¹Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

¹Marilah kita menyanyi bagi TUHAN, bersorak-sorai bagi penyelamat kita!

²Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

²Mari kita menghadap Dia dengan lagu syukur, bersorak-sorak bagi-Nya dengan lagu pujian.

³Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

³Sebab TUHAN adalah Allah yang agung, Raja perkasa yang mengatasi segala dewa.

⁴Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

⁴Ia menguasai bagian-bagian terdalam dari bumi, puncak-puncak gunung pun milik-Nya.

⁵hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

⁵Ia menguasai laut, sebab Dia yang membuatnya, daratan pun buah tangan-Nya.

⁶Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

⁶Marilah kita sujud menyembah Dia, berlutut di hadapan TUHAN, pencipta kita.

⁷Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

⁷Sebab Dialah Allah kita, kita umat yang dipelihara-Nya, seperti domba gembalaan-Nya. Pada hari ini dengarlah suara-Nya:

⁸O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

⁸"Jangan keras kepala seperti leluhurmu di Meriba, seperti waktu mereka di Masa, di padang gurun.

⁹där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

⁹Di sana mereka mencobai Aku, walaupun telah melihat perbuatan-Ku.

¹⁰I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.»

¹⁰Empat puluh tahun lamanya Aku muak akan mereka; kata-Ku: Sungguh, bangsa itu tidak setia! Mereka tidak mengindahkan perintah-perintah-Ku

¹¹Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»

¹¹Maka Aku bersumpah dalam kemarahan-Ku, mereka tak akan masuk ke negeri itu untuk mendapat istirahat bersama Aku."