¹Och konung David sade till hela församlingen: »Min son Salomo den ende som Gud har utvalt, är ung och späd, och arbetet är stort, ty denna borg är icke avsedd för en människa, utan för HERREN Gud.

¹Huan kumpipa David in mipi tengteng kiangah, Pathian telkhiak ka tapa Solomon a naupang lai in bangmah a theikei a, a sep ding lah a thupi ngala, biakin mihing a ding ahi keia, TOUPA pathian ading ahi jaw ngala.

²Därför har jag, så vitt jag har förmått, för min Guds hus anskaffat guld till det som skall vara av guld, silver till det som skall vara av silver, koppar till det som skall vara av koppar, järn till det som skall vara av järn, och trä till det som skall vara av trä, dessutom onyxstenar och andra infattningsstenar, svartglänsande och brokiga stenar, korteligen, alla slags dyrbara stenar, så ock marmor i myckenhet.

²Huchiin ka pathianin a dingin a dangkaeng lam thil a din dangkaeng te, dangkasik lam thil adin, dangkasik, dal lam thil a din dal, sik lam thil a din sik, singlam thil adin singte theih tawkin kana kisa khintaa, a zeh onik suang, suang kilawm, a silhding suang kilawm chi tuam tuam leh suang mantam chi chih leh suangpak suang tampite toh.

³Och därjämte, eftersom jag har min Guds hus kärt, giver jag nu vad jag själv äger i guld och silver till min Guds hus, utöver allt vad jag förut har anskaffat för det heliga huset:

³Huaikia louleng ka pathian in ka deihsak mahmah a, keimah sum dangkaeng leh dangka te leng, insiangthou a dia kana kisaksa tengteng chih louh in, ka Pathian in a dingin ka pia hi, huai bel bang khawng zutna ding Ophir dangkaeng,

⁴tre tusen talenter guld, guld från Ofir, och sju tusen talenter renat silver till att därmed överdraga byggnadernas väggar,

⁴Dangkaeng talent sangthum leh dangkasik siang thou talent sang sagih, zatna lam tuam tuam a misiam te zat dingin, dangkaeng zatna dinga dangkaeng te.

⁵till att göra av guld vad som skall vara av guld, och till att göra av silver vad som skall vara av silver, ja, till allt slags arbete som utföres av konstnärer. Vill då någon annan nu i dag frivilligt fylla sin hand med gåvor åt HERREN?»

⁵Dangka sik Zatna ding a dangkasikte ahi. Tuni in TOUPA dinga kipak taka pephal kua na om ua? A chi a.

⁶Då kommo frivilligt familjehövdingarna och Israels stamhövdingar, så ock över- och underhövitsmännen och tillika uppsyningsmännen över konungens arbeten,

⁶Huchiin inkuan pipente, Israel nam heutute, sang heutute leh za heutute, kumpipa nasemte heutute toh kipak tak in apia ua;

⁷och de gåvo till arbetet på Guds hus fem tusen talenter guld, tio tusen dariker, tio tusen talenter silver, aderton tusen talenter koppar och ett hundra tusen talenter järn.

⁷Huan pathian in lam na ding dangkaeng talent sangnga leh darik singkhat, dangkasik talent sing khat leh dal talent singkhat leh sang giat, sik talent nuai khat a pia uh.

⁸Och var och en som hade ädla stenar i sin ägo gav dem till skatten i HERRENS hus, under gersoniten Jehiels vård.

⁸Huan suangmantam neiten Gerson mi Jeheil kep TOUPA sum ah a koih uhi.

⁹Då gladde sig folket över deras frivilliga gåvor, ty av hängivet hjärta buro de fram sina frivilliga gåvor åt HERREN; konung David gladde sig ock högeligen.

⁹Huchiin mipite akipak mahmah mai ua, lungsim munkhat pu-a kipak tak a TOUPA a piak jiak un, kumpipa David in leng nuamsak petmah in nuamsa hi.

¹⁰Och David lovade HERREN inför hela församlingen; David sade: »Lovad vare du, HERRE, vår fader Israels Gud, från evighet till evighet!

¹⁰Huchiin David in mipi tengteng ma ah TOUPA kiangah kipahthu gena,

¹¹Dig, HERRE, tillhör storhet och makt och härlighet och glans och majestät, ja, allt vad i himmelen och på jorden är. Ditt, o HERRE, är riket, och du har upphöjt dig till ett huvud över allt.

¹¹Aw, TOUPA kapu uh Israel pathian, khantawn a phat in om hen. Aw TOUPA thupinate, thilhihtheihna te, pahtawina te, zohnate, lalnate nanga ahi a, lei leh van a omtengteng lah nanga ahi ngala, Aw TOUPA, gam nanga ahi a, mitengteng a tungnung pen nahi.

¹²Rikedom och ära komma från dig, du råder över allt, och i din hand är kraft och makt; det står i din hand att göra vad som helst stort och starkt.

¹²Hausakna leh pahtawina te na kiang a kipan ahi, bangkim tungah thu na neia, huan thilhihtheihna ma khutah a om a, na khut a mi tengteng hih thupina leh hatna piaktheihna a om hi.

¹³Så tacka vi dig nu, vår Gud, och lova ditt härliga namn.

¹³Huchiin ka pathian uh kipahthu ka hon hilh ua, na min thupi ka phat uhi,

¹⁴Ty vad är väl jag, och vad är mitt folk, att vi själva skulle förmå att giva sådana frivilliga gåvor? Nej, från dig kommer allt, och ur din hand hava vi givit det åt dig.

¹⁴Himahleh kua ahia ka hiha, ka mite leng kua ahia ahih ua, hichi bangte kipak taka ka honlat theih mahmah uh? Thil tengteng na kianga kipana pawt ahi ua, nanga ka honpe nawn lel uh lah ahi ngala.

¹⁵Ty vi äro främlingar hos dig och gäster såsom alla våra fäder; såsom en skugga äro våra dagar på jorden, och intet är här att lita på.

¹⁵Ka pi leh pute uh bangin kou jaw na maah mikhual, mi kianga om tei lel bang ka hi ua; leitunga damsung nite jaw limliap bang lel ahi a, lamet ding himhim a om kei hi.

¹⁶HERRE, vår Gud, alla dessa håvor som vi hava anskaffat för att bygga dig ett hus åt ditt heliga namn -- från din hand hava de kommit, och ditt är alltsammans.

¹⁶TOUPA ka pathian uh, na min siangthou dinga in ka honlamsakna dinga hiai thil ka na kisakna tengteng uh nangmah khutsuak ahi a, nanga vek ahi hi.

¹⁷Och jag vet, min Gud, att du prövar hjärtat och har behag till vad rätt är. Med rättsinnigt hjärta har jag burit fram alla dessa frivilliga gåvor; och nu har jag ock sett med glädje huru ditt folk, som står har, har burit fram åt dig sina frivilliga gåvor.

¹⁷Ka Pathian, nang lungtangte na enchain seka, diktatnate na kipahpih nak chih leng ka thei hi. Ken jaw lungsim taktak in hiai thil tengteng kipak mahmahin ka hon lan ahi, huan, hiailaia na mite leng kipak mahmaha na kianga honlanmite ka muh in ka kipak mahmah ahi.

¹⁸HERRE, Abrahams, Isaks och Israels, våra fäders, Gud, låt evinnerligen ditt folks hjärtas håg och tankar vara redo till sådant, och vänd deras hjärtan till dig.

¹⁸Aw TOUPA, ka pu uh Abraham te, Isaak te Israel te Pathian, na miten hichibang lungsim a put gige theih na ding un a lungsim te uh nanga ding in hihkip inla;

¹⁹Och giv min son Salomo ett hängivet hjärta, så att han håller dina bud, dina vittnesbörd och dina stadgar, och utför allt detta och bygger denna borg, vartill jag har skaffat förråd.»

¹⁹Huan ka tapa Solomon na thupiak te, na thutheihsakte, na dante juia, huaite tengteng hih ding leh ka nakisakkholhna in lam dingin lungsim hoih kim hon pu sakin, Davidin a chi a.

²⁰Därefter sade David till hela församlingen: »Loven HERREN, eder Gud.» Då lovade hela församlingen HERREN, sina fäders Gud, och de bugade sig och föllo ned för HERREN och för konungen.

²⁰Huan Davidin mipi tengteng kiangah, Khaile, TOUPA na Pathian uh phat un, a chi a. Huchiin mipi tengtengin TOUPA, a pi leh pute uh Pathian a phat ua,. a kun ua, TOUPA leh kumpipa chibai a buk uh.

²¹Och dagen efter denna dag slaktade de slaktoffer åt HERREN och offrade brännoffer åt HERREN: tusen tjurar, tusen vädurar och tusen lamm med tillhörande drickoffer, därtill slaktoffer i myckenhet för hela Israel.

²¹Huan a jingin TOUPA kiangah kithoihna ding leh TOUPA kianga halmang thillat dingin bawngtal sang khat leh belam sang khat leh belam nou sang khat, a dawn ding uh thillat toh Israelte tengteng a din kithoihna tampi a lan ua;

²²Och de åto och drucko inför HERRENS ansikte på den dagen med stor glädje. Och de gjorde för andra gången Salomo, Davids son, till konung; de smorde honom till en HERRENS furste, och Sadok till präst.

²²Huchiin huai niin TOUPA maah nuamsa takin a ne ua, a om chiat uh. Huan, David tapa Solomon bel kumpipa dingin a bawl tuan nawn ua, TOUPA milian dingin sathau a nilh ua, huan, Zadok bel Siampu dingin.

²³Och så satt Salomo på HERRENS tron såsom konung efter sin fader David, och han blev lyckosam; och hela Israel lydde honom.

²³Huchiin Solomon TOUPA laltutphah ah a pa David sikin kumpipain a tutaa, lamzang takin a oma; huan Israelte tengtengin a thu a jui uh.

²⁴Och alla hövdingarna och hjältarna och därjämte alla konung Davids söner underkastade sig konung Salomo.

²⁴Huan heutute tengteng leh mi hat hangsante leh kumpipa David tapa dang tengtengte kumpipa Solomon lakah a kipia uh.

²⁵Och HERREN gjorde Salomo övermåttan stor inför hela Israel, och lät hans konungsliga härlighet bliva större än någons som före honom hade varit konung över Israel.

²⁵Huan TOUPAN Solomon Israelta tengteng mitmuhin nakpitakin a hihthupi a, Israel gam a maa kumpipate lakah kuamahin a tan ngei-louh uh, kumpipa hihna thupi mahmah a tangta hi.

²⁶Men David, Isais son, hade regerat över hela Israel.

²⁶Jesai tapa David bel Israelte tengteng tungah a lala,

²⁷Den tid han regerade över Israel var fyrtio år; i Hebron regerade han i sju år, och i Jerusalem regerade han i trettiotre år.

²⁷Israelte tunga a lal sung kum sawmli ahi; Hebron khua a kum sagih a lala, Jerusalem ah kum sawmthum leh kum thum a lala.

²⁸Och han dog i en god ålder, mätt på att leva och mätt på rikedom och ära. Och hans son Salomo blev konung efter honom.

²⁸Huan, upa tak, tekkuna damin, hausa tak leh pahtawi lohin a si a; huan, a sikin a tapa Solomon a lalta hi.

²⁹Och vad som är att säga om konung David, om hans första tid såväl som om hans sista, det finnes upptecknat i siaren Samuels krönika, i profeten Natans krönika och i siaren Gads krönika,

²⁹Ngaiin, kumpipa David tanchin a tung a kipan a tawp tanin, jawlnei Samuel laibu-ah te, jawlnei Nathan laibu-ah te, jawlnei Gad laidu-ah te a tuanga,A lal thu te, a thilhihtheihdan tengteng te, amah leh Israelte tung leh gam tengteng tunga thil hongomdante toh.

³⁰tillika med hela hans regering och hans bedrifter och de skickelser som övergingo honom och Israel och alla andra länder och riken.

³⁰A lal thu te, a thilhihtheihdan tengteng te, amah leh Israelte tung leh gam tengteng tunga thil hongomdante toh.