¹Därefter tog Job till orda och sade:

¹Tapi Ayub menjawab, "Memang, aku tahu, kata-katamu itu tak salah. Tapi, mana mungkin manusia berperkara melawan Allah dan mengalahkan-Nya?

²Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?

²(9:1)

³Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.

³Dari seribu pertanyaan yang diajukan Allah, satu pun tak dapat dijawab oleh manusia.

⁴Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;

⁴Allah itu sangat arif dan berkuasa; siapa dapat tahan melawan Dia?

⁵honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;

⁵Allah memindahkan gunung tanpa diketahui orang, lalu menjungkirbalikkannya dengan murka dan berang.

⁶honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;

⁶Allah membuat gempa sampai bumi berguncang, dan tiang penyangga dunia bergoyang-goyang,

⁷honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;

⁷Allah dapat melarang matahari terbit di waktu pagi, dan mencegah bintang-bintang bersinar di malam hari.

⁸honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;

⁸Dibentangkan-Nya angkasa tanpa bantuan; diinjak-injak-Nya punggung naga lautan.

⁹honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;

⁹Dipasang-Nya gugusan bintang selatan di cakrawala, juga bintang Biduk, bintang Belantik dan bintang Kartika.

¹⁰honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?

¹⁰Tak dapat kita memahami segala karya-Nya, tak sanggup kita menghitung mujizat-mujizat-Nya.

¹¹Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.

¹¹Ia lewat di mukaku, tapi tidak tampak olehku; Ia lalu disampingku, tapi tidak nyata bagiku.

¹²Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»

¹²Jika Ia merampas, siapa berani melarang-Nya? atau berani bertanya pada-Nya, 'Hai, Kau sedang apa?'

¹³Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;

¹³Allah tidak menahan marah dan panas hati-Nya; para pembantu Rahab pun takluk kepada-Nya.

¹⁴huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?

¹⁴Jadi, bagaimana aku dapat membantah Dia? Dengan kata-kata apa aku akan menjawab-Nya?

¹⁵Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.

¹⁵Walaupun aku tidak bersalah, apa dayaku, kecuali mohon belas kasihan dari Allah hakimku?

¹⁶Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.

¹⁶Seandainya Ia menjawab bila aku berseru, aku ragu, benarkah Ia sudi mendengar suaraku?

¹⁷Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.

¹⁷Dia meremukkan aku dalam angin topan, dan menambah deritaku tanpa alasan.

¹⁸Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.

¹⁸Tak dibiarkan-Nya aku menghela napas barang sesaat; bahkan dilimpahi-Nya aku dengan kepahitan yang hebat.

¹⁹Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»

¹⁹Haruskah aku adu tenaga dengan Dia? Tetapi lihat, betapa hebat kekuatan-Nya! Seandainya terhadap Dia aku mengajukan gugatan, siapa berani memanggil-Nya ke pengadilan?

²⁰Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.

²⁰Aku setia dan tak berbuat dosa, tetapi mulutku seakan berkata sebaliknya; setiap kata yang dibentuk bibirku, seolah-olah mempersalahkan diriku.

²¹Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.

²¹Aku tak bersalah, tapi aku tak perduli. Aku jemu hidup. Bagiku tak ada yang penting lagi; yang bersalah dan yang benar, sama saja nasibnya: Allah akan membinasakan kedua-duanya.

²²Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.

²²(9:21)

²³Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.

²³Bila orang yang tak bersalah mati tiba-tiba, Allah hanya tertawa saja.

²⁴Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?

²⁴Bumi diserahkan Allah kepada pendurhaka, dan hakim-hakim telah dibuat-Nya buta semua. Allah melakukan semua ini, kalau bukan Dia, siapa lagi?

²⁵Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;

²⁵Hari-hariku berlalu dengan kencang, lalu menghilang tanpa merasa senang.

²⁶de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.

²⁶Seperti perahu laju, hidupku lewat dengan segera, secepat burung elang menukik, menyambar mangsanya.

²⁷Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,

²⁷Jika aku mau tersenyum dan tertawa gembira, jika kucoba melupakan segala derita, maka dukaku datang kembali, memburu aku; sebab kutahu, Allah tetap mempersalahkan aku.

²⁸Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.

²⁸(9:27)

²⁹Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?

²⁹Nah, jika begitu, peduli apa aku?

³⁰Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,

³⁰Tak ada sabun yang dapat menghilangkan dosaku!

³¹så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.

³¹Allah membenamkan aku dalam kotoran, sampai pakaianku pun menganggap aku menjijikkan.

³²Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;

³²Seandainya Allah itu manusia, aku akan dapat menjawab Dia; lalu kami akan menghadap ke pengadilan untuk menyelesaikan segala pertengkaran.

³³ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.

³³Tapi di antara kami tak ada jaksa yang dapat mengadili kami berdua.

³⁴Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;

³⁴Semoga Allah berhenti menghukum aku dan menjauhkan kedahsyatan-Nya daripadaku!

³⁵då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.

³⁵Aku tidak takut kepada-Nya dan akan bicara kini, sebab aku mengenal hatiku sendiri.