1En psalm av David, när han flydde för sin son Absalom.
1Mazmur Daud, ketika ia lari dari Absalom, anaknya. (3-2) Ya TUHAN, alangkah banyaknya musuhku, sangat banyak yang menyerang aku!
2HERRE, huru många äro icke mina ovänner! Ja, många resa sig upp mot mig.
2(3-3) Ada banyak yang berkata bahwa Allah tak mau menolong aku.
3Många säga om mig: »Det finnes ingen frälsning för honom hos Gud.»
3(3-4) Tetapi Engkau, ya TUHAN, adalah perisai yang melindungi aku. Kauberi aku kemenangan, dan Kaubesarkan hatiku.
4Men du, HERRE, är en sköld för mig; du är min ära och den som upplyfter mitt huvud.
4(3-5) Aku berseru kepada TUHAN; dari bukit-Nya yang suci Ia menjawab aku.
5Jag höjer min röst och ropar till HERREN, och han svarar mig från sitt heliga berg. Sela.
5(3-6) Aku berbaring dan tidur dengan tentram, dan bangun lagi, sebab TUHAN menopang aku.
6Jag lade mig och somnade in; jag har åter vaknat upp, ty HERREN uppehåller mig.
6(3-7) Aku tidak takut kepada ribuan lawan yang mengepung aku dari segala jurusan.
7Jag fruktar icke för skaror av många tusen, som lägra sig mot mig runt omkring.
7(3-8) Selamatkanlah aku, ya TUHAN Allahku, hukumlah dan lumpuhkanlah semua lawanku.
8Stå upp, HERRE, fräls mig, min Gud; ty du slår alla mina fiender på kinden, du krossar de ogudaktigas tänder.
8(3-9) Dari Engkaulah datang pertolongan, ya TUHAN, sudilah memberkati umat-Mu.
9Hos HERREN är frälsningen; över ditt folk komme din välsignelse. Sela.