¹Och Jesus gick därifrån, ut ur helgedomen. Hans lärjungar trädde då fram och bådo honom giva akt på helgedomens byggnader.

¹¶ A ka puta atu a Ihu ki waho o te temepara, ka haere; na ka tae mai ana akonga ki a ia kia whakakitea ki a ia nga whare i hanga mo te temepara.

²Då svarade han och sade till dem: »Ja, I sen nu allt detta; men sannerligen säger jag eder: Här skall icke lämnas sten på sten; allt skall bliva nedbrutet.»

²Otira ka mea ia ki a ratou, Kahore ianei koutou e kite i enei mea katoa? He pono taku e mea nei ki a koutou, E kore e toe ki konei tetahi kohatu ki runga ake i tetahi kohatu, engari ka whakahoroa katoatia.

³När han sedan satt på Oljeberget, trädde hans lärjungar fram till honom, medan de voro allena, och sade: »Säg oss när detta skall ske, och vad som bliver tecknet till din tillkommelse och tidens ände.»

³A, i a ia e noho ana i runga i maunga Oriwa, ka haere puku mai nga akonga ki a ia, ka mea, Korerotia ki a matou, ko ahea enei mea? he aha te tohu o tou haerenga mai, o te mutunga hoki o te ao?

⁴Då svarade Jesus och sade till dem: »Sen till, att ingen förvillar eder.

⁴¶ Na ka whakahoki a Ihu, ka mea ki a ratou, Kia tupato kei mamingatia koutou e te tangata.

⁵Ty många skola komma under mitt namn och säga: 'Jag är Messias' och skola förvilla många.

⁵He tokomaha hoki e haere mai i runga i toku ingoa, e mea, Ko te Karaiti ahau, a he tokomaha e whakapohehetia.

⁶Och I skolen få höra krigslarm och rykten om krig; sen då till, att I icke förloren besinningen, ty sådant måste komma, men därmed är ännu icke änden inne.

⁶A tera koutou e rongo ki nga pakanga, ki nga hau korero pakanga: kia tupato kei ohorere koutou: ta te mea kua rite kia puta enei mea katoa, taihoa ia te mutunga.

⁷Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det skall bliva hungersnöd och jordbävningar på den ena orten efter den andra;

⁷E whakatika hoki tetahi iwi ki tetahi iwi, tetahi rangatiratanga ki tetahi rangatiratanga: a e puta nga po matekai, nga mate uruta, me nga ru, ki nga tini wahi.

⁸men allt detta är allenast begynnelsen till 'födslovåndorna'.

⁸Otira ko te timatanga kau enei katoa o nga mamae.

⁹Då skall man prisgiva eder till misshandling, och man skall dräpa eder, och I skolen bliva hatade av alla folk, för mitt namns skull.

⁹Ko reira koutou tukua ai kia tukinotia, a e whakamatea koutou; a e kino hoki nga iwi katoa ki a koutou, he whakaaro ki toku ingoa.

¹⁰Och då skola många komma på fall, och den ene skall förråda den andre, och den ene skall hata den andre.

¹⁰A he tokomaha e he, a ka tuku tetahi i tetahi, ka kino ano tetahi ki tetahi.

¹¹Och många falska profeter skola uppstå och skola förvilla många.

¹¹He tokomaha ano nga poropiti teka e whakatika, a he tokomaha e whakapohehetia e ratou.

¹²Och därigenom att laglösheten förökas, skall kärleken hos de flesta kallna.

¹²A, i te kino ka hua, ka matoke haere te aroha o te tini tangata.

¹³Men den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst.

¹³Ko te tangata ia e u ana, a taea noatia te mutunga, ka ora ia.

¹⁴Och detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela världen, till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan skall änden komma.

¹⁴A e kauwhautia tenei rongopai o te rangatiratanga puta noa i te ao, hei mea whakaatu ki nga iwi katoa; a ko reira puta ai te mutunga.

¹⁵När I nu fån se 'förödelsens styggelse', om vilken är talat genom profeten Daniel, stå på helig plats -- den som läser detta, han give akt därpå --

¹⁵A e kite koutou i te mea whakarihariha, i te mea whakangaro, i korerotia ai e Raniera poropiti, i a ia e tu ana i te wahi tapu, kia matau te kaititiro pukapuka,

¹⁶då må de som äro i Judeen fly bort till bergen,

¹⁶Ko reira kia rere te hunga i Huria ki nga maunga:

¹⁷och den som är på taket må icke stiga ned för att hämta vad som finnes i hans hus,

¹⁷Ko te tangata i runga i te whare, kei heke iho ki te tiki mea i roto i tona whare:

¹⁸och den som är ute på marken må icke vända tillbaka för att hämta sin mantel.

¹⁸Kauaka ano te tangata i te mara e hoki ki te tiki i ona kakahu.

¹⁹Och ve dem som äro havande, eller som giva di på den tiden!

¹⁹Aue, te mate mo te hunga e hapu ana, mo nga mea hoki e whangai ana ki te u, i aua ra!

²⁰Men bedjen att eder flykt icke må ske om vintern eller på sabbaten.

²⁰Me inoi koutou kei rokohanga koutou e te whati i te hotoke, i te hapati ranei:

²¹Ty då skall det bliva 'en stor vedermöda, vars like icke har förekommit allt ifrån världens begynnelse intill nu', ej heller någonsin skall förekomma.

²¹Kei taua wa hoki te whiu nui, kahore ona rite mai o te timatanga o te ao a mohoa noa nei, e kore ano e pera a mua ake nei.

²²Och om den tiden icke bleve förkortad, så skulle intet kött bliva frälst; men för de utvaldas skull skall den tiden bliva förkortad.

²²A, me i kahore aua ra i poroa i waenga, hore he kikokiko e ora: otira ka whakaaroa te hunga i whiriwhiria, a ka poroa aua ra.

²³Om någon då säger till eder: 'Se här är Messias', eller: 'Där är han', så tron det icke.

²³Ki te mea tetahi ki a koutou i reira, Na, tenei a te Karaiti; na, tera; aua e whakaponohia.

²⁴Ty människor som falskeligen säga sig vara Messias skola uppstå, så ock falska profeter, och de skola göra stora tecken och under, för att, om möjligt förvilla jämväl de utvalda.

²⁴E whakatika hoki nga Karaiti teka, me nga poropiti teka, a ka hoatu e ratou nga tohu nunui, me nga mea whakamiharo; a mehemea e taea, ka mamingatia ano te hunga i whiriwhiria.

²⁵Jag har nu sagt eder det förut.

²⁵Na kua korerotia wawetia nei e ahau ki a koutou.

²⁶Därför, om man säger till eder: 'Se, han är i öknen', så gån icke ditut, eller: 'Se, han är inne i huset', så tron det icke.

²⁶Na, ahakoa mea ratou ki a koutou, Na, kei te koraha ia; aua e haere atu: Na, kei nga ruma o roto rawa; aua e whakaponohia.

²⁷Ty såsom ljungelden, när den går ut från öster, synes ända till väster, så skall Människosonens tillkommelse vara. --

²⁷Ka rite hoki ki te uira e puta mai nei i te rawhiti, a hiko tonu atu ki te uru, te haerenga mai o te Tama a te tangata.

²⁸Där åteln är, dit skola rovfåglarna församla sig.

²⁸Ko te wahi hoki i te tupapaku, ko reira huihui ai nga kahu.

²⁹Men strax efter den tidens vedermöda skall solen förmörkas och månen upphöra att giva sitt sken, och stjärnorna skola falla ifrån himmelen, och himmelens makter skola bäva.

²⁹A, muri tonu iho i te whakapawera i aua ra, ka whakapouritia te ra, e kore ano e titi te atarau, ka taka iho nga whetu i te rangi, a ka ngaueue nga mea kaha o nga rangi:

³⁰Och då skall Människosonens tecken visa sig på himmelen, och alla släkter på jorden skola då jämra sig. Och man skall få se 'Människosonen komma på himmelens skyar' med stor makt och härlighet.

³⁰Ko reira ano puta ai te tohu o te Tama a te tangata i te rangi: a ko reira nga iwi katoa o te whenua tangi ai, a e kite ratou i te Tama a te tangata e haere mai ana i runga i nga kapua o te rangi me te kaha, me te kororia nui.

³¹Och han skall sända ut sina änglar med starkt basunljud, och de skola församla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himmelens ena ända till den andra.

³¹A, e tonoa e ia ana anahera me te tetere tangi nui, a ka huihuia e ratou ana i whiriwhiri ai i nga hau e wha, i tetahi pito o te rangi puta noa i tetahi pito.

³²Ifrån fikonträdet mån I här hämta en liknelse. När dess kvistar begynna att få save och löven spricka ut, då veten I att sommaren är nära.

³²¶ Na kia akona koutou e te piki ki tetahi kupu whakarite: i tona manga e ngawari ana ano, a ka puta ona rau, ka mohio koutou ka tata te raumati:

³³Likaså, när I sen allt detta, då kunnen I ock veta att han är nära och står för dörren.

³³Waihoki ko koutou, ina kite i enei mea katoa, ka matau koutou ka tata ia, kei nga kuwaha tonu.

³⁴Sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås, förrän allt detta sker.

³⁴He pono taku e mea nei ki a koutou, E kore rawa tenei whakatupuranga e pahemo, kia puta katoa ra ano enei mea.

³⁵Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola aldrig förgås.

³⁵Ko te rangi me te whenua e pahemo, ko aku kupu ia e kore e pahemo.

³⁶Men om den dagen och den stunden vet ingen något, icke ens änglarna i himmelen, ingen utom Fadern allena.

³⁶Otira kahore tetahi tangata e mohio ki taua ra, ki taua haora, kahore rawa nga anahera o te rangi, kahore te Tama a te tangata, ko toku Matua anake.

³⁷Ty såsom det skedde på Noas tid, så skall det ske vid Människosonens tillkommelse.

³⁷Ka rite hoki ki nga ra i a Noa te haerenga mai o te Tama a te tangata.

³⁸Såsom människorna levde på den tiden, före floden: de åto och drucko, män togo sig hustrur, och hustrur gåvos åt män, ända till den dag då Noa gick in i arken;

³⁸Ka rite hoki ki ta ratou i nga ra i mua atu o te waipuke; e kai ana, e inu ana, e marena ana, e hoatu ana kia marenatia, a tae noa ki te ra i tomo ai a Noa ki roto ki te aaka,

³⁹och de visste av intet, förrän floden kom och tog dem allasammans bort -- så skall det ske vid Människosonens tillkommelse.

³⁹A kahore ratou i mohio, a pakaru noa te waipuke, a kahakina ana ratou katoa: e pera ano te haerenga mai o te Tama a te tangata.

⁴⁰Då skola två män vara tillsammans ute på marken; en skall bliva upptagen, och en skall lämnas kvar.

⁴⁰I taua wa tokorua ki te mara; kotahi e tangohia, kotahi e waiho:

⁴¹Två kvinnor skola mala på samma kvarn; en skall bliva upptagen, och en skall lämnas kvar.

⁴¹Tokorua wahine e huri ana i te mira; kotahi e tangohia, kotahi e waiho.

⁴²Vaken fördenskull; ty I veten icke vilken dag vår Herre kommer.

⁴²Kia mataara rapea; e kore hoki koutou e mohio ki te haora e puta mai ai to koutou Ariki.

⁴³Men det förstån I väl, att om husbonden visste under vilken nattväkt tjuven skulle komma, så vakade han och tillstadde icke att någon bröt sig in i hans hus.

⁴³Kia mohio ki tenei, me i matau te tangata o te whare ki te mataaratanga e puta ai te tahae, kua tautiaki ia, a kahore i tukua tona whare kia pokaia.

⁴⁴Varen därför ock I redo; ty i en stund då I icke vänten det skall Människosonen komma.

⁴⁴Na kia mataara hoki koutou: no te mea ka puta mai te Tama a te tangata i te haora e kore ai koutou e mahara.

⁴⁵Finnes nu någon trogen och förståndig tjänare, som av sin herre har blivit satt över hans husfolk för att giva dem mat i rätt tid --

⁴⁵Ko wai ra te pononga pono, mahara, i meinga e tona ariki hei rangatira mo ana tangata, hei hoatu i te kai ma ratou i te wa e tika ai?

⁴⁶salig är då den tjänaren, om hans herre, när han kommer, finner honom göra så.

⁴⁶Ka koa taua pononga ki te rokohanga e tona ariki, ina haere mai, e pera ana.

⁴⁷Sannerligen säger jag eder: Han skall sätta honom över allt vad han äger.

⁴⁷He pono taku e mea nei ki a koutou, Ka meinga ia hei rangatira mo ona taonga katoa.

⁴⁸Men om så är, att tjänaren är en ond man, som säger i sitt hjärta: 'Min herre kommer icke så snart',

⁴⁸Otira ki te mea taua pononga kino i roto i tona ngakau, Ka roa te putanga mai o toku ariki;

⁴⁹och han begynner slå sina medtjänare och äter och dricker med dem som äro druckna,

⁴⁹A ka anga ka patu i ona hoa pononga, ka kai, ka inu tahi me te hunga haurangi;

⁵⁰då skall den tjänarens herre komma på en dag då han icke väntar det, och i en stund då han icke tänker sig det,

⁵⁰E tae mai te ariki o taua pononga i te ra e kore ai ia e mahara, i te haora e kore ai ia e mohio,

⁵¹och han skall låta hugga honom i stycken och låta honom få sin del med skrymtare. Där skall vara gråt och tandagnisslan.»

⁵¹Ka hatepea putia ia, ka meinga he wahi mona i roto i te hunga tinihanga: ko te wahi tera o te tangi, o te tetea o nga niho.