1För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld.
1Untuk pemimpin kor. Mazmur Daud, hamba TUHAN. Dinyanyikan kepada TUHAN pada waktu Daud dilepaskan dari Saul dan dari musuh-musuhnya. (18-2) Kucinta kepada-Mu, ya TUHAN, Engkaulah kekuatanku.
2Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
2(18-3) TUHAN seperti benteng yang kuat tempat aku berlindung. Allahku seperti gunung batu tempat aku bernaung. Seperti perisai Ia menutupi aku, dan menjaga aku agar aman selalu.
3HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
3(18-4) Aku berseru kepada TUHAN yang patut dipuji, Ia membebaskan aku dari musuh-musuhku.
4HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
4(18-5) Aku dikelilingi bahaya maut dan digenangi banjir kebinasaan.
5Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig.
5(18-6) Aku dikelilingi bahaya maut, perangkap maut ada di depanku.
6Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.
6(18-7) Dalam kesesakanku aku berseru kepada TUHAN, aku berteriak kepada Allahku mohon pertolongan. Dari Rumah-Nya Ia mendengar suaraku dan memperhatikan seruanku.
7Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
7(18-8) Lalu bumi berguncang dan bergetar, dasar-dasar gunung goyah dan gemetar karena kemarahan Allah.
8Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
8(18-9) Asap menyembur dari lubang hidung-Nya, api dan bara keluar dari mulut-Nya.
9Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.
9(18-10) Langit dibelah-Nya, lalu turunlah Ia dengan awan gelap di bawah kaki-Nya.
10Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.
10(18-11) Ia terbang dengan mengendarai kerub; Ia melayang di atas sayap angin.
11Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
11(18-12) Ia menyelubungi diri-Nya dengan kegelapan; awan mendung yang tebal mengelilingi Dia.
12Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
12(18-13) Dari kilat di hadapan-Nya, keluarlah awan, hujan es dan api.
13Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
13(18-14) Lalu TUHAN mengguntur dari angkasa; Yang Mahatinggi memperdengarkan suara-Nya.
14Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
14(18-15) Ia menembakkan panah-panah-Nya dan menceraiberaikan musuh; Ia menyambarkan kilat berulang-ulang, dan membuat mereka lari.
15Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
15(18-16) Dasar laut tersingkap dan alas bumi terbuka waktu TUHAN membentak musuh-Nya dengan murka.
16Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
16(18-17) Dari atas TUHAN mengulurkan tangan-Nya; dipegang-Nya aku dan ditarik-Nya dari air yang dalam.
17Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
17(18-18) Ia menyelamatkan aku dari musuh yang perkasa dan dari orang-orang yang membenci aku, karena mereka terlalu kuat bagiku.
18Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
18(18-19) Mereka menyerang aku waktu aku ditimpa bencana, tetapi TUHAN menjadi penolongku.
19De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
19(18-20) Ia melepaskan aku dari bahaya dan menyelamatkan aku karena Ia berkenan padaku.
20Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.
20(18-21) TUHAN membalas perbuatanku yang benar; Ia memberkati aku sebab aku tidak bersalah.
21HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
21(18-22) Aku mentaati perintah TUHAN dan tidak berpaling dari Allahku.
22Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
22(18-23) Semua hukum-Nya kuperhatikan, perintah-perintah-Nya tidak kulalaikan.
23nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
23(18-24) Ia tahu bahwa aku tidak bercela dan menjauhkan diri dari kesalahan.
24Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.
24(18-25) Maka TUHAN membalas perbuatanku yang benar sebab Ia tahu aku tidak bersalah.
25Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
25(18-26) TUHAN, Engkau setia kepada orang yang setia dan baik kepada orang yang baik.
26Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
26(18-27) Terhadap orang yang suci Kaunyatakan diri-Mu suci, tetapi orang yang jahat Kaumusuhi.
27Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
27(18-28) Orang yang rendah hati Kauselamatkan, tetapi orang yang congkak Kautundukkan.
28Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
28(18-29) Engkau menyalakan pelitaku; TUHAN Allahku menerangi kegelapanku.
29Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
29(18-30) Engkau menguatkan aku untuk menumpas musuh; dengan bantuan Allahku kudobrak pertahanan mereka.
30Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.
30(18-31) Perbuatan Allah sempurna janji TUHAN dapat dipercaya. Ia seperti perisai bagi semua yang berlindung pada-Nya.
31Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
31(18-32) Sebab hanya Tuhanlah Allah; Allah saja pembela kita.
32Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?
32(18-33) Dialah Allah yang menguatkan aku dan membuat jalanku aman.
33Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,
33(18-34) Ia menguatkan kakiku seperti kaki rusa, dan menjaga keselamatanku di pegunungan.
34du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
34(18-35) Ia melatih aku untuk berperang, sehingga aku dapat merentangkan busur yang paling kuat.
35du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
35(18-36) TUHAN, Engkau melindungi dan menyelamatkan aku, dan menopang aku dengan kuasa-Mu; aku menjadi unggul karena tindakan-Mu.
36Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
36(18-37) Kaujaga aku supaya aku tidak tertawan, dan aku tidak pernah jatuh.
37du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
37(18-38) Kukejar musuhku dan kukalahkan mereka, dan pantang mundur sampai mereka binasa.
38Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
38(18-39) Kubanting mereka sampai tak dapat bangun lagi, mereka rebah tak berdaya di depan kakiku.
39Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
39(18-40) Kauberi aku kekuatan untuk berperang, dan kemenangan atas musuh-musuhku.
40Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
40(18-41) Kaubuat musuhku lari daripadaku; orang-orang yang membenci aku kubinasakan.
41Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
41(18-42) Mereka berteriak, tetapi tak ada yang menolong, mereka berseru kepada TUHAN, tetapi Ia tidak menjawab.
42De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
42(18-43) Mereka kuremukkan seperti debu yang berhamburan, dan kusapu seperti lumpur di jalan.
43Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
43(18-44) Engkau membebaskan aku dari kaum yang durhaka, dan menjadikan aku penguasa bangsa-bangsa; bangsa yang tidak kukenal menjadi hambaku.
44Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
44(18-45) Orang-orang asing tunduk kepadaku dan taat bila mendengar perintahku.
45Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
45(18-46) Keberanian mereka sudah hilang; mereka gemetar dan keluar dari kubunya.
46Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
46(18-47) TUHAN hidup! Terpujilah pembelaku! Agungkanlah kebesaran Allah penyelamatku!
47HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
47(18-48) Ia memberi aku kemenangan atas musuhku; bangsa-bangsa ditaklukkan-Nya di hadapanku,
48Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
48(18-49) diselamatkan-Nya aku dari lawan-lawanku. TUHAN, Kauberi aku kemenangan atas musuhku, Kaulindungi aku dari orang-orang yang kejam.
49du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
49(18-50) Maka kuagungkan Engkau di antara bangsa-bangsa, dan kunyanyikan puji-pujian bagi-Mu.
50Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn.
50(18-51) Allah memberi kemenangan besar kepada raja-Nya, Ia tetap mengasihi orang pilihan-Nya, yaitu Daud dan keturunannya untuk selama-lamanya.
51Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.