¹»Tagen eder till vara för att öva eder rättfärdighet inför människorna, för att bliva sedda av dem; annars haven I ingen lön hos eder Fader, som är i himmelen.

¹Guardatevi dal praticare la vostra giustizia nel cospetto degli uomini per esser osservati da loro; altrimenti non ne avrete premio presso il Padre vostro che è nei cieli.

²Därför, när du giver en allmosa, så låt icke stöta i basun för dig, såsom skrymtarna göra i synagogorna och på gatorna, för att de skola bliva prisade av människorna. Sannerligen säger jag eder: De hava fått ut sin lön.

²Quando dunque fai limosina, non far sonar la tromba dinanzi a te, come fanno gl’ipocriti nelle sinagoghe e nelle strade, per essere onorati dagli uomini. Io vi dico in verità che cotesto è il premio che ne hanno.

³Nej, när du giver en allmosa, låt då din vänstra hand icke få veta vad den högra gör,

³Ma quando tu fai limosina, non sappia la tua sinistra quel che fa la destra,

⁴så att din allmosa gives i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, vedergälla dig.

⁴affinché la tua limosina si faccia in segreto; e il Padre tuo che vede nel segreto, te ne darà la ricompensa.

⁵Och när I bedjen, skolen I icke vara såsom skrymtarna, vilka gärna stå i synagogorna och i gathörnen och bedja, för att bliva sedda av människorna. Sannerligen säger jag eder: De hava fått ut sin lön.

⁵E quando pregate, non siate come gl’ipocriti; poiché essi amano di fare orazione stando in piè nelle sinagoghe e ai canti delle piazze per esser veduti dagli uomini. Io vi dico in verità che cotesto è il premio che ne hanno.

⁶Nej, när du vill bedja, gå då in i din kammare, och stäng igen din dörr, och bed till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, vedergälla dig.

⁶Ma tu, quando preghi, entra nella tua cameretta, e serratone l’uscio fa’ orazione al Padre tuo che è nel segreto; e il Padre tuo che vede nel segreto, te ne darà la ricompensa.

⁷Men i edra böner skolen I icke hopa tomma ord såsom hedningarna, vilka mena att de skola bliva bönhörda för sina många ords skull.

⁷E nel pregare non usate soverchie dicerie come fanno i pagani, i quali pensano d’essere esauditi per la moltitudine delle loro parole.

⁸Så varen då icke lika dem; eder Fader vet ju vad I behöven, förrän I bedjen honom.

⁸Non li rassomigliate dunque, poiché il Padre vostro sa le cose di cui avete bisogno, prima che gliele chiediate.

⁹I skolen alltså bedja sålunda: 'Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn;

⁹Voi dunque pregate così: Padre nostro che sei nei cieli, sia santificato il tuo nome;

¹⁰tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden;

¹⁰venga il tuo regno; sia fatta la tua volontà anche in terra com’è fatta nel cielo.

¹¹vårt dagliga bröd giv oss i dag;

¹¹Dacci oggi il nostro pane cotidiano;

¹²och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro;

¹²e rimettici i nostri debiti come anche noi li abbiamo rimessi ai nostri debitori;

¹³och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo.'

¹³e non ci esporre alla tentazione, ma liberaci dal maligno.

¹⁴Ty om I förlåten människorna deras försyndelser, så skall ock eder himmelske Fader förlåta eder;

¹⁴Poiché se voi perdonate agli uomini i loro falli, il Padre vostro celeste perdonerà anche a voi;

¹⁵men om I icke förlåten människorna, så skall ej heller eder Fader förlåta edra försyndelser.

¹⁵ma se voi non perdonate agli uomini, neppure il Padre vostro perdonerà i vostri falli.

¹⁶Och när I fasten, skolen I icke visa en bedrövad uppsyn såsom skrymtarna, vilka vanställa sina ansikten för att bliva sedda av människorna med sin fasta. Sannerligen säger jag eder: De hava fått ut sin lön.

¹⁶E quando digiunate, non siate mesti d’aspetto come gl’ipocriti; poiché essi si sfigurano la faccia per far vedere agli uomini che digiunano. Io vi dico in verità che cotesto è il premio che ne hanno.

¹⁷Nej, när du fastar, smörj då ditt huvud och två ditt ansikte,

¹⁷Ma tu, quando digiuni, ungiti il capo e làvati la faccia,

¹⁸för att du icke må bliva sedd av människorna med din fasta, utan allenast av din Fader, som är i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, vedergälla dig.

¹⁸affinché non apparisca agli uomini che tu digiuni, ma al Padre tuo che è nel segreto; e il Padre tuo, che vede nel segreto, te ne darà la ricompensa.

¹⁹Samlen eder icke skatter på jorden, där mott och mal förstöra, och där tjuvar bryta sig in och stjäla,

¹⁹Non vi fate tesori sulla terra, ove la tignola e la ruggine consumano, e dove i ladri sconficcano e rubano;

²⁰utan samlen eder skatter i himmelen, där mott och mal icke förstöra, och där inga tjuvar bryta sig in och stjäla.

²⁰ma fatevi tesori in cielo, ove né tignola né ruggine consumano, e dove i ladri non sconficcano né rubano.

²¹Ty där din skatt är, där kommer ock ditt hjärta att vara.

²¹Perché dov’è il tuo tesoro, quivi sarà anche il tuo cuore.

²²Ögat är kroppens lykta. Om nu ditt öga är friskt, så får hela din kropp ljus.

²²La lampada del corpo è l’occhio. Se dunque l’occhio tuo è sano, tutto il tuo corpo sarà illuminato;

²³Men om ditt öga är fördärvat, då bliver hela din kropp höljd i mörker. Är det nu så, att ljuset, som du har i dig, är mörker, huru djupt bliver då icke mörkret!

²³ma se l’occhio tuo è viziato, tutto il tuo corpo sarà nelle tenebre. Se dunque la luce che è in te è tenebre, esse tenebre quanto grandi saranno!

²⁴Ingen kan tjäna två herrar; ty antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den förre och förakta den senare. I kunnen icke tjäna både Gud och Mamon.

²⁴Niuno può servire a due padroni; perché o odierà l’uno ed amerà l’altro, o si atterrà all’uno e sprezzerà l’altro. Voi non potete servire a Dio ed a Mammona.

²⁵Därför säger jag eder: Gören eder icke bekymmer för edert liv, vad I skolen äta eller dricka, ej heller för eder kropp, vad I skolen kläda eder med. Är icke livet mer än maten, och kroppen mer än kläderna?

²⁵Perciò vi dico: Non siate con ansietà solleciti per la vita vostra di quel che mangerete o di quel che berrete; né per il vostro corpo di che vi vestirete. Non è la vita più del nutrimento, e il corpo più del vestito?

²⁶Sen på fåglarna under himmelen: de så icke, ej heller skörda de, ej heller samla de in i lador; och likväl föder eder himmelske Fader dem. Ären I icke mycket mer än de?

²⁶Guardate gli uccelli del cielo: non seminano, non mietono, non raccolgono in granai, e il Padre vostro celeste li nutrisce. Non siete voi assai più di loro?

²⁷Vilken av eder kan, med allt sitt bekymmer, lägga en enda aln till sin livslängd?

²⁷E chi di voi può con la sua sollecitudine aggiungere alla sua statura pure un cubito?

²⁸Och varför bekymren I eder för kläder? Beskåden liljorna på marken, huru de växa: de arbeta icke, ej heller spinna de;

²⁸E intorno al vestire, perché siete con ansietà solleciti? Considerate come crescono i gigli della campagna; essi non faticano e non filano;

²⁹och likväl säger jag eder att icke ens Salomo i all sin härlighet var så klädd som en av dem.

²⁹eppure io vi dico che nemmeno Salomone, con tutta la sua gloria, fu vestito come uno di loro.

³⁰Kläder nu Gud så gräset på marken, vilket i dag står och i morgon kastas i ugnen, skulle han då icke mycket mer kläda eder, I klentrogne?

³⁰Or se Iddio riveste in questa maniera l’erba de’ campi che oggi è e domani è gettata nel forno, non vestirà Egli molto più voi, o gente di poca fede?

³¹Så gören eder nu icke bekymmer, och sägen icke: 'Vad skola vi äta?' eller: 'Vad skola vi dricka?' eller: 'Vad skola vi kläda oss med?'

³¹Non siate dunque con ansietà solleciti, dicendo: Che mangeremo? che berremo? o di che ci vestiremo?

³²Efter allt detta söka ju hedningarna, och eder himmelske Fader vet att I behöven allt detta.

³²Poiché sono i pagani che ricercano tutte queste cose; e il Padre vostro celeste sa che avete bisogno di tutte queste cose.

³³Nej, söken först efter hans rike och hans rättfärdighet, så skall också allt detta andra tillfalla eder.

³³Ma cercate prima il regno e la giustizia di Dio, e tutte queste cose vi saranno sopraggiunte.

³⁴Gören eder alltså icke bekymmer för morgondagen, ty morgondagen skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.»

³⁴Non siate dunque con ansietà solleciti del domani; perché il domani sarà sollecito di se stesso. Basta a ciascun giorno il suo affanno.