¹En sång av esraiten Etan.

¹¶ He Makiri na Etana Eterahi. Ka waiatatia e ahau nga mahi tohu a Ihowa ake ake: ka whakapuakina e toku mangai tou pono ki nga whakatupuranga katoa.

²Jag vill sjunga om HERRENS nådegärningar evinnerligen; jag vill låta min mun förkunna din trofasthet, från släkte till släkte.

²I mea hoki ahau, Ka hanga ake te mahi tohu mo ake tonu atu: ka whakapumautia e koe tou pono ki nga tino rangi ra ano.

³Ja, jag säger: För evig tid skall nåd byggas upp; i himmelen, där befäster du din trofasthet.

³Kua whakarite kawenata ahau ki taku i whiriwhiri ai: kua oati ki taku pononga ki a Rawiri;

⁴»Jag har slutit ett förbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tjänare David:

⁴Ka pumau i ahau ou uri ake ake: ka hanga tou torona ki nga whakatupuranga katoa. (Hera.

⁵'Jag skall befästa din säd för evig tid och bygga din tron från släkte till släkte.'» Sela.

⁵¶ Ka whakamoemiti ano nga rangi, e Ihowa, ki au mahi whakamiharo; ki tou pono hoki i roto i te whakaminenga o te hunga tapu.

⁶Av himlarna prisas dina under, o HERRE, och i de heligas församling din trofasthet.

⁶Ko wai oti i nga rangi hei rite mo Ihowa? Ko wai i roto i nga tama a te hunga nunui e rite ana ki a Ihowa?

⁷Ty vilken i skyn kan liknas vid HERREN, vilken bland Guds söner kan aktas lik HERREN?

⁷He Atua whakamataku rawa i roto i te whakaminenga o te hunga tapu, e wehingia ana i runga ake i a ratou katoa i tetahi taha, i tetahi taha ona?

⁸Ja, Gud är mycket förskräcklig i de heligas råd och fruktansvärd utöver alla som äro omkring honom.

⁸E Ihowa, e te Atua o nga mano, ko wai te mea kaha hei rite mou, e IHA? Hei rite ranei mo tou pono i tetahi taha ou, i tetahi taha?

⁹HERRE, härskarornas Gud, vem är dig lik? Stark är HERREN; och din trofasthet är runt omkring dig.

⁹Ko koe te kingi o te huamo o te moana: ka oho ona ngaru, ko koe hei whakamarino.

¹⁰Du är den som råder över havets uppror; när dess böljor resa sig, stillar du dem.

¹⁰Mongamonga noa i a koe a Rahapa ano he tangata i patua: marara ana i a koe, i tou ringa kaha ou hoariri.

¹¹Du krossade Rahab, så att han låg lik en slagen; med din mäktiga arm förströdde du dina fiender.

¹¹Nau nga rangi, nau te whenua: te ao me ona mea e hua ana i runga, nau ena i pumau ai.

¹²Din är himmelen, din är ock jorden; du har grundat jordens krets med allt vad därpå är.

¹²Ko te raki me te tonga nau ena i hanga: ka hari a Taporo raua ko Heremona ki tou ingoa.

¹³Norr och söder, dem har du skapat; Tabor och Hermon jubla i ditt namn.

¹³He takakau marohirohi tou: he pakari tou ringa, rewa tonu tou matau ki runga.

¹⁴Du har en arm med hjältekraft, mäktig är din hand, hög är din högra hand.

¹⁴Ko te tika me te whakawa te turanga o tou torona: e haere ana te mahi tohu me te pono i mua i tou aroaro.

¹⁵Rättfärdighet och rätt äro din trons fäste, nåd och sanning stå inför ditt ansikte.

¹⁵¶ Ka hari te iwi e mohio ana ki te tangi whakahari: e haere ana ratou, e Ihowa, i te marama o tou mata.

¹⁶Saligt är det folk som vet vad jubel är, de som vandra, o HERRE, i ditt ansiktes ljus.

¹⁶E hari ana ratou ki tou ingoa i te roa o te ra: a ma tou tika ka kake ai ratou.

¹⁷I ditt namn fröjda de sig alltid, och genom din rättfärdighet upphöjas de.

¹⁷Ko koe hoki te kororia o to ratou kaha: ma tau manako ano ka ara ai to matou haona.

¹⁸Ty du är deras starkhet och prydnad, och genom din nåd upphöjer du vårt horn.

¹⁸Na Ihowa hoki to matou whakangungu rakau: a na te Mea Tapu o Iharaira to tatou kingi.

¹⁹Ty han som är vår sköld tillhör HERREN, vår konung tillhör Israels Helige.

¹⁹¶ I korero moemoea koe i reira ki tau Mea Tapu, i mea, Kua hoatu e ahau he kaha ki runga ki tetahi marohirohi; kua whakanuia e ahau tetahi i whiriwhiria i roto i te iwi.

²⁰På den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: »Jag har lagt hjälp i en hjältes hans, jag har upphöjt en yngling ur folket.

²⁰Kua kitea e ahau taku pononga, a Rawiri: kua whakawahia ia e ahau ki taku hinu tapu:

²¹Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min helig olja.

²¹Ka u atu toku ringa hei awhina mona: ma toku takakau ano ia e whakakaha.

²²Min hand skall stadigt vara med honom, och min arm skall styrka honom.

²²E kore te hoariri e whai wahi ki a ia: e kore ano hoki te tama a te kino e tukino i a ia.

²³Ingen fiende skall oförtänkt komma över honom, och ingen orättfärdig skall förtrycka honom;

²³Maku e tukituki ona hoariri ki tona aroaro: ka whiua e ahau te hunga e kino ana ki a ia.

²⁴nej, jag skall krossa hans ovänner framför honom, och jag skall hemsöka dem som hata honom.

²⁴Otira ka mau ki a ia toku pono me taku mahi tohu: a ma toku ingoa ka ara ai tona haona.

²⁵Min trofasthet och min nåd skola vara med honom, och i mitt namn skall hans horn varda upphöjt.

²⁵Maku ano tona ringa ka pa ai ki te moana: tona matau ki nga awa.

²⁶Jag skall lägga havet under hans hand och strömmarna under hans högra hand.

²⁶Ka karanga ia ki ahau, Ko koe toku Papa, toku Atua, te kohatu o toku whakaoranga.

²⁷Han skall kalla mig så: 'Du min fader, min Gud och min frälsnings klippa.'

²⁷Ka waiho ano ia hei matamua maku ki runga ake i nga kingi o te whenua.

²⁸Ja, jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland konungarna på jorden.

²⁸Ka rongoatia e ahau taku mahi tohu mona ake tonu atu: ka mau tonu taku kawenata ki a ia.

²⁹Jag skall bevara min nåd åt honom evinnerligen, och mitt förbund med honom skall förbliva fast.

²⁹Ka meinga hoki e ahau ona uri kia mau tonu ake ake, tona torona ano ko nga ra o te rangi.

³⁰Jag skall låta hans säd bestå till evig tid, och hans tron, så länge himmelen varar.

³⁰Ki te whakarerea e ana tamariki taku ture, a kahore e haere i aku whakaritenga;

³¹Om hans barn övergiva min lag och icke vandra efter mina rätter,

³¹Ki te takahi ratou i aku tikanga; a kahore e pupuri i aku whakahau;

³²om de bryta mot mina stadgar och icke hålla mina bud,

³²Katahi ka whaia ta ratou mahi tutu e taku rakau, o ratou kino e te whiu.

³³då skall jag väl hemsöka deras överträdelse med ris och deras missgärning med plågor,

³³Otira e kore e tangohia rawatia e ahau taku mahi tohu i a ia, e tuku ranei i toku pono kia he.

³⁴men min nåd skall jag ej taga ifrån honom, och jag skall icke svika i trofasthet.

³⁴E kore taku kawenata e takahia e ahau, e kore ano e whakarereketia te mea i puta i oku ngutu.

³⁵Jag skall icke bryta mitt förbund, och vad mina läppar hava talat skall jag ej förändra.

³⁵Kotahi aku oatitanga i toku tapu; e kore ahau e teka ki a Rawiri.

³⁶En gång har jag svurit det vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag icke bryta.

³⁶Ka mau tonu tona uri ake ake; a ka rite tona torona ki te ra i toku aroaro.

³⁷Hans säd skall förbliva evinnerligen och hans tron inför mig så länge som solen;

³⁷Ka rite tona pumau ki to te marama ake ake: hei kaiwhakaatu pono ano i runga i te rangi. (Hera.

³⁸såsom månen skall den bestå evinnerligen. Och trofast är vittnet i skyn.» Sela.

³⁸¶ Na kua panga nei koe, kua whakarihariha, kua riri ki tau i whakawahi ai.

³⁹Men nu har du förkastat och förskjutit din smorde och handlat i vrede mot honom.

³⁹Kua weriweri koe ki te kawenata ki tau pononga: kua whakanoaia e koe tona karauna, taka noa ki te whenua.

⁴⁰Du har upplöst förbundet med din tjänare, du har oskärat hans krona och kastat den ned till jorden.

⁴⁰Kua pakaruhia e koe ona taiepa katoa; whakamotitia iho e koe ona pa kaha.

⁴¹Du har brutit ned alla hans murar, du har gjort hans fästen till spillror.

⁴¹E pahua ana i a ia nga tangata katoa e tika ana i te ara: he tawainga ia na ona hoa tata.

⁴²Alla som gå vägen fram plundra honom, han har blivit till smälek för sina grannar.

⁴²Kua whakarewaina e koe te ringa matau o ona hoa whawhai: kua meinga e koe kia hari ona hoa whawhai katoa.

⁴³Du har upphöjt hans ovänners högra hand och berett alla hans fiender glädje.

⁴³Ae, e ngore ana i a koe te mata o tana hoari: kihai ano koe i tautoko i a ia ki te tatauranga.

⁴⁴Ja, du har låtit hans svärdsegg vika tillbaka och icke hållit honom uppe i striden.

⁴⁴Kua whakamutua e koe tona kororia, kua maka tona torona ki raro ki te whenua.

⁴⁵Du har gjort slut på hans glans och slagit hans tron till jorden.

⁴⁵Kua poroa e koe nga ra o tona taitamarikitanga: kua hipokina ia e koe ki te whakama. (Hera.

⁴⁶Du har förkortat hans ungdoms dagar, du har höljt honom med skam. Sela.

⁴⁶Kia pehea te roa, e Ihowa, e whakangaro ai koe i a koe, ake tonu atu? Kia pehea te roa e toro ana tou riri ano he ahi?

⁴⁷Huru länge, o HERRE, skall du så alldeles fördölja dig? Huru länge skall din vrede brinna såsom eld?

⁴⁷Kia mahara ki te poto rawa o toku taima: he aha i hanga ai e koe nga tangata katoa hei kore noa iho?

⁴⁸Tänk på huru kort mitt liv varar, och huru förgängliga du har skapat alla människors barn.

⁴⁸Ko wai tena tangata e ora nei, a e kore e kite i te mate? E mawhiti koia i a ia tona wairua i te kaha o te reinga? (Hera.

⁴⁹Ty vilken är den man som får leva och undgår att se döden? Vem räddar din själ från dödsrikets våld? Sela.

⁴⁹E te Ariki, kei hea au arohatanga o mua i oatitia ai e koe ki a Rawiri i runga i tou pono?

⁵⁰Herre, var äro din forna nådegärningar, vad du lovade David med ed i din trofasthet.

⁵⁰Maharatia, e te Ariki, te tawai ki au pononga; e mau nei ki toku uma te tawai a nga iwi nunui katoa:

⁵¹Tänk, Herre, på dina tjänares smälek, på vad jag måste fördraga av alla de många folken;

⁵¹Te tawai a ou hoariri, e Ihowa, ta ratou tawai nei ki nga hikoinga o tau i whakawahi ai.

⁵²tänk på huru dina fiender smäda, o HERRE, huru de smäda din smordes fotspår. ----

⁵²Kia whakapaingia a Ihowa ake ake. Amine, ae Amine.

⁵³Lovad vare HERREN evinnerligen! Amen, Amen. Fjärde boken