1För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David.
1Untuk pemimpin kor. Menurut lagu yang kedelapan. Mazmur Daud. (12-2) Tolonglah kami, ya TUHAN, sebab tidak ada lagi orang yang baik, orang yang setia kepada-Mu sudah lenyap.
2Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn.
2(12-3) Mereka semua saling membohongi, saling menipu dengan kata-kata yang manis.
3De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.
3(12-4) Hentikanlah kata-kata yang merayu itu, TUHAN, bungkamkan orang-orang bermulut besar,
4HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,
4(12-5) yang berkata, "Kami berkuasa dengan lidah kami! Apa saja dapat kami katakan, dan tak ada yang bisa menghalangi!"
5dem som säga: »Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?»
5(12-6) Kata TUHAN, "Orang miskin ditindas dan orang sengsara mengaduh. Maka sekarang juga Aku datang memberi ketentraman yang mereka rindukan."
6»Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp», säger HERREN; »jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter.»
6(12-7) Janji TUHAN teguh dan dapat diandalkan, seperti perak murni yang diuji di dalam api.
7HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.
7(12-8) Orang jahat berkeliaran di mana-mana, kejahatan disanjung oleh setiap orang. Tetapi Engkau melindungi kami, ya TUHAN, jagalah kami terhadap orang-orang jahat itu.
8Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen.
8(12:7)
9Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, då nu uselheten är rådande bland människors barn.