¹Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam.

¹Vin, ho Eternulo, mi fidas: Mi neniam estu hontigita.

²Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet; böj ditt öra till mig och fräls mig.

²Per Via justeco savu min kaj liberigu min; Klinu al mi Vian orelon, kaj helpu min.

³Var mig en klippa där jag får bo, och dit jag alltid kan fly, du som beskär mig frälsning. Ty du är mitt bergfäste och min borg.

³Estu por mi fortika roko, kien mi povus cxiam veni, Kiun Vi destinis por mia savo; CXar Vi estas mia roko kaj mia fortikajxo.

⁴Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.

⁴Ho mia Dio, liberigu min el la mano de malbonulo, El la mano de krimulo kaj premanto.

⁵Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.

⁵CXar Vi estas mia espero, ho mia Sinjoro; La Eternulo estas mia fido de post mia juneco.

⁶Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet, ja, du har förlöst mig ur min moders liv; dig gäller ständigt mitt lov.

⁶Vin mi fidis de la embrieco, De la ventro de mia patrino Vi estas mia protektanto; Vin mi cxiam gloros.

⁷Jag har blivit såsom ett vidunder för många; men du är min starka tillflykt.

⁷Mirindajxo mi estis por multaj; Kaj Vi estas mia forta rifugxejo.

⁸Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära.

⁸Mia busxo estas plena de glorado por Vi, CXiutage de Via majesto.

⁹Förkasta mig icke i min ålderdoms tid, övergiv mig ej, när min kraft försvinner.

⁹Ne forpusxu min en la tempo de maljuneco; Kiam konsumigxos miaj fortoj, tiam ne forlasu min.

¹⁰Ty mina fiender säga så om mig, och de som vakta på min själ rådslå så med varandra:

¹⁰CXar miaj malamikoj parolas pri mi, Kaj tiuj, kiuj insidas kontraux mia animo, konsiligxas inter si,

¹¹»Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddar.»

¹¹Dirante:Dio lin forlasis; Persekutu kaj kaptu lin, cxar neniu lin savos.

¹²Gud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp.

¹²Ho Dio, ne malproksimigxu de mi; Ho mia Dio, rapidu, por helpi min.

¹³Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd.

¹³Estu hontigitaj kaj malaperu la persekutantoj de mia animo; De honto kaj malhonoro estu kovritaj tiuj, kiuj deziras al mi malbonon.

¹⁴Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov.

¹⁴Kaj mi cxiam fidos Kaj cxiam pligrandigos Vian gloron.

¹⁵Min mun skall förtälja din rättfärdighet, hela dagen din frälsning, ty jag känner intet mått därpå.

¹⁵Mia busxo rakontos Vian justecon, CXiutage Vian helpon, CXar mi ne povus cxion elkalkuli.

¹⁶Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.

¹⁶Mi gloros la fortojn de mia Sinjoro, la Eternulo; Mi rakontos nur Vian justecon.

¹⁷Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under.

¹⁷Ho Dio, Vi instruis min detempe de mia juneco; Kaj gxis nun mi predikas pri Viaj mirakloj.

¹⁸Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma.

¹⁸Ankaux gxis la maljuneco kaj grizeco ne forlasu min, ho Dio, GXis mi rakontos pri Via brako al la estonta generacio, Pri Via forto al cxiuj venontoj.

¹⁹Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud. Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik?

¹⁹Via justeco, ho Dio, estas tre alta; En la grandaj faroj, kiujn Vi plenumis, Ho Dio, kiu Vin egalas?

²⁰Du som har låtit oss pröva så mycken nöd och olycka, du skall åter göra oss levande och föra oss upp igen du jordens djup.

²⁰Vi vidigis al mi grandajn kaj kruelajn suferojn, Sed Vi denove min vivigis, Kaj el la abismoj de la tero Vi denove min eligis.

²¹Ja, låt mig växa till alltmer; och trösta mig igen.

²¹Vi pliigas mian grandecon Kaj denove min konsolas.

²²Så vill ock jag tacka dig med psaltarspel för din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.

²²Kaj mi gloros Vin per psaltero por Via fideleco, ho mia Dio; Mi kantos al Vi per harpo, Ho Sanktulo de Izrael!

²³Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat.

²³GXojas miaj lipoj, kiam mi kantas al Vi; Kaj mia animo, kiun Vi savis.

²⁴Och min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet; ty de som sökte min ofärd hava kommit på skam och måst blygas.

²⁴Kaj mia lango cxiutage rakontas Vian justecon; CXar hontigitaj kaj malhonoritaj estas tiuj, kiuj deziras al mi malbonon.