¹För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld.

¹Al la hxorestro. De la sklavo de la Eternulo, David, kiu eldiris al la Eternulo la vortojn de cxi tiu kanto, kiam la Eternulo lin savis el la manoj de cxiuj liaj malamikoj kaj el la mano de Saul. Kaj li diris: Mi varmege Vin amas, ho Eternulo, mia forteco!

²Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,

²La Eternulo estas mia Roko, kaj mia fortikajxo, kaj mia Savanto, Mia Dio, mia forta Roko, kiun mi fidas, Mia sxildo kaj la korno de mia savo, mia rifugxejo.

³HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.

³Mi vokas al la Eternulo, la glorinda; Kaj mi savigxas de miaj malamikoj.

⁴HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.

⁴CXirkauxis min la ondoj de la morto, Kaj torentoj pereigaj min teruris;

⁵Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig.

⁵La sxnuroj de SXeol min cxirkauxis, La retoj de la morto min atingis.

⁶Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.

⁶En mia premiteco mi vokis la Eternulon, Kaj al mia Dio mi kriis; El Sia templo Li auxdis mian vocxon, Kaj mia krio al Li atingis Liajn orelojn.

⁷Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.

⁷Ektremis kaj ekskuigxis la tero, La fundamentoj de la montoj ekmovigxis Kaj eksxanceligxis, cxar Li koleris.

⁸Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.

⁸Levigxis fumo el Lia nazo, Kaj ekstermanta fajro el Lia busxo; Karboj ekflamis de gxi.

⁹Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.

⁹Li klinis la cxielon kaj iris malsupren; Kaj densa mallumo estis sub Liaj piedoj.

¹⁰Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.

¹⁰Kaj Li ekrajdis sur kerubo kaj ekflugis, Kaj Li portigxis sur la flugiloj de la vento.

¹¹Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.

¹¹El la mallumo Li faris al Si kovron, Tendon Li faris cxirkaux Si el la mallumo de la akvo, densaj nuboj.

¹²Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.

¹²De la brilo antaux Li, tra Liaj densaj nuboj, Flugis hajlo kaj brulantaj karboj.

¹³Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.

¹³Kaj la Eternulo ektondris en la cxielo, Kaj la Plejaltulo auxdigis Sian vocxon; Hajlon kaj brulantajn karbojn.

¹⁴Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.

¹⁴Li jxetis Siajn sagojn, kaj dispelis ilin; JXetis multajn fulmojn, kaj konfuzis ilin.

¹⁵Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.

¹⁵Kaj malkovrigxis la kusxujoj de la akvoj, Kaj nudigxis la fundamentoj de la universo, De Via minaca vocxo, ho Eternulo, De la kolera spirado de Via nazo.

¹⁶Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.

¹⁶Li etendas el supre la brakon, kaj prenas min; Li eltiras min el grandaj akvoj;

¹⁷Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.

¹⁷Li savas min de mia potenca malamiko, Kaj de miaj malamantoj, cxar ili estas pli fortaj ol mi.

¹⁸Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.

¹⁸Ili atingis min en la tago de mia malfelicxo; Sed la Eternulo farigxis mia subteno.

¹⁹De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.

¹⁹Kaj Li elkondukis min en vastan lokon; Li liberigis min, cxar Li estas favora al mi.

²⁰Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.

²⁰La Eternulo rekompencas min laux mia justeco; Laux la pureco de miaj manoj Li repagas al mi.

²¹HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.

²¹CXar mi min tenis je la vojoj de la Eternulo, Kaj mi ne faris malbonon antaux mia Dio.

²²Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;

²²CXar cxiuj Liaj legxoj estis antaux mi, Kaj Liajn ordonojn mi ne forigis de mi.

²³nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.

²³Mi estis senkulpa antaux Li, Kaj mi gardis min, ke mi ne peku.

²⁴Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.

²⁴Kaj la Eternulo rekompencis min laux mia justeco, Laux la pureco de miaj manoj antaux Liaj okuloj.

²⁵Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.

²⁵Kun favorkorulo Vi estas favorkora, Kun piulo Vi estas pia,

²⁶Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.

²⁶Kun purulo Vi agas laux lia pureco, Kaj kun maliculo laux lia maliceco.

²⁷Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.

²⁷CXar humilan popolon Vi helpas, Sed altajn okulojn Vi malaltigas.

²⁸Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.

²⁸CXar Vi lumigas mian lumilon; La Eternulo, mia Dio, lumigas mian mallumon.

²⁹Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.

²⁹CXar kun Vi mi forkurigas militistaron, Kaj kun mia Dio mi transsaltas muron.

³⁰Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.

³⁰La vojo de Dio estas perfekta; La parolo de la Eternulo estas tute pura; Li estas sxildo por cxiuj, kiuj Lin fidas.

³¹Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.

³¹CXar kiu estas Dio, krom la Eternulo? Kaj kiu estas Roko, krom nia Dio?

³²Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?

³²Tiu Dio, kiu cxirkauxzonas min per forto Kaj perfektigas mian vojon;

³³Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,

³³Kiu similigas miajn piedojn al cervaj, Kaj starigas min sur miaj altajxoj;

³⁴du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,

³⁴Kiu instruas mian manon militi, Kaj miajn brakojn strecxi kupran pafarkon.

³⁵du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!

³⁵Vi donis al mi la sxildon de Via savo; Kaj Via dekstra mano subtenas min, Kaj Via favoro min grandigas.

³⁶Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;

³⁶Vi largxigas mian pasxon sub mi, Por ke ne sxanceligxu miaj piedoj.

³⁷du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.

³⁷Mi persekutas miajn malamikojn, kaj mi atingas ilin; Kaj mi ne revenas, gxis mi ilin pereigas.

³⁸Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.

³⁸Mi ilin frakasas, ke ili ne povas plu levigxi; Ili falas sub miajn piedojn.

³⁹Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.

³⁹Vi cxirkauxzonas min per forto por la milito; Miajn atakintojn Vi jxetas sub min.

⁴⁰Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.

⁴⁰Vi forkurigas de mi miajn malamikojn, Kaj miajn malamantojn mi ekstermas.

⁴¹Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.

⁴¹Ili krias, sed ne venas helpanto; Al la Eternulo, sed Li ne respondas al ili.

⁴²De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.

⁴²Mi disflugigas ilin, kiel polvon laux la vento; Kiel stratan koton mi ilin forjxetas.

⁴³Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.

⁴³Vi savas min de popola tumulto; Vi faras min cxefo de la nacioj; Popolo, kiun mi ne konas, servas min.

⁴⁴Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.

⁴⁴Per atentaj oreloj ili obeas min; Aligentuloj respektegas min.

⁴⁵Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.

⁴⁵Aligentuloj senfortigxas, Kaj kuras terurite el siaj fortikajxoj.

⁴⁶Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.

⁴⁶Vivas la Eternulo; kaj benata estu mia Roko; Kaj alte glorata estu la Dio de mia savo:

⁴⁷HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!

⁴⁷Tiu Dio, kiu donas al mi vengxon Kaj submetas al mi popolojn,

⁴⁸Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;

⁴⁸Kiu savas min de miaj malamikoj, Altigas min super miaj atakintoj, Kaj savas min de perfortulo.

⁴⁹du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!

⁴⁹Tial mi gloras Vin, ho Eternulo, inter la popoloj, Kaj pri Via nomo mi kantas.

⁵⁰Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn.

⁵⁰Li donas grandan helpon al Sia regxo, Kaj faras favorajxon al Sia sanktoleito, Al David kaj al lia idaro, por eterne.

⁵¹Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.