¹Så uppmanar jag nu framför allt därtill att man må bedja, åkalla, anropa och tacka Gud för alla människor,

¹¶ Na, ko taku whakahau tenei i te tuatahi o nga mea katoa, kia puta nga inoi, nga karakia, nga inoi wawao, nga whakawhetai, mo nga tangata katoa;

²för konungar och all överhet, så att vi kunna föra ett lugnt och stilla liv, på ett i allo fromt och värdigt sätt.

²Mo nga kingi, mo te hunga whai mana katoa hoki: kia ata noho marie ai tatou i runga i nga whakaaro karakia, i nga tikanga mahara katoa.

³Sådant är gott och välbehagligt inför Gud, vår Frälsare,

³He mea pai tenei, he mea e manakohia ana i te aroaro o te Atua, o to tatou Kaiwhakaora;

⁴som vill att alla människor skola bliva frälsta och komma till kunskap om sanningen.

⁴Ko tana nei e pai ai ko nga tangata katoa kia ora, kia haere mai hoki ki te matauranga ki te pono.

⁵Ty en enda är Gud, och en enda är medlare emellan Gud och människor: en människa, Kristus Jesus,

⁵Kotahi tonu te Atua, kotahi te takawaenga o te Atua, o nga tangata, ko ia ano he tangata, ara ko Karaiti Ihu;

⁶han som gav sig själv till lösen för alla, varom ock vittnesbördet skulle frambäras, när tiden var inne.

⁶I hoatu nei i a ia hei utu mo te katoa; he mea kia whakaaturia i ona wa ake;

⁷Och själv har jag blivit satt till att vara dess förkunnare och apostel -- det säger jag med sanning, jag ljuger icke -- ja, till att i tro och sanning vara en lärare för hedningar.

⁷A meinga ana ahau hei karere, hei apotoro mo taua mea; he pono taku korero i roto i a te Karaiti, kahore aku teka; hei kaiwhakaako mo nga tauiwi i runga i te whakapono, i te pono.

⁸Jag vill alltså att männen allestädes skola förrätta bön, i det att de, fria ifrån vrede och disputerande, upplyfta heliga händer.

⁸Na, ko taku e pai ai, ko nga tane kia inoi i nga wahi katoa, kia tapu nga ringa ina ara, kaua he riri, he tautohetohe.

⁹Likaledes vill jag att kvinnorna skola uppträda i hövisk dräkt, att de blygsamt och tuktigt pryda sig, icke med hårflätningar och guld eller pärlor eller dyrbara kläder,

⁹¶ Ko nga wahine hoki kia mau i te kakahu ataahua, kia tu whakama, kia whai whakaaro; kauaka te makawe whiri, te koura, te peara, te kakahu utu nui;

¹⁰utan med goda gärningar, såsom det höves kvinnor som vilja räknas för gudfruktiga.

¹⁰Engari ko te mea e tau ana mo nga wahine e whakaae ana ki te karakia, ara ko nga mahi pai.

¹¹Kvinnan bör i stillhet låta sig undervisas och därvid helt underordna sig.

¹¹Me ako marie te wahine kia nui te ngohengohe.

¹²Däremot kan jag icke tillstädja en kvinna att själv uppträda såsom lärare, ej heller att råda över sin man; fastmer må hon leva i stillhet.

¹²E kore hoki e tukua e ahau te wahine kia whakaako, kia neke ake ranei tana tikanga i ta te tane, engari me ata noho.

¹³Adam blev ju först skapad och sedan Eva.

¹³Ko Arama hoki kua hanga i mua, muri iho ko Iwi.

¹⁴Och Adam blev icke bedragen, men kvinnan blev svårt bedragen och förleddes till överträdelse.

¹⁴A kihai a Arama i tinihangatia, ko te wahine ia i tinihangatia, a taka ana ki te he.

¹⁵Dock skall kvinnan, under det hon föder sina barn, vinna frälsning, om hon förbliver i tro och kärlek och helgelse, med ett tuktigt väsende.

¹⁵Otira ka ora ia i te whanautanga tamariki, ki te mau tonu to ratou whakapono, aroha, tapu, whakaaro.