1Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
1Ingatlah, ya TUHAN, apa yang terjadi atas kami. Pandanglah kami, dan lihatlah kehinaan kami.
2Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
2Harta warisan kami jatuh ke tangan orang lain, rumah-rumah kami didiami orang asing.
3Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
3Ayah kami telah dibunuh musuh; kini ibu kami janda, dan kami piatu.
4Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
4Air minum dan kayu api harus kami beli.
5Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
5Seperti hewan, kami dipaksa bekerja berat, kami lelah, tetapi tak diberi waktu istirahat.
6Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
6Kami pergi mengemis di Mesir, kami minta makanan di Asyur.
7Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
7Leluhur kami berdosa, kini mereka sudah tiada; tapi kami harus menderita, karena dosa-dosa mereka.
8Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
8Kami diperintah oleh orang-orang yang tak lebih dari hamba; tiada yang berkuasa melepaskan kami dari mereka.
9Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
9Di luar kota, pembunuh berkeliaran; nyawa kami terancam ketika mencari makanan.
10Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
10Kami menderita kelaparan, sehingga kulit kami membara seperti perapian.
11Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
11Wanita-wanita di Sion diperkosa, gadis-gadis dinodai di desa-desa Yehuda.
12Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
12Pemimpin-pemimpin kami ditangkap dan digantung, orang-orang tua kami tidak lagi disanjung.
13Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
13Pemuda-pemuda kami dipaksa bekerja dipenggilingan, anak-anak lelaki tertindih pikulan kayu sampai pingsan.
14De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
14Orang tua-tua tak lagi berkumpul di pintu gerbang kota, musik tidak lagi terdengar di kalangan orang muda.
15Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
15Kami telah kehilangan kebahagiaan; tarian-tarian telah berubah menjadi perkabungan.
16Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
16Kebanggaan kami sudah tiada, kami celaka karena telah berdosa.
17Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
17Gunung Sion sepi dan ditinggalkan; di sana anjing hutan berkeliaran. Karena itu hati kami remuk redam, kami menangis hingga penglihatan kami menjadi buram.
18för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
18(5:17)
19Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
19Tetapi Engkau, ya TUHAN, tetap berkuasa, Engkau memerintah selama-lamanya.
20Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
20Masakan Kautinggalkan kami begitu lama? Mungkinkah Kaulupakan kami sepanjang masa?
21Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
21Ya TUHAN, bawalah kami kembali kepada-Mu; kami akan kembali kepada-Mu! Pulihkanlah keadaan kami seperti dahulu.
22Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
22Ataukah telah Kaubuang kami sama sekali? Tak terbataskah kemarahan-Mu kepada kami?