¹En bespottare är vinet, en larmare är rusdrycken, och ovis är envar som raglar därav.

¹¶ Ko ta te waina he whakahi, ko ta te wai kaha he ngangau: a, ko te hunga katoa e whakapohehetia ana e tera, kahore o ratou whakaaro nui.

²Såsom ett ungt lejons rytande är den skräck en konung ingiver; den som ådrager sig hans vrede har förverkat sitt liv.

²¶ Ano he raiona e hamama ana te wehi o te kingi: ko te tangata e whakaoho ana i a ia kia riri, e hara ana ki tona wairua ake.

³Det är en ära för en man att hålla sig ifrån kiv, den oförnuftige söker alltid strid.

³¶ He whakahonore mo te tangata te noho watea mai i te ngangare: engari ko nga wairangi he kowhetewhete tonu.

⁴När hösten kommer, vill den late icke plöja; därför söker han vid skördetiden förgäves efter frukt.

⁴¶ Kahore te mangere e parau, he mea ki te hotoke; no reira ka pakiki kai mana i te kotinga witi, a kahore e whiwhi.

⁵Planerna i en mans hjärta äro såsom ett djupt vatten, men en man med förstånd hämtar ändå upp dem.

⁵¶ He wai hohonu te whakaaro i roto i te ngakau o te tangata; e utuhia ano ia e te tangata matau.

⁶Många finnas, som ropa ut var och en sin barmhärtighet; men vem kan finna en man som är att lita på?

⁶¶ Ko ta te tini o te tangata he kauwhau i tona atawhai ake; ko wai ia e kite i te tangata pono?

⁷Den som vandrar i ostrafflighet såsom en rättfärdig man, hans barn går det val efter honom.

⁷¶ Ko te tangata tika, e haere ana i runga i tona tapatahi, ka manaakitia ana tamariki i muri i a ia.

⁸En konung, som sitter på domarstolen, rensar med sina ögons kastskovel bort allt vad ont är.

⁸¶ Ko te kingi e noho ana i runga i te torona whakawa, titaritaria ana e ona kanohi nga he katoa.

⁹Vem kan säga: »Jag har bevarat mitt hjärta rent, jag är fri ifrån synd»?

⁹¶ Ko wai e mea, Kua ma i ahau toku ngakau, kua tahia atu oku hara?

¹⁰Två slags vikt och två slags mått, det ena som det andra är en styggelse för HERREN.

¹⁰¶ Ko nga pauna huhua, ko nga mehua huhua, he rite tahi taua rua, he mea whakarihariha anake ki a Ihowa.

¹¹Redan barnet röjer sig i sina gärningar, om dess vandel är rättskaffens och redlig.

¹¹¶ He tamariki nei ano ka mohiotia ki ana hanga, he ma ranei, he tika ranei tana mahi.

¹²Örat, som hör, och ögat, som ser, det ena som det andra har HERREN gjort.

¹²¶ Ko te taringa rongo, ko te kanohi titiro, na Ihowa raua ngatahi i hanga.

¹³Älska icke sömn, på det att du icke må bliva fattig; håll dina ögon öppna, så får du bröd till fyllest.

¹³¶ Kaua e matenuitia te moe, kei rawakoretia koe; titiro ou kanohi, a ka makona koe i te taro.

¹⁴»Uselt, uselt», säger köparen; men när han går sin väg, rosar han sitt köp.

¹⁴¶ Ehara ehara, e ai ta te kaihoko: tona haerenga atu ia, kei te whakamanamana.

¹⁵Man må hava guld, så ock pärlor i myckenhet, den dyrbaraste klenoden äro dock läppar som tala förstånd.

¹⁵¶ He koura tena me te tini o te rupi; engari he taonga utu nui nga ngutu o te matauranga.

¹⁶Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för de främmandes skull.

¹⁶¶ Tangohia te kakahu o te kaiwhakakapi mo te tangata ke; puritia hoki te tangata i taunahatia hei whakakapi mo nga tangata ke.

¹⁷Orättfånget bröd smakar mannen ljuvligt, men efteråt bliver hans mun full av stenar.

¹⁷¶ He reka ki te tangata te taro o te teka; muri iho ka ki tona mangai i te kirikiri.

¹⁸Planer hava framgång, när de äro väl överlagda, och med rådklokhet må man föra krig.

¹⁸¶ Ma te runanga ka u ai nga whakaaro; kia pai hoki te ngarahu ina anga ki te whawhai.

¹⁹Den som går med förtal, han förråder hemligheter; med den som är lösmunt må du ej giva dig i lag.

¹⁹¶ Ko te tangata e kopikopiko ana ki te kawekawe korero, ka whakina e ia nga korero ngaro: na reira kaua e raweke atu ki te tangata ngutu hamama.

²⁰Den som uttalar förbannelser över fader eller moder, hans lampa skall slockna ut mitt i mörkret.

²⁰¶ Ko te tangata e kanga ana i tona papa, i tona whaea, ka tineia tona rama i roto i te pouri kerekere.

²¹Det förvärv man i förstone ävlas efter, det varder på sistone icke välsignat.

²¹¶ I te timatanga e hohoro mai pea te taonga; e kore ia tona mutunga e whakapaingia.

²²Säg icke: »Jag vill vedergälla ont med ont»; förbida HERREN, han skall hjälpa dig.

²²¶ Kaua e mea, Ka utua e ahau te kino: taria ta Ihowa, a kei a ia he oranga mou.

²³Tvåfaldig vikt är en styggelse för HERREN, och falsk våg är icke något gott.

²³¶ He mea whakarihariha ki a Ihowa nga taimaha rere ke; a e kore hoki te pauna tinihanga e pai.

²⁴Av HERREN bero en mans steg; ja, en människa förstår icke själv sin väg.

²⁴¶ Na Ihowa nga haereerenga o te tangata: na ma te aha te tangata ka matau ai ki tona ara?

²⁵Det är farligt för en människa att obetänksamt helga något och att överväga sina löften, först när de äro gjorda.

²⁵¶ Hei rore ki te tangata te oho noa ake ki te mea, He tapu! a, i muri i nga ki taurangi, kia uiui.

²⁶En vis konung rensar bort de ogudaktiga såsom med en kastskovel och låter tröskhjulet gå över dem.

²⁶¶ Ka titaritaria e te kingi whakaaro nui te hunga kino, a ka hurihia hoki e ia te wira patu witi ki runga ki a ratou.

²⁷Anden i människan är en HERRENS lykta; den utrannsakar alla hjärtats innandömen.

²⁷¶ He rama na Ihowa te manawa o te tangata, e rapu ana i nga mea katoa i roto rawa i te kopu.

²⁸Mildhet och trofasthet äro en konungs vakt; genom mildhet stöder han sin tron.

²⁸¶ Hei kaitiaki mo te kingi te atawhai me te pono; e tautokona ake ana hoki tona torona e te atawhai.

²⁹De ungas ära är deras kraft, och de gamlas prydnad äro deras grå hår.

²⁹¶ Ko te kororia o nga taitama ko to ratou kaha: a, ko te ataahua o nga kaumatua ko te upoko hina.

³⁰Sår som svida rena från ondska, ja, tuktan renar hjärtats innandömen.

³⁰¶ E tahia atu ana te kino e nga karawarawa o te patunga; a e tae rawa ana nga whiu ki nga wahi o roto rawa o te kopu.