¹För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.

¹¶ Ki te tino kaiwhakatangi. Airete Hahara. He himene na Rawiri. E toku Atua, e toku Atua, he aha koe i whakarere ai i ahau? he aha koe i matara atu ai ki te whakaora i ahau i nga kupu hoki o taku hamama?

²Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.

²E toku Atua, e karanga nei ahau i te awatea, heoi kahore koe e rongo, i te po ano kahore ahau e wahangu.

³Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.

³Otiia he tapu koe, kei nga whakamoemiti a Iharaira tou nohoanga.

⁴Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.

⁴I whakawhirinaki o matou matua ki a koe, i whakawhirinaki, a whakaorangia ana e koe.

⁵På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.

⁵I karanga ratou ki a koe, a kua ora; i whakawhirinaki ki a koe, a kihai i whakama.

⁶Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.

⁶Ko ahau ia he toke, ehara i te tangata: e tawaia ana e te tangata, e whakahaweatia ana e te iwi.

⁷Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.

⁷Kataina iho ahau e te hunga katoa e kite ana i ahau, ko ana o ratou ngutu, ruru ana o ratou matenga, e ki mai ana,

⁸Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:

⁸Tukua atu koe ki a Ihowa, mana ia e whakaora: mana ia e whakaora, e pai ana hoki ia ki a ia.

⁹»Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom.»

⁹Nau ia ahau i whakawhanau mai i roto i te kopu, i mea hoki kia tumanako, i ahau i nga u o toku whaea.

¹⁰Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.

¹⁰He mea whakarere atu ahau ki runga ki a koe no te kopu mai; ko koe toku Atua no te kopu mai ano o toku whaea.

¹¹På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.

¹¹¶ Kei mamao atu i ahau, e tata ana hoki te he, kahore hoki he kaiawhina.

¹²Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.

¹²He tini nga puru e karapoti nei i ahau: e whakapaea ana ahau e nga mea kaha o Pahana.

¹³Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.

¹³E hamama ana o ratou mangai ki ahau, ano he raiona e haehae ana, e hamama ana.

¹⁴Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.

¹⁴Kua ringihia ahau, ano he wai, kua takoki katoa oku iwi; me te ware pi toku ngakau, e rewa ana i waenganui i oku whekau.

¹⁵Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.

¹⁵Kua maroke toku kaha, ano he maramara rihi, piri tonu toku arero ki oku kauae; kua whakatakotoria ano ahau e koe ki te puehu o te mate.

¹⁶Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.

¹⁶Kua karapotia nei hoki ahau e te kirehe, kua muia e te whakaminenga o nga tangata hara: kua pokaia e ratou oku ringa me oku waewae.

¹⁷Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.

¹⁷E taea e ahau te tatau oku iwi katoa: e titiro mai ana ratou, e matakitaki ana ki ahau.

¹⁸Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.

¹⁸E wehewehea ana oku kakahu mo ratou, e maka rota ana mo toku weruweru.

¹⁹De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.

¹⁹Kaua ra ia koe e matara atu, e Ihowa; e toku kaha, hohoro mai hei awhina moku.

²⁰Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.

²⁰Whakaorangia toku wairua i te hoari, taku hoki e matenui nei i te kuri.

²¹Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.

²¹Whakaorangia ahau i te mangai o te raiona: ae, i nga haona o nga kau maka kua whakahokia mai e koe he kupu ki ahau.

²²Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.

²²¶ Ka korerotia e ahau tou ingoa ki oku teina, ka whakamoemititia koe e ahau i waenganui i te whakaminenga.

²³Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:

²³E te hunga e wehi ana ki a Ihowa, whakamoemiti ki a ia; whakakororiatia ia, e te uri katoa o Hakopa, kia wehi hoki ki a ia, e te uri katoa o Iharaira.

²⁴I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.

²⁴Kihai hoki ia i whakahawea, kihai i whakarihariha ki te aue o te ngakau mamae; kihai ano i huna i tona mata ki a ia, engari i tana karangatanga ki a ia i whakarongo ia.

²⁵Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.

²⁵Ko koe taku e whakamoemiti ai i waenganui o te whakaminenga nui, ka whakamana e ahau aku kupu taurangi ki te aroaro o te hunga e wehi ana ki a ia.

²⁶Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.

²⁶Ka kai te hunga mahaki, a ka makona: ka whakamoemiti ki a Ihowa te hunga e rapu ana ki a ia; kia ora tonu o koutou ngakau, ake, ake.

²⁷De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.

²⁷E mahara nga pito katoa o te whenua, a ka tahuri ki a Ihowa: ka koropiko ano nga hapu katoa o nga iwi ki tou aroaro.

²⁸Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.

²⁸No Ihowa hokite rangatiratanga, ko ia ano te kawana i waenganui o nga iwi.

²⁹Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.

²⁹Ka kai, a ka koropiko nga tangata tetere katoa o te whenua: ka tuohu ki tona aroaro te hunga katoa e heke ana ki te puehu; tae no ki te tangata kahore e ora i a ia tona wairua.

³⁰Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.

³⁰Tera e mahi tetahi uri ki a ia; ka waiho ki te Ariki hei whakatupuranga.

³¹Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.

³¹E haere mai ratou, e kauwhau i tona tika ki te iwi e whanau a mua, he meatanga tenei nana.

³²Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.