¹Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, hälsar de heliga som bo i Efesus, de i Kristus Jesus troende.

¹¶ Naku, na Paora, i paingia e te Atua hei Apotoro ma Ihu Karaiti, ki te hunga tapu e noho ana i Epeha, ara ki te hunga whakapono i roto i a Karaiti Ihu:

²Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

²Kia tau ki a koutou te aroha noa me te rangimarie, he mea na te Atua, na to tatou Matua, na te Ariki hoki, na Ihu Karaiti.

³Välsignad vare vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse,

³¶ Kia whakapaingia te Atua, te Matua o to tatou Ariki, o Ihu Karaiti, nana nei tatou i manaaki ki nga manaaki katoa o te wairua ki nga wahi o te rangi, i roto i a te Karaiti:

⁴såsom han ju, förrän världens grund var lagd, har utvalt oss i honom till att vara heliga och ostraffliga inför sig.

⁴I runga i te tikanga i whiriwhiria ai tatou e ia i roto i a ia i mua i te orokohanganga o te ao, hei hunga tapu, kahakore i tona aroaro, i runga i te aroha.

⁵Ty i sin kärlek förutbestämde han oss till barnaskap hos sig, genom Jesus Kristus, efter sin viljas behag,

⁵He mea whakarite hoki tatou nana i mua, hei tama mana, i roto i a Ihu Karaiti, ko ta tona whakaaro hoki i pai ai,

⁶den nådeshärlighet till pris, varmed han har benådat oss i den älskade.

⁶Hei whakamoemiti mo te kororia o tona aroha noa, i atawhaitia ai tatou i roto i tana i aroha ai.

⁷I honom hava vi förlossning genom hans blod, förlåtelse för våra synder, efter hans nåds rikedom.

⁷Kei roto nei i a ia to tatou whakaoranga i runga i ona toto, ara te murunga o nga he; he hua hoki no tona aroha noa,

⁸Och denna nåd har han i överflödande mått låtit komma oss till del, med all vishet och allt förstånd,

⁸I hira rawa nei ki a tatou i runga i nga whakaaro nui, i nga whakaaro mohio katoa;

⁹i det att han för oss har kungjort sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han efter sitt behag hade fattat inom sig själv,

⁹Whakakitea mai ana hoki e ia ki a tatou tana whakaaro ngaro, tana hoki i ahuareka ai, tana i whakatakoto ai i mua i roto i a ia,

¹⁰om en ordning som i tidernas fullbordan skulle komma till stånd, det beslutet att i Kristus sammanfatta allt som finnes i himmelen och på jorden.

¹⁰Mo te tikanga ina rite nga wa, kia huihuia nga mea katoa i roto i a te Karaiti, nga mea i te rangi, me nga mea i te whenua; i roto ano i a ia,

¹¹I honom hava vi ock undfått vår arvslott, vi som förut voro bestämda därtill genom dens beslut, som verkar allting efter sin egen viljas råd.

¹¹I whakawhiwhia nei matou i roto i a ia, he mea whakarite i mua i runga i tana i whakatakoto ai, e mahia ana hoki e ia nga mea katoa i runga i ta tona whakaaro i pai ai:

¹²Så skulle vi, hans härlighet till pris, vara de som i Kristus redan i förväg hava ägt ett hopp.

¹²Kia ai matou hei whakamoemiti mo tona kororia, ara matou, te hunga kua tumanako wawe ki a te Karaiti.

¹³I honom haven jämväl I, sedan I haven fått höra sanningens ord, eder frälsnings evangelium, ja, i honom haven I, sedan I nu ock haven kommit till tron, såsom ett insegel undfått den utlovade helige Ande,

¹³Me koutou hoki tumanako ana ano koutou ki a ia, i to koutou rongonga ki te kupu o te pono, ki te rongopai o to koutou ora: a, i to koutou whakaponotanga ki a ia, na hiritia ana koutou e te Wairua Tapu i korerotia mai i mua:

¹⁴vilken är en underpant på vårt arv, till förvissning om att hans egendomsfolk skall förlossas, hans härlighet till pris.

¹⁴Hei taumau i nga taonga mo tatou, kia whakaorangia ra ano ta te Atua mea i hokona, hei whakamoemiti mo tona kororia.

¹⁵Sedan jag fick höra om eder tro i Herren Jesus och om eder kärlek till alla de heliga,

¹⁵¶ Na konei ahau, i toku rongonga ki to koutou whakapono ki te Ariki, ki a Ihu, ki te aroha ano hoki ki te hunga tapu katoa,

¹⁶har därför jag å min sida icke upphört att tacka Gud för eder, när jag tänker på eder i mina böner.

¹⁶Kahore e mutu taku whakawhetai mo koutou, me te whakahua ano i a koutou i aku inoinga;

¹⁷Och min bön är att vår Herres, Jesu Kristi, Gud, härlighetens Fader, må giva eder en visdomens och uppenbarelsens ande till kunskap om sig,

¹⁷Kia homai ki a koutou e te Atua o to tatou Ariki, o Ihu Karaiti, e te Matua o te kororia, te wairua o te whakaaro nui, o te whakakitenga i runga i te mohio ki a ia:

¹⁸och att han må upplysa edra hjärtans ögon, så att I förstån hurudant det hopp är, vartill han har kallat eder, huru rikt på härlighet hans arv är bland de heliga,

¹⁸Kia whakamaramatia nga kanohi o to koutou hinengaro; kia matau ai koutou ki te mea o tana karanga e tumanakohia atu nei, ki te kororia nui hoki o tona taonga i roto i te hunga tapu,

¹⁹och huru översvinnligt stor hans makt är på oss som tro -- allt i enlighet med den väldiga styrkas kraft,

¹⁹Ki te nui whakaharahara hoki o tona kaha ki a tatou ki te hunga e whakapono nei, i runga i te mahinga a te mana o tona kaha,

²⁰varmed han har verkat i Kristus, i det att han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i den himmelska världen,

²⁰I mahi ai ia i roto i a te Karaiti i tana whakaarahanga i a ia i te hunga mate, a whakanohoia ana ia ki tona matau, ki nga wahi i te rangi,

²¹över alla andevärldens furstar och väldigheter och makter och herrar, ja, över allt som kan nämnas, icke allenast i denna tidsålder, utan ock i den tillkommande.

²¹Ki runga ake i nga kawanatanga katoa, i te mana, i te kaha, i te rangatiratanga, i nga ingoa katoa hoki e whakahuatia ana, ehara i te mea ko o tenei ao anake, ko o tera ao ano hoki:

²²»Allt lade han under hans fötter.» Och honom gav han åt församlingen till att vara ett huvud över allting --

²²A tukua ana e ia nga mea katoa ki raro i ona waewae, meinga ana hoki ia hei i runga i nga mea katoa mo te hahi,

²³åt församlingen, ty den är hans kropp och är uppfylld av honom som uppfyller allt i alla.

²³Ara mo tona tinana, e ki tonu nei i a ia, i te kaiwhakaki o nga mea katoa i roto i te katoa.