1För sångmästaren; »Fördärva icke»; av David; en sång.
1¶ Ki te tino kaiwhakatangi. Aratakiti. He Mikitama. Na Rawiri. He korero puku ranei ta koutou i te pono? he tika ranei ta koutou whakarite, e nga tama a te tangata?
2Talen I väl i eder stumhet vad rättfärdigt är? Dömen I såsom rätt är, I människors barn?
2He pono, e mahia ana e koutou te he i roto i te ngakau, e paunatia ana e koutou te tutu a o koutou ringa i runga i te whenua.
3Nej, i hjärtat uppgören I onda anslag; I vägen ut i landet edra händers våld.
3He tangata ke te hunga hara no te kopu mai ano; whanau kau kua kotiti ke, kua korero teka.
4De ogudaktiga äro avfälliga allt ifrån modersskötet; de lögnaktiga fara vilse ända från sin moders liv.
4Ko to ratou paihana he rite ki to te nakahi, kei te neke turi e puru nei i tona taringa;
5Gift är i dem, likt ormens gift; en döv huggorm likna de, en som tillstoppar sitt öra,
5E kore nei e whakarongo ki te reo o te kaiwhakawai, ahakoa tino matau ia ki te whakawai.
6så att han icke hör tjusarnas röst, icke den förfarne besvärjarens.
6¶ Whatiia, e te Atua, o ratou niho i roto i o ratou mangai: kowhakia, e Ihowa, nga niho nunui o nga kuao raiona.
7Gud, krossa tänderna i deras mun; bryt ut, o HERRE, de unga lejonens kindtänder.
7Kia mimiti ratou, ano he wai e heke atu ana: ka whakatikaia ana pere, kia rite ki te mea kua poutoa.
8Låt dem bliva till intet, likasom vatten som förrinner. När någon skjuter sina pilar, blive de såsom utan udd.
8Kia memeha haere, a kia pahure, ano he ngata: kia rite ki te mea mate roto a te wahine, kahore nei i kite i te ra.
9Må han vara lik snigeln, som upplöses och förgås, lik en kvinnas foster, som ej fick skåda solen.
9E kore e tukua kia rongo a koutou kohua i nga tataramoa, ka kahakina ratou e ia i roto i te awhiowhio, te mea kaiota, te mea e wera ana.
10Förrän edra grytor hava hunnit märka bränslet, och medan köttet ännu är rått, skall en glödvind rycka bort det.
10Ka hari te tangata tika ua kite i te utu: ka horoia e ia ona waewae ki nga toto o te tangata hara.
11Den rättfärdige skall glädja sig, när han skådar hämnden, han skall två sina fötter i den ogudaktiges blod.
11A ka mea te tangata, Koia, ka whai utu te tangata tika: ina, he Atua ano tenei e whakawa ana i te whenua.
12Och människorna skola säga: »Ja, den rättfärdige får sin lön; ja, det finnes en Gud som dömer på jorden.»