¹Då tog Job till orda och sade:

¹Lalu Ayub menjawab, "Andaikata duka nestapaku ditimbang beratnya,

²Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!

²(6:1)

³Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.

³pasti lebih berat daripada pasir samudra. Jadi, jangan heran jika kata-kataku kurang hati-hati serta terburu-buru.

⁴Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.

⁴Panah dari Yang Mahakuasa menembus tubuhku; racunnya menyebar ke seluruh jiwa ragaku. Kedahsyatan Allah sangat mengerikan, dan menyerang aku bagai pasukan lawan.

⁵Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?

⁵Keledai akan puas jika diberi rumput muda, begitu pula lembu jika diberi makanannya.

⁶Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?

⁶Tetapi makanan hambar, siapa suka? Mana boleh putih telur ada rasanya?

⁷Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.

⁷Tidak sudi aku menyentuhnya; muak aku jika memakannya.

⁸Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!

⁸Mengapa Allah enggan mendengar doaku? Mengapa tak diperhatikan-Nya seruanku?

⁹O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!

⁹Kiranya Allah berkenan meremukkan aku! Kiranya Ia bertindak dan membunuh aku!

¹⁰Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.

¹⁰Bagiku hal itu akan merupakan hiburan; aku bakal menari di tengah penderitaan. Segala perintah Allah Yang Mahakudus, telah kutaati dan kuperhatikan terus.

¹¹Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?

¹¹Apa kekuatanku sehingga aku masih ada? Apa harapanku untuk ingin hidup lebih lama?

¹²Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?

¹²Sekuat batukah badanku ini? Dari tembagakah tubuhku ini?

¹³Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.

¹³Habislah tenagaku mencari bantuan; bagiku tak ada lagi pertolongan.

¹⁴Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,

¹⁴Dalam derita seperti ini, kudambakan sahabat sejati. Entah aku masih tetap setia atau sudah melalaikan Yang Mahakuasa.

¹⁵Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,

¹⁵Tetapi kamu, hai kawan-kawan, tak dapat dipercaya dan diandalkan. Kamu seperti kali yang habis airnya, di kala hujan tak kunjung tiba.

¹⁶som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,

¹⁶Kamu seperti sungai yang diam dan kaku, karena tertutup salju dan air beku.

¹⁷men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.

¹⁷Segera bila tiba musim panas, salju dan es itu hilang tanpa bekas. Dasar sungai menjadi gersang, tidak berair dan kering kerontang.

¹⁸Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.

¹⁸Kafilah-kafilah sesat ketika mencari air; mereka mengembara dan mati di padang pasir.

¹⁹Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;

¹⁹Kafilah dari Syeba dan dari Tema mencari air itu dan mengharapkannya.

²⁰men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.

²⁰Tetapi harapan mereka sia-sia di tepi kali yang tiada airnya.

²¹Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.

²¹Seperti sungai itulah kamu, kawanku; kaumundur dan takut melihat deritaku.

²²Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,

²²Kenapa? Apakah kuminta sesuatu darimu? Atau menyuruhmu menyogok orang untuk kepentinganku?

²³att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?

²³Apakah aku minta diselamatkan dan ditebus dari musuh yang tak berbelaskasihan?

²⁴Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.

²⁴Nah, ajarilah aku, tunjukkanlah kesalahanku! Aku akan diam dan mendengarkan perkataanmu.

²⁵Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?

²⁵Kata-kata yang tulus menyejukkan hati, tetapi bicaramu kosong, tiada arti!

²⁶Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?

²⁶Segala perkataanku kamu anggap angin saja; percuma kamu jawab aku yang sudah putus asa.

²⁷Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!

²⁷Bahkan anak yatim piatu kamu undikan nasibnya, teman karibmu kamu curangi untuk menjadi kaya.

²⁸Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.

²⁸Coba, perhatikanlah aku; masakan aku ini berdusta kepadamu?

²⁹Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!

²⁹Jangan bertindak tak adil, sadarlah! Jangan mencela aku, aku sungguh tak salah.

³⁰Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?

³⁰Apakah pada sangkamu aku berdusta, tak bisa membedakan yang baik dan yang tercela?