¹En bön av David. HERRE, böj till mig ditt öra och svara mig, ty jag är betryckt och fattig.

¹¶ He inoi na Rawiri. Whakatitahatia iho tou taringa, e Ihowa whakahokia mai he kupu ki ahau; he ware hoki ahau, he rawakore.

²Bevara min själ, ty jag är from; du min Gud, fräls din tjänare, som förtröstar på dig.

²Tiakina toku wairua: he tapu hoki ahau; mau, e toku Atua, e whakaora tau pononga e whakawhirinaki atu nei ki a koe.

³Var mig nådig, o Herre, ty hela dagen ropar jag till dig.

³Tohungia ahau, e te Ariki: e karanga nei hoki ahau ki a koe i te ra roa nei.

⁴Gläd din tjänares själ, ty till dig, Herre, upplyfter jag min själ.

⁴Whakaharitia te wairua o tau pononga; ka ara atu nei hoki toku wairua, e te Ariki, ki a koe.

⁵Ty du, o Herre, är god och förlåtande och stor i nåd mot alla som åkalla dig.

⁵He pai hoki koe, e te Ariki, he ngawari: e ranea ana hoki tau mahi tohu ki te hunga katoa e karanga ana ki a koe.

⁶Lyssna, HERRE, till mitt bedjande, och akta på mina böners ljud.

⁶Tahuri mai tou taringa, e Ihowa, ki taku inoi: whakarongo kitoku reo unene.

⁷På min nöds dag åkallar jag dig, ty du skall svara mig.

⁷Ka karanga ahau ki a koe i te ra o toku pouri: e whakahoki kupu mai hoki koe ki ahau.

⁸Ingen är dig lik bland gudarna, Herre, och intet är såsom dina verk.

⁸¶ Kahore he rite mou, e te Ariki, i roto i nga atua: kahore hoki he rite mo au mahi.

⁹Hedningarna, som du har gjort, skola alla komma och tillbedja inför dig, Herre, och skola ära ditt namn.

⁹Ka haere mai nga iwi katoa i hanga e koe, a ka koropiko ki tou aroaro, e te Ariki; ka whakakororia hoki i tou ingoa.

¹⁰Ty du är stor, och du gör stora under; du allena är Gud.

¹⁰He nui hoki koe, e mahi ana i nga mea whakamiharo: ko koe anake te Atua.

¹¹Visa mig, HERRE, din väg; jag vill vandra i din sanning. Behåll mitt hjärta vid det ena att jag fruktar ditt namn.

¹¹Whakaakona ahau ki tau ara, e Ihowa; ka haere ahau i runga i tou pono: whakatapatahitia toku ngakau ki te wehi i tou ingoa.

¹²Då vill jag tacka dig, Herre, min Gud, av allt mitt hjärta och ära ditt namn evinnerligen;

¹²Ka whakamoemiti katoa toku ngakau ki a koe, e te Ariki, e toku Atua: ka whakakororia ano i tou ingoa ake ake.

¹³ty din nåd är stor över mig, och du räddar min själ ur dödsrikets djup.

¹³He nui hoki tau mahi tohu ki ahau: a kua whakaorangia e koe toku wairua i te reinga i raro riro.

¹⁴Gud, fräcka människor hava rest sig upp mot mig, och våldsverkarnas hop står efter mitt liv; de hava icke dig för ögonen.

¹⁴E te Atua, kua whakatika ki ahau te hunga whakakake: kua whaia ano toku wairua e te huihuinga o te hunga tutu; kahore hoki koe e waiho i to ratou aroaro.

¹⁵Men du, Herre, är en barmhärtig och nådig Gud, långmodig och stor i mildhet och trofasthet.

¹⁵Ko koe ia, e te Ariki, he Atua atawhai, he tohu tangata: he puhoi ki te riri, e hua ana te mahi tohu me te pono.

¹⁶Vänd dig till mig och var mig nådig, giv åt din tjänare din makt, och fräls din tjänarinnas son.

¹⁶Tahuri mai ki ahau, tohungia hoki ahau: homai tou kaha ki tau pononga, whakaorangia te tama a tau pononga wahine.

¹⁷Gör ett tecken med mig, så att det går mig väl; och må de som hata mig se med blygd att du, o HERRE, hjälper mig och tröstar mig.

¹⁷Whakakitea mai ki ahau he tohu mo te pai: kia kite ai te hunga e kino ana ki ahau, kia whakama ai: nou e Ihowa i awhina i ahau, i whakamarie i ahau.