1Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
1¶ Ano ra ko Pirirara Huhi; i mea ia,
2Hos honom är väldighet och förskräckande makt, hos honom, som skapar frid i sina himlars höjd.
2Kei a ia te kingitanga me te wehi: ko ia hei hohou i te rongo i ona wahi tiketike.
3Vem finnes, som förmår räkna hans skaror? Och vem överstrålas ej av hans ljus?
3E taea ranei ana ope te tatau? ko wai hoki i kore te whitingia e tona marama?
4Huru skulle då en människa kunna hava rätt mot Gud eller en av kvinna född kunna befinnas ren?
4A ma te aha ra te tangata ka whakatikaia mai ai e te Atua? Ma te aha ka ma ai te whanau a te wahine?
5Se, ej ens månen skiner nog klart, ej ens stjärnorna äro rena i hans ögon;
5Nana, ko te marama, kahore ona tiahotanga, kahore hoki nga whetu kia ma ki tana titiro:
6huru mycket mindre då människan, det krypet, människobarnet, den masken!
6Kia iti rawa iho to te tangata, he kutukutu nei! to te tama a te tangata, he iro nei!