¹»Jag är ett ringa blomster i Saron, en lilja i dalen.»

¹Mi estas la lilio de SXaron, La rozo de la valoj.

²»Ja, såsom en lilja bland törnen, så är min älskade bland jungfrur.»

²Kiel rozo inter la dornoj, Tiel estas mia amatino inter la knabinoj.

³»Såsom ett äppelträd bland vildmarkens träd, så är min vän bland ynglingar; ljuvligt är mig att sitta i dess skugga, och söt är dess frukt för min mun.

³Kiel pomarbo inter arboj nefruktaj, Tiel estas mia amato inter la junuloj. Mi sopiris al lia ombro, jen mi sidigxis; Kaj liaj fruktoj estas bongustaj al mia palato.

⁴I vinsalen har han fört mig in, och kärleken är hans baner över mig.

⁴Li enkonduku min en vindomon, Kaj lia standardo super mi estu la amo.

⁵Vederkvicken mig med druvkakor, styrken mig med äpplen; ty jag är sjuk av kärlek.» ----

⁵Plifortigu min per vinberkuko, Refresxigu min per pomsuko; CXar mi estas malsana de amo.

⁶Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, och hans högra omfamnar mig.

⁶Lia maldekstra mano estu sub mia kapo, Lia dekstra cxirkauxprenu min.

⁷Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken: Oroen icke kärleken, stören den icke, förrän den själv så vill. ----

⁷Mi jxurligas vin, ho filinoj de Jerusalem, Je la gazeloj aux la cervoj de la kampo: Ne veku nek sendormigu la amatinon, GXis sxi mem volos.

⁸Hör, där är min vän! Ja, där kommer han, springande över bergen, hoppande fram på höjderna.

⁸Ho, jen estas la vocxo de mia amato! Ho, jen li venas, Rapidante sur la montoj, saltante sur la altajxoj.

⁹Lik en gasell är min vän eller lik en ung hjort. Se, nu står han där bakom vår vägg, han blickar in genom fönstret, han skådar genom gallret.

⁹Mia amato similas al gazelo aux al cervo. Ho, jen li staras post nia muro, Rigardante tra la fenestro, Sin montrante cxe la krado.

¹⁰Min vän begynner tala, han säger till mig: »Stå upp, min älskade, du min sköna, och kom hitut.

¹⁰Mia amato vokas, li parolas al mi: Levigxu, mia amatino, mia belulino, ho venu;

¹¹Ty se, vintern är förbi, regntiden är förliden och har gått sin kos.

¹¹CXar la vintro jam forpasis, La pluvo pasis kaj malaperis;

¹²Blommorna visa sig på marken, tiden har kommit, då vinträden skäras, och turturduvan låter höra sin röst i vårt land.

¹²La floroj jam estas sur la tero; La kantosezono jam alvenis, Kaj la vocxo de la turto jam auxdigxas en nia lando;

¹³Fikonträdets frukter begynna att mogna, vinträden stå redan i blom, de sprida sin doft. Stå upp, min älskade, min sköna, och kom hitut.

¹³La figarbo jam maturigas siajn fruktetojn, La vinbertrunkoj siajn vinberetojn, Kiuj jam bonodoras. Levigxu, mia amatino, mia belulino, kaj venu.

¹⁴Du min duva i bergsklyftan, i klippväggens gömsle, låt mig se ditt ansikte, låt mig höra din röst; ty din röst är så ljuv, och ditt ansikte är så täckt.» ----

¹⁴Ho mia kolombino, en la krevajxoj de la roko, en la kasxejo de la rokkrutajxo, Montru al mi vian aspekton, auxdigu al mi vian vocxon; CXar via vocxo estas dolcxa, kaj via aspekto estas bela.

¹⁵Fången rävarna åt oss, de små rävarna, vingårdarnas fördärvare, nu då våra vingårdar stå i blom. ----

¹⁵Kaptu al ni la sxakalojn, la malgrandajn sxakalojn, La detruantojn de la vinbergxardenoj, Kiam niaj vinbergxardenoj burgxonas.

¹⁶Min vän är min, och jag är hans, där han för sin hjord i bet ibland liljor.

¹⁶Mia amato apartenas al mi, Kaj mi apartenas al li, Kiu pasxtas inter la rozoj.

¹⁷Till dess morgonvinden blåser och skuggorna fly, må du ströva omkring, lik en gasell, min vän, eller lik en ung hjort, på de kassiadoftande bergen.

¹⁷GXis la tago malvarmetigxos kaj la ombroj forkuros, Turnu vin, ho amato, similigxu al gazelo aux al cervo Sur la montoj de aromajxoj.