¹För att vi skola vara fria, har Kristus frigjort oss. Stån därför fasta, och låten icke något nytt träldomsok läggas på eder.

¹¶ Na te Karaiti i wewete te here i a tatou: na reira kia u te tu, kei mau hoki ki roto ki te ioka pononga.

²Se, jag säger eder, jag Paulus, att om I låten omskära eder, så bliver Kristus eder till intet gagn.

²Nana, tenei ahau, a Paora te mea nei ki a koutou, Ki te kotia koutou, e kore koutou e whai pai i a te Karaiti.

³Och för var och en som låter omskära sig betygar jag nu åter att han är pliktig att fullgöra hela lagen.

³He whakaatu tuarua tenei naku ki nga tangata katoa e kotia ana, kua mau ratou i te ture kia mahia katoatia.

⁴I haven kommit bort ifrån Kristus, I som viljen bliva rättfärdiga i kraft av lagen; I haven fallit ur nåden.

⁴Kua wehea atu koutou i a te Karaiti, e te hunga e whakatikaia ana e te ture, kua taka iho koutou i runga i te aroha noa.

⁵Vi vänta nämligen genom ande, av tro, den rättfärdighet som är vårt hopp.

⁵Ko tatou hoki, na te Wairua ta tatou tatari ki te tika e tumanakohia atu nei, e ahu mai nei i te whakapono:

⁶Ty i Kristus Jesus betyder det intet huruvida någon är omskuren eller oomskuren; allt beror på huruvida han har en tro som är verksam genom kärlek.

⁶I roto hoki i a Karaiti Ihu kahore o te kotinga wahi, kahore o te kotingakore; engari ko te whakapono e mahi ana i runga i te aroha.

⁷I begynten edert lopp väl. Vem har nu lagt hinder i eder väg, så att I icke mer lyden sanningen?

⁷I pai ta koutou oma; na wai koutou i whakaware, i kore ai koutou e rongo ki te pono?

⁸Till sådant kom ingen maning från honom som har kallat eder.

⁸Ehara tenei whakaaro i te mea na te kaikaranga i a koutou.

⁹Litet surdeg syrar hela degen.

⁹He iti te rewena, rewenatia ake te puranga katoa.

¹⁰För min del har jag i Herren den tillförsikten till eder, att I icke häri skolen tänka på annat sätt; men den som vållar förvirring bland eder, han skall bära sin dom, vem han än må vara.

¹⁰E whakapono ana ahau ki a koutou i roto i te Ariki, e kore e rere ke o koutou whakaaro: ko te kaiwhakararu ia i a koutou, ahakoa ko wai, mana ano tona whakawakanga e pikau.

¹¹Om så vore, mina bröder, att jag själv ännu predikade omskärelse, varför skulle jag då ännu alltjämt lida förföljelse? Då vore ju korsets stötesten röjd ur vägen. --

¹¹Me ahau ano, e oku teina, ki te mea he kauwhau tonu nei taku i te kotinga, he aha ahau ka whakatoia tonutia ai? penei kua kore to te ripeka tutukitanga waewae.

¹²Jag skulle önska att de män som uppvigla eder läte omskära sig ända till avstympning.

¹²Pai kau ki ahau me i motuhia atu te hunga e whakararu na i a koutou.

¹³I ären ju kallade till frihet, mina bröder; bruken dock icke friheten så, att köttet får något tillfälle. Fastmer mån I tjäna varandra genom kärleken.

¹³¶ Kua karangatia nei hoki koutou, e oku teina, ki te tikanga herekore; kaua ia ta koutou tikanga herekore e waiho hei whakaoho i te kikokiko, engari me mahi koutou tetahi ki tetahi i runga i te aroha.

¹⁴Ty hela lagens uppfyllelse ligger i ett enda budord, nämligen detta: »Du skall älska din nästa såsom dig själv.»

¹⁴E takoto topu ana hoki te ture katoa i roto i te kupu kotahi, ara, Kia aroha koe ki tou hoa tata, ano ko koe.

¹⁵Men om I bitens inbördes och äten på varandra, så mån I se till, att I icke bliven uppätna av varandra.

¹⁵Ki te ngau ia koutou, ki te kai tetahi i tetahi, kia tupato kei pareho tetahi i tetahi.

¹⁶Vad jag vill säga är detta: Vandren i ande, så skolen I förvisso icke göra vad köttet har begärelse till.

¹⁶Ko taku kupu ia tenei, Haere i roto i te Wairua, a e kore e whakaritea e koutou te hiahia o te kikokiko.

¹⁷Ty köttet har begärelse mot Anden, och Anden mot köttet; de två ligga ju i strid med varandra, för att hindra eder att göra vad I viljen.

¹⁷E hiahia ana hoki te kikokiko tika ke i te Wairua, me te Wairua tika ke i te kikokiko: e whawhai ana hoki enei tetahi ki tetahi: te taea nga mea i hiahia ai koutou.

¹⁸Men om I drivens av ande, så stån I icke under lagen.

¹⁸Ki te arahina ia koutou e te Wairua, kahore koutou i raro i te ture.

¹⁹Men köttets gärningar äro uppenbara: de äro otukt, orenhet, lösaktighet,

¹⁹Na e kitea ana nga mahi a te kikokiko, ara he moe tahae, he poke, he hiahia taikaha,

²⁰avgudadyrkan, trolldom, ovänskap, kiv, avund, vrede, genstridighet, tvedräkt, partisöndring,

²⁰He karakia whakapakoko, he makutu, he pakanga, he totohe, he hae, he riri, he wawahi, he wehewehe, he titore,

²¹missunnsamhet, mord, dryckenskap, vilt leverne och annat sådant, varom jag säger eder i förväg, såsom jag redan förut har sagt, att de som göra sådant, de skola icke få Guds rike till arvedel.

²¹He hao, he haurangi, he kakai, me nga mea e rite ana ki enei: me korero wawe e ahau enei mea ki a koutou, me pera me taku i korero ai i mua, ko te hunga e mahi ana i nga mea penei, e kore e whiwhi ki te rangatiratanga o te Atua.

²²Andens frukt åter är kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, trofasthet,

²²Ko te hua ia o te Wairua, he aroha, he hari, he rangimarie, he manawanui, he ngawari, he ngakau pai, he whakapono,

²³saktmod, återhållsamhet. Mot sådant är icke lagen.

²³He ngakau mahaki, he ngakau kua taea te pehi: kahore he ture e riria ai enei mea.

²⁴Och de som höra Kristus Jesus till hava korsfäst sitt kött tillika med dess lustar och begärelser.

²⁴Ko te hunga ia o te Karaiti, kua ripekatia e ratou te kikokiko, me ona hihiritanga, me ona hiahia.

²⁵Om vi nu hava liv genom ande, så låtom oss ock vandra i ande.

²⁵Ki te mea e ora ana tatou i roto i te Wairua, kia haere ano tatou i roto i te Wairua.

²⁶Låtom oss icke söka fåfänglig ära, i det att vi utmana varandra och avundas varandra.

²⁶Kei whaia e tatou te kororia huakore, te whakapataritari tetahi ki tetahi, te hae tetahi ki tetahi.