¹Vid Babels floder, där sutto vi och gräto, när vi tänkte på Sion.

¹Di tepi sungai-sungai Babel kami duduk dan menangis bila teringat Sion.

²I pilträden som där voro hängde vi upp våra harpor.

²Pada pohon-pohon gandarusa di negeri itu kami gantungkan kecapi kami.

³Ty de som höllo oss fångna bådo oss där att sjunga, och våra plågare bådo oss vara glada: »Sjungen för oss en av Sions sånger.»

³Orang-orang yang menawan kami menyuruh kami menyanyi untuk mereka. Orang-orang yang menindas kami menyuruh kami menyanyikan lagu-lagu gembira, "Nyanyikanlah bagi kami lagu-lagu dari Sion!"

⁴Huru skulle vi kunna sjunga HERRENS sång i främmande land?

⁴Mungkinkah di negeri asing kami menyanyi bagi TUHAN?

⁵Nej, om jag förgäter dig, Jerusalem, så förgäte min högra hand sin tjänst.

⁵Biarlah aku tak bisa lagi menyanyi jika aku melupakan engkau, Yerusalem!

⁶Min tunga låde vid min gom, om jag upphör att tänka på dig, om jag icke låter Jerusalem vara min allra högsta glädje.

⁶Biarlah aku tak bisa lagi menyanyi jika aku melupakan engkau dan tidak menjadikan engkau kesukaanku!

⁷Tänk, HERRE, på Jerusalems dag, och straffa Edoms barn, dem som ropade: »Riven ned, riven ned det ända till grunden.»

⁷Ya TUHAN, ingatlah perbuatan orang Edom pada waktu Yerusalem dimusnahkan. Mereka berkata, "Robohkanlah, robohkanlah sampai ke dasar-dasarnya!"

⁸Dotter Babel, du ödeläggelsens stad, säll är den som får vedergälla dig allt vad du har gjort oss.

⁸Hai Babel, engkau akan dibinasakan! Berbahagialah orang yang membalas kepadamu kejahatan yang kaulakukan terhadap kami.

⁹Säll är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan.

⁹Berbahagialah orang yang mengambil bayi-bayimu dan mencampakkannya ke bukit batu!