

³CXar malbonulo fanfaronas pri la kapricoj de sia animo; Rabanto forlasas, malsxatas la Eternulon.

⁴Den ogudaktige säger i sitt högmod: »Han frågar icke därefter.» »Det finnes ingen Gud», så äro alla hans tankar.

⁴Malpiulo en sia malhumileco ne esploras; En cxiuj liaj pensoj Dio ne ekzistas.

⁵Trygga äro alltid hans vägar, dina domar gå högt över hans blickar; alla sina ovänner räknar han för intet.

⁵Li cxiam iras forte laux siaj vojoj; Viaj jugxoj estas tro alte super li; CXiujn siajn malamikojn li forspitas.

⁶Han säger i sitt hjärta: »Jag skall icke vackla, över mig skall i evighet ingen olycka komma.»

⁶Li diris en sia koro:Mi ne sxanceligxos, De generacio al generacio neniam estos al mi malbone.

⁷Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck; hans tunga gömmer olycka och fördärv.

⁷Lia busxo estas plena de malbenado, trompo, kaj malico; Sub lia lango estas suferigo kaj malvero.

⁸Han lägger sig i försåt vid gårdarna, i lönndom vill han dräpa den oskyldige; hans ögon lura på den olycklige.

⁸Inside li sidas en la vilagxoj; Kasxe li mortigas senkulpulon; Liaj okuloj spionas malricxulon.

⁹Han ligger i försåt på lönnligt ställe, såsom ett lejon i sitt snår, han ligger i försåt för att gripa den arme; han griper den arme, i det han drager honom in i sitt nät.

⁹Li sidas inside en kasxita loko, kiel leono en la kaverno; Li insidas, por kapti malricxulon; Kaj li kaptas malricxulon, tirante lin en sian reton.

¹⁰Han trycker sig ned, han ligger på lur, och de olyckliga falla i hans klor.

¹⁰Li insidas, alpremigxas, Kaj la malricxulo falas en liajn fortajn ungegojn.

¹¹Han säger i sitt hjärta: »Gud förgäter det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig.»

¹¹Li diras en sia koro:Dio forgesis, Li kovras Sian vizagxon, Li neniam vidos.

¹²Stå upp, HERRE; Gud, upplyft din hand, förgät icke de arma.

¹²Levigxu, ho Eternulo; ho Dio, levu Vian manon; Ne forgesu mizerulojn.

¹³Varför skall den ogudaktige få förakta Gud och säga i sitt hjärta att du icke frågar därefter?

¹³Por kio malpiulo malsxatas Dion, Kaj diras en sia koro, ke Vi ne postulos respondon?

¹⁴Du har ju sett det, ty du giver akt på olycka och jämmer, för att taga det i din hand. Åt dig överlämnar den olycklige sin sak; du blev den faderlöses hjälpare.

¹⁴Vi vidas ja, cxar mizerojn kaj suferojn Vi rigardas, por redoni laux Via forto. Al Vi fordonas sin malricxulo; Por orfo Vi estas helpanto.

¹⁵Bryt sönder den ogudaktiges arm, och hemsök de ondas ogudaktighet, så att du icke mer finner den.

¹⁵Rompu la brakon de malpiulo kaj malbonulo, Por ke ecx sercxante lian malbonon, oni gxin ne trovu.

¹⁶Ja, HERREN är konung alltid och evinnerligen; hedningarna utrotas ur hans land.

¹⁶La Eternulo estas Regxo por eterne kaj cxiam, Pereis la idolistoj de Lia tero.

¹⁷De ödmjukas trängtan hör du, HERRE; du gör deras hjärtan ståndaktiga; du låter ditt öra giva akt

¹⁷Deziron de humiluloj Vi auxdas, ho Eternulo; Vi fortigas ilian koron, Vi atentigas Vian orelon,

¹⁸för att skaffa den faderlöse och förtryckte rätt, så att människor, komna av jord, ej längre vålla skräck.

¹⁸Por doni jugxon al orfo kaj premato, Por ke oni cxesu peli homon de la tero.