1De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
1Karena Ayub yakin sekali akan kebenaran dirinya, maka ketiga sahabatnya itu pun tak mau menjawab dia lagi.
2Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
2Tetapi di situ ada seorang yang bernama Elihu anak Barakheel, seorang keturunan Bus dari kaum Ram. Ia tidak dapat menahan marahnya, karena Ayub membenarkan dirinya sendiri dan mempersalahkan Allah.
3och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.
3Ia juga marah kepada ketiga sahabat Ayub itu karena mereka tidak dapat membantah kata-kata Ayub, meskipun mereka mempersalahkannya.
4Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
4Elihu orang yang paling muda di antara mereka, sebab itu ia menunggu sampai semuanya selesai berbicara.
5Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
5Setelah melihat bahwa ketiga orang itu tidak dapat menjawab, ia menjadi marah,
6Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
6dan berkata demikian, "Aku masih muda, sedangkan kamu sudah tua, sebab itu aku takut dan ragu mengemukakan pendapatku.
7Jag tänkte: »Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom.»
7Pikirku, kamulah yang harus berbicara, yang lebih tua harus membagikan hikmatnya.
8Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
8Tetapi yang memberi hikmat kepada manusia, hanyalah Roh Allah Yang Mahakuasa.
9Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
9Orang menjadi bijak, bukan karena lanjut umurnya; orang mengerti yang benar, bukan karena tinggi usianya.
10Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
10Sebab itu, dengarkanlah aku; izinkanlah aku mengatakan pendapatku.
11Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
11Dengan sabar aku mendengarkan ketika kamu berbicara, dan menanti ketika kamu mencari kata-kata yang bijaksana.
12Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
12Kuperhatikan dengan saksama; kudengar kamu menemui kegagalan. Kesalahan dalam kata-kata Ayub tak dapat kamu buktikan.
13Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»
13Bagaimana dapat kamu katakan bahwa hikmat telah kamu temukan? Karena kamu terpaksa menyerah. Yang bisa menjawab Ayub hanyalah Allah.
14Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
14Kepadamulah Ayub berbicara, dan bukan kepadaku, tetapi aku tak akan memberi jawaban seperti kamu.
15Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
15Ayub, mereka bingung dan tak dapat memberi jawaban; tak ada yang dapat mereka katakan.
16Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
16Mereka berdiri saja, tak dapat berbicara lagi. Haruskah aku menunggu meskipun mereka berdiam diri?
17Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
17Tidak, sekarang akan kuberi jawaban; pendapatku akan kusampaikan.
18Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
18Tak sabar lagi aku menunggu. Tak dapat lagi kutahan kata-kataku.
19Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
19Jika aku diam saja, akan pecahlah aku, seperti kantong yang penuh dengan anggur baru.
20Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
20Aku harus berbicara, supaya hatiku tenang; aku harus membuka mulutku dan memberi jawaban.
21Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
21Tak akan kubela siapa pun dalam sengketa ini dan tak seorang pun akan kupuji-puji.
22Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
22Cara menyanjung-nyanjung pun, aku tidak tahu, dan seandainya aku melakukan itu, Allah akan segera menghukum aku.