¹För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David.

¹Al la hxorestro Jedutun. Psalmo de David. Mi diris:Mi gardos min sur miaj vojoj, ke mi ne peku per mia lango; Mi bridos mian busxon, kiam malpiulo staras kontraux mi.

²Jag sade: »Jag vill akta på vad jag gör, så att jag icke syndar med min tunga; jag vill akta på att tygla min mun, så länge den ogudaktige är för mina ögon.»

²Mi estis muta kaj silenta, mi silentis ecx pri bono; Kaj mia sufero estis mordanta.

³Jag blev stum och tyst, jag teg i min sorg; man jag upprördes av smärta.

³Ekbrulis mia koro en mia interno, En miaj pensoj ekflamis fajro, Mi ekparolis per mia lango:

⁴Mitt hjärta blev brinnande i mitt bröst: när jag begrundade, upptändes en eld i mig; jag talade med min tunga.

⁴Sciigu al mi, ho Eternulo, mian finon, Kaj kia estos la dauxro de miaj tagoj, Por ke mi sciu, kiel neniigxa mi estas.

⁵HERRE, lär mig betänka att jag måste få en ände, och vad som är mina dagars mått, så att jag förstår huru förgänglig jag är.

⁵Jen Vi donis al mi tagojn largxajn kiel manplato, Kaj la dauxro de mia vivo estas antaux Vi kiel nenio; Absoluta vantajxo estas cxiu homo, kiel ajn forte li starus. Sela.

⁶Se, såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått, och min livslängd är såsom intet inför dig; fåfänglighet allenast äro alla människor, huru säkra de än stå. Sela.

⁶Nur kiel fantomo iras la homo, nur vante li klopodas; Li kolektas, kaj ne scias, kiu gxin ricevos.

⁷Såsom en drömbild allenast gå de fram, fåfänglighet allenast är deras ävlan; de samla tillhopa och veta icke vem som skall få det.

⁷Kaj nun kion mi devas esperi, mia Sinjoro? Mia espero estas al Vi.

⁸Och nu, vad förbidar jag, Herre? Till dig står mitt hopp.

⁸De cxiuj miaj pekoj liberigu min, Ne lasu min farigxi mokindajxo por sensagxulo.

⁹Befria mig från alla mina överträdelser, låt mig icke bliva till smälek för dåren.

⁹Mi mutigxis, mi ne malfermos mian busxon, CXar Vi tion faris.

¹⁰Jag tiger och upplåter icke min mun; ty det är du som har gjort det.

¹⁰Deturnu de mi Vian frapon; De Via batanta mano mi pereas.

¹¹Vänd av ifrån mig din plåga; för din hands aga försmäktar jag.

¹¹Se Vi punas homon pro lia krimo, Tiam lia beleco konsumigxas kiel de tineoj. Nur vantajxo estas cxiu homo. Sela.

¹²Om du tuktar någon med näpst för missgärning, så är det ute med hans härlighet, såsom när mal krossas. Fåfänglighet allenast äro alla människor. Sela.

¹²Auxskultu mian pregxon, ho Eternulo, kaj atentu mian krion; Al miaj larmoj ne silentu; CXar migranto mi estas cxe Vi, Enmigrinto, kiel cxiuj miaj patroj.

¹³Hör min bön, o HERRE, och lyssna till mitt rop, tig icke vid mina tårar; ty jag är en främling i ditt hägn, en gäst såsom alla mina fäder.

¹³Lasu min, ke mi vigligxu, Antaux ol mi foriros kaj cxesos ekzisti.

¹⁴Vänd ifrån mig din blick, så att jag får vederkvickas, innan jag går hädan och icke mer är till.