¹Vad jag vill säga är detta: Så länge arvingen är barn, finnes ingen skillnad mellan honom och en träl, fastän han är herre över alla ägodelarna;

¹Mondom pedig, hogy a meddig az örökös kiskorú, semmiben sem különbözik a szolgától, jóllehet ura mindennek;

²ty han står under förmyndare och förvaltare, intill den tid som fadern har bestämt.

²Hanem gyámok és gondviselõk alatt van az atyjától rendelt ideig.

³Sammalunda höllos ock vi, när vi voro barn, i träldom under världens »makter».

³Azonképen mi is, mikor kiskorúak valánk, a világ elemei alá voltunk vettetve szolgaként:

⁴Men när tiden var fullbordad, sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen,

⁴Mikor pedig eljött az idõnek teljessége, kibocsátotta Isten az õ Fiát, a ki asszonytól lett, a ki törvény alatt lett,

⁵för att han skulle friköpa dem som stodo under lagen, så att vi skulle få söners rätt.

⁵Hogy a törvény alatt levõket megváltsa, hogy elnyerjük a fiúságot.

⁶Och eftersom I nu ären söner, har han sänt i våra hjärtan sin Sons Ande, som ropar: »Abba! Fader!»

⁶Minthogy pedig fiak vagytok, kibocsátotta az Isten az õ Fiának Lelkét a ti szíveitekbe, ki ezt kiáltja: Abba, Atya!

⁷Så är du nu icke mer träl, utan son; och är du son, så är du ock arvinge, insatt därtill av Gud.

⁷Azért nem vagy többé szolga, hanem fiú; ha pedig fiú, Istennek örököse is Krisztus által.

⁸Förut, innan I ännu känden Gud, voren I trälar under gudar som till sitt väsende icke voro gudar.

⁸Ámde akkor, mikor még nem ismertétek az Istent, azoknak szolgáltatok, a mik természet szerint nem istenek;

⁹Men nu, sedan I haven lärt känna Gud och, vad mer är, haven blivit kända av Gud, huru kunnen I nu vända tillbaka till de svaga och arma »makter», under vilka I åter på nytt viljen bliva trälar?

⁹Most azonban, hogy megismertétek az Istent, sõt hogy megismert titeket az Isten, miként tértek vissza ismét az erõtelen és gyarló elemekhez, a melyeknek megint újból szolgálni akartok?

¹⁰I akten ju på dagar och på månader och på särskilda tider och år. --

¹⁰Megtartjátok a napokat és hónapokat és idõket, meg az esztendõket.

¹¹Jag är bekymrad för eder och fruktar att jag till äventyrs har arbetat förgäves för eder.

¹¹Féltelek titeket, hogy hiába fáradoztam körültetek.

¹²Jag beder eder, mina bröder: Bliven såsom jag är, eftersom jag har blivit såsom I voren. I haven icke gjort mig något för när.

¹²Legyetek olyanok, mint én; mert én is olyanná lettem, mint ti: atyámfiai, kérlek titeket, semmivel sem bántottatok meg engem.

¹³I veten ju att det var på grund av kroppslig svaghet som jag första gången kom att förkunna evangelium för eder.

¹³Tudjátok pedig, hogy testem erõtelensége miatt hirdettem néktek az evangyéliomot elõször.

¹⁴Och fastän mitt kroppsliga tillstånd då väl hade kunnat innebära en frestelse för eder, så sågen I det ändå icke med ringaktning eller leda, utan togen emot mig såsom en Guds ängel, ja, såsom Kristus Jesus själv.

¹⁴És megkísértetvén testemben, nem vetettetek meg, sem nem útáltatok meg engem, hanem úgy fogadtatok, mint Istennek angyalát, mint Krisztus Jézust.

¹⁵När hör man eder nu prisa eder saliga? Det vittnesbördet kan jag nämligen giva eder, att I då, om så hade varit möjligt, skullen hava rivit ut edra ögon och givit dem åt mig.

¹⁵Hová lõn tehát a ti boldogságotok? Mert bizonyságot teszek néktek, hogy ti, ha lehetséges volt volna, szemeiteket kivájván, nékem adtátok volna.

¹⁶Så har jag då blivit eder ovän därigenom att jag säger eder sanningen!

¹⁶Tehát ellenségetek lettem-é, megmondván néktek az igazat?

¹⁷Man söker med iver att vinna eder för sig, men icke med en god iver; nej, del vilja avspärra eder från andra, för att I med så mycket större iver skolen hålla eder till dem.

¹⁷Nem szépen buzgolkodnak érettetek, sõt minket ki akarnak rekeszteni, hogy mellettök buzgolkodjatok.

¹⁸Och det är nu gott att I bliven omfattade med ivrig omsorg, i en god sak, alltid, och icke allenast när jag är tillstädes hos eder,

¹⁸Szép dolog pedig fáradozni a jóban mindenkor, és nem csupán akkor, ha köztetek vagyok.

¹⁹I mina barn, som jag nu åter med vånda måste föda till livet, intill dess att Kristus har tagit gestalt i eder.

¹⁹Gyermekeim! kiket ismét fájdalommal szûlök, míglen kiábrázolódik bennetek Krisztus.

²⁰Jag skulle önska att jag just nu vore hos eder och kunde göra min röst rätt bevekande. Ty jag vet mig knappt någon råd med eder.

²⁰Szeretnék pedig most köztetek jelen lenni és változtatni a hangomon; mert bizonytalanságban vagyok felõletek.

²¹Sägen mig, I som viljen stå under lagen: haven I icke hört vad lagen säger?

²¹Mondjátok meg nékem, kik a törvény alatt akartok lenni: nem halljátok-é a törvényt?

²²Det är ju skrivet att Abraham fick två söner, en med sin tjänstekvinna, och en med sin fria hustru.

²²Mert meg van írva, hogy Ábrahámnak két fia volt; egyik a szolgálótól, és a másik a szabadostól.

²³Men tjänstekvinnans son är född efter köttet, då däremot den fria hustruns son är född i kraft av löftet.

²³De a szolgálótól való test szerint született; a szabadostól való pedig az ígéret által.

²⁴Dessa ord hava en djupare mening; ty de båda kvinnorna beteckna två förbund. Av dessa kommer det ena från berget Sina och föder sina barn till träldom, och detta har sin förebild i Agar.

²⁴Ezek mást példáznak: mert azok [az] [asszonyok] a két szövetség, az egyik a Sinai hegyrõl való, szolgaságra szûlõ, ez Hágár,

²⁵Berget Sina kallas nämligen i Arabien för Agar och svarar emot det nuvarande Jerusalem, ty detta lever med sina barn i träldom.

²⁵Mert Hágár a Sinai hegy Arábiában, hasonlatos pedig a mostani Jeruzsálemhez, nevezetesen fiaival együtt szolgál.

²⁶Men det Jerusalem som är därovan, det är fritt, och det är vår moder.

²⁶De a magasságos Jeruzsálem szabad, ez mindnyájunknak anyja,

²⁷Så är ju skrivet: »Jubla, du ofruktsamma, du som icke föder barn; brist ut och ropa, du som icke bliver moder, Ty den ensamma skall hava många barn, flera än den som har man.»

²⁷Mert meg van írva: Ujjongj te meddõ, ki nem szûlsz; vígadozzál és kiálts, ki nem vajudol; mert sokkal több az elhagyottnak magzatja, mint a kinek férje vagyon.

²⁸Och I, mina bröder, ären löftets barn, likasom Isak var.

²⁸Mi pedig, atyámfiai, Izsák szerint, ígéretnek gyermekei vagyunk.

²⁹Men likasom förr i tiden den son som var född efter köttet förföljde den som var född efter Anden, så är det ock nu.

²⁹De valamint akkor a test szerint született üldözte a Lélek szerint valót, úgy most is.

³⁰Dock, vad säger skriften? »Driv ut tjänstekvinnan och hennes son; ty tjänstekvinnans son skall förvisso icke ärva med den fria hustruns son.»

³⁰De mit mond az Írás? Ûzd ki a szolgálót és az õ fiát; mert a szolgáló fia nem örököl a szabad nõ fiával.

³¹Alltså, mina bröder, vi äro icke barn av en tjänstekvinna, utan av den fria hustrun.

³¹Annakokáért, atyámfiai, nem vagyunk a szolgáló fiai, hanem a szabadoséi.