1En sång, en psalm av Asaf.
1Kanto-psalmo de Asaf. Ho Dio, ne silentu; Ne estu senparola kaj ne restu trankvila, ho Dio!
2Gud, var icke så tyst, tig icke och var icke så stilla, o Gud.
2CXar jen Viaj malamikoj ekbruis, Kaj Viaj malamantoj levis la kapon.
3Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet.
3Kontraux Via popolo ili sekrete konspiras, Kaj ili konsiligxas kontraux Viaj gardatoj.
4Mot ditt folk förehava de listiga anslag och rådslå mot dem som du beskyddar.
4Ili diris:Ni iru, kaj ni ekstermu ilin el inter la popoloj, Ke oni ne plu rememoru la nomon de Izrael.
5De säga: »Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer äro ett folk, och så att ingen mer tänker på Israels namn.»
5CXar ili unuanime interkonsentis, Ili faris interligon kontraux Vi:
6Ty endräktigt rådslå dem med varandra, de sluta mot dig ett förbund:
6La tendoj de Edom kaj la Isxmaelidoj, Moab kaj la Hagaridoj,
7Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna,
7Gebal kaj Amon kaj Amalek, La Filisxtoj kun la logxantoj de Tiro;
8Gebal och Ammon och Amalek, filistéerna tillika med dem som bo i Tyrus;
8Ankaux Asirio aligxis al ili Kaj farigxis helpo al la idoj de Lot. Sela.
9Assur har ock slutit sig till dem, han har lånat sin arm åt Lots barn. Sela.
9Faru al ili, kiel al Midjan, Kiel al Sisera, kiel al Jabin cxe la torento Kisxon,
10Gör med dem såsom du gjorde med Midjan, såsom med Sisera och Jabin vid Kisons bäck,
10Kiuj estis ekstermitaj en En-Dor Kaj farigxis sterko por la tero.
11dem som förgjordes vid En-Dor och blevo till gödning åt marken.
11Agu kun iliaj princoj kiel kun Oreb kaj Zeeb, Kaj kun cxiuj iliaj estroj kiel kun Zebahx kaj Calmuna,
12Låt det gå deras ädlingar såsom det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar såsom det gick Seba och Salmunna,
12Kiuj diris:Ni ekposedu la logxejon de Dio!
13eftersom de säga: »Guds ängder vilja vi intaga åt oss.»
13Ho mia Dio, similigu ilin al turnigxanta polvo, Al pajlrestajxo antaux vento.
14Min Gud, låt dem bliva såsom virvlande löv, såsom strå för vinden.
14Kiel fajro bruligas arbaron, Kaj kiel flamo bruldezertigas montojn,
15Lik en eld som förbränner skog och lik en låga som avsvedjar berg
15Tiel pelu ilin per Via ventego, Kaj per Via fulmotondro ilin timigu.
16förfölje du dem med ditt oväder, och förskräcke du dem med din storm.
16Plenigu ilian vizagxon per malhonoro, Por ke ili turnigxu al Via nomo, ho Eternulo.
17Gör deras ansikten fulla med skam, så att de söka ditt namn, o HERRE.
17Ili estu hontigitaj kaj timigitaj por cxiam, Ili malhonorigxu kaj pereu.
18Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid, må de få blygas och förgås.
18Kaj ili eksciu, ke Vi, kies nomo estas ETERNULO, Estas sola Plejaltulo super la tuta tero.
19Och må de förnimma att du allena bär namnet »HERREN», den Högste över hela jorden.