¹För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång.

¹Al la hxorestro. De la Korahxidoj. Por sopranuloj. Kanto. Dio estas por ni rifugxejo kaj forto, Helpo en mizeroj, rapide trovata.

²Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.

²Tial ni ne timas, ecx se pereus la tero Kaj la montoj falus en la internon de la maroj.

³Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;

³Bruu, bolu Liaj akvoj, Tremu la montoj de ilia fiera ondado. Sela.

⁴om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. Sela.

⁴Estas rivero, kies torentoj gxojigas la urbon de Dio, La sanktan logxejon de la Plejaltulo.

⁵En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.

⁵Dio estas en gxia mezo, gxi ne sxanceligxos; Dio gxin helpas en frua mateno.

⁶Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr.

⁶Ekbruis popoloj, eksxanceligxis regnoj; Li sonigis Sian vocxon, kaj la tero fandigxis.

⁷Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden.

⁷La Eternulo Cebaot estas kun ni; Nia defendo estas la Dio de Jakob. Sela.

⁸HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela.

⁸Iru, rigardu la farojn de la Eternulo, Kiu faris detruojn sur la tero,

⁹Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar som väcka häpnad gör han på jorden.

⁹Kiu cxesigas militojn gxis la fino de la tero, Rompas pafarkon, rompas ponardegon, Forbruligas veturilojn per fajro.

¹⁰Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna.

¹⁰Cedu, kaj sciu, ke Mi estas Dio; Mi estas glora inter la popoloj, Mi estas glora sur la tero.

¹¹»Bliven stilla och besinnen att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna, hög på jorden.»

¹¹La Eternulo Cebaot estas kun ni; Nia defendo estas la Dio de Jakob. Sela.

¹²HERREN Sebaot är men oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela.