¹En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?

¹Instruo de Asaf. Kial, ho Dio, Vi forpusxis nin por cxiam? Kial fumas Via kolero kontraux la sxafoj de Via pasxtejo?

²Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.

²Rememoru Vian komunumon, kiun Vi acxetis en la tempo antikva, La genton de Via heredo, kiun Vi liberigis, CXi tiun monton Cion, sur kiu Vi logxigxis.

³Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.

³Direktu Viajn pasxojn al la eternaj ruinoj, Al cxio, kion detruis malamiko en la sanktejo.

⁴Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.

⁴Krias Viaj malamikoj en Via domo, Metis tie siajn signojn.

⁵Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.

⁵Oni vidas, kiel ili levas la hakilojn Kontraux la lignajn plektajxojn.

⁶Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.

⁶Kaj nun cxiujn gxiajn skulptajxojn Ili dishakas per hakilo kaj marteloj.

⁷De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.

⁷Ili bruligis per fajro Vian sanktejon, Malhonore alterigis la logxejon de Via nomo.

⁸De hava sagt i sina hjärtan: »Vi vilja alldeles kuva dem.» Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.

⁸Ili diris en sia koro:Ni ruinigos ilin tute; Ili forbruligis cxiujn domojn de Dio en la lando.

⁹Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.

⁹Niajn signojn ni ne vidis; Jam ne ekzistas profeto, Kaj neniu cxe ni scias, kiel longe tio dauxros.

¹⁰Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?

¹⁰Kiel longe, ho Dio, mokos la premanto? CXu eterne la malamiko insultos Vian nomon?

¹¹Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.

¹¹Kial Vi retenas Vian brakon kaj Vian dekstran manon? Ekstermu ilin el Via basko.

¹²Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.

¹²Dio estas ja mia Regxo de antikve, Li faras savon sur la tero.

¹³Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.

¹³Vi dissxiris per Via forto la maron, Vi rompis la kapojn de balenoj en la akvo;

¹⁴Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.

¹⁴Vi disbatis la kapojn de la levjatano, Vi donis gxin por mangxo al la bestoj de la dezerto;

¹⁵Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.

¹⁵Vi elfendis fonton kaj torenton, Vi elsekigis potencajn riverojn.

¹⁶Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.

¹⁶Al Vi apartenas la tago, kaj al Vi apartenas la nokto; Vi arangxis lumon kaj sunon;

¹⁷Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.

¹⁷Vi difinis cxiujn limojn de la tero; La someron kaj la vintron Vi arangxis.

¹⁸Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.

¹⁸Rememoru tion, ke malamiko insultas la Eternulon Kaj popolo malsagxa malhonoras Vian nomon.

¹⁹Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.

¹⁹Ne fordonu al sovagxa besto la animon de Via turto; La anaron de Viaj mizeruloj ne forgesu por cxiam.

²⁰Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.

²⁰Rememoru la interligon, CXar cxiuj mallumaj lokoj de la tero estas plenaj de rabejoj.

²¹Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.

²¹La suferanto ne reiru hontigita; Malricxulo kaj mizerulo gloru Vian nomon.

²²Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.

²²Levigxu, ho Dio, defendu Vian aferon; Rememoru la malhonoron, kiun malsagxulo faras al Vi cxiutage.

²³Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.

²³Ne forgesu la krion de Viaj malamikoj; La bruo de tiuj, kiuj levigxis kontraux Vi, konstante kreskas.