¹Mina bröder, jag vill påminna eder om det evangelium som jag förkunnade för eder, som I jämväl togen emot, och som I ännu stån kvar i,

¹Huan, unaute aw, Tanchin Hoih ka honhilh jaw ka honthei sak nawn ding a; huai Tanchin Hoih na nakipahpih ua, huaimah ah na ding ua;

²genom vilket I ock bliven frälsta; jag vill påminna eder om huru jag förkunnade det för eder, såframt I eljest hållen fast därvid -- om nu icke så är att I förgäves haven kommit till tro.

²Kon thu hilh pen na mawk gintak uh a hih louha, pom kichian na hih uleh huai mahah hotdam lelin na om uhi.

³Jag meddelade eder ju såsom ett huvudstycke vad jag själv hade undfått: att Kristus dog för våra synder, enligt skrifterna,

³A masapenin ken ka muh sam tuh nou kon hilh sawna; huchia, Kris Laisiangthou bangbanga i khelhnate jiaka a siha,

⁴och att han blev begraven, och att han har uppstått på tredje dagen, enligt skrifterna,

⁴A vui ua, Laisiangthou bangbanga ni thum nia kaihthoha a oma,

⁵och att han visade sig för Cefas och sedan för de tolv.

⁵Kifa kianga a hongkilaka, huai khita sawm leh nihte kianga a kilak thute.

⁶Därefter visade han sig för mer än fem hundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu leva kvar, medan några äro avsomnade.

⁶Huai khitin unau za nga sanga tam kiangah a kilak nawna, huaite laka mi, a tam jaw tutanin leng a dam lai ua, khenkhat bel a ihmuta uhi.

⁷Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna.

⁷Huai khitin Jakob kiangah a kilak nawna; huai khitin sawltak tengteng kiangah.

⁸Allra sist visade han sig också för mig, som är att likna vid ett ofullgånget foster.

⁸Huan, a tawppenah, a hunlou banga piang, keimah kiangah leng a kilaka.

⁹Ty jag är den ringaste bland apostlarna, ja, icke ens värdig att kallas apostel, jag som har förföljt Guds församling.

⁹Kei jaw sawltak laka neupen, Pathian saptuamte ka sawi jiaka sawltaka chihtuak louh ka hi ngala.

¹⁰Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har icke varit fåfäng, utan jag har arbetat mer än de alla -- dock icke jag, utan Guds nåd, som har varit med mig.

¹⁰Himahleh, Pathian hehpihna jiakin ka hihhih ka hita; huan, a hehpihna honpiak a thawnin a om keia, huchih naksangin, amau tengteng sangin ka sem gim jaw ahi; himahleh keimah kian ka sem keia, Pathian hehpihna ka kianga omin a sem jaw hi.

¹¹Det må nu vara jag eller de andra, så är det på det sättet vi predika, och på det sättet I haven kommit till tro.

¹¹Abang abang hitaleh, ken leng, amau leng, huchiin ka gen jel ua, huchiin nou leng na gingta uhi.

¹²Om det nu predikas om Kristus att han har uppstått från de döda, huru kunna då somliga bland eder säga att det icke finnes någon uppståndelse från de döda?

¹²Huan, Kris thu misi laka kipan kaihthohin a om chih a honhilh ngal uleh, bangchidan ahia na lak ua khenkhatin, Misi thohnawnna himhim a om kei, na chih uh?

¹³Om det åter icke finnes någon uppståndelse från de döda, då har icke heller Kristus uppstått.

¹³Misi thohnawnna himhim a omlou ahihleh, huai Kris leng kaihthohin a om kei ding hi.

¹⁴Men om Kristus icke har uppstått, då är ju vår predikan fåfäng, då är ock eder tro fåfäng;

¹⁴Huan huai Kris kaihthoha a om kei leh, i thugen uh bangmah lou ahi dinga, na gin uleng bangmah lou ahi ding hi.

¹⁵då befinnas vi ock vara falska Guds vittnen, eftersom vi hava vittnat mot Gud att han har uppväckt Kristus, som han icke har uppväckt, om det är sant att döda icke uppstå.

¹⁵Ahi, Kris a kaithou chih Pathian i theihpih jiakin, Pathian lam thu ah theihpih juauthei leng i honghi ding hi, misite kaihthoha a om kei uleh, amah leng a kaithou kei dinga.

¹⁶Ja, om döda icke uppstå, så har ej heller Kristus uppstått.

¹⁶Misite kaithoha a om kei un jaw, Kris leng kaihthohin a omta kei ding.

¹⁷Men om Kristus icke har uppstått, så är eder tro förgäves; I ären då ännu kvar i edra synder.

¹⁷Huan, Kris kaihthoha a om kei leh, na gin uh bangmah lou ahi dinga, na khelhna uah na om ni louhlouh uh ahi ding.

¹⁸Då hava ju ock de gått förlorade, som hava avsomnat i Kristus.

¹⁸Huai ahihleh, Krisa ihmu sate a mangthangte uh ahi ding hi.

¹⁹Om vi i detta livet hava i Kristus haft vårt hopp, och därav intet bliver, då äro vi de mest ömkansvärda av alla människor.

¹⁹Tu damsung kiaa Kris tunga lametna i neih injaw mi tengteng dia mi hehpihhuai pen i hi ding hi.

²⁰Men nu har Kristus uppstått från de döda, såsom förstlingen av de avsomnade.

²⁰Himahleh, Kris misi laka kipan kaihthohin a om taktak ahi, ihmute laka kipan gahmasa a na hita hi.

²¹Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom ock genom en människa de dödas uppståndelse.

²¹Mi khat jiaka sihna a hongom jiakin mi khat jiak mahin misi thohnawnna leng a hongomta ahi.

²²Och såsom i Adam alla dö, så skola ock i Kristus alla göras levande.

²²Adam ah mi tengteng a si mahbang un, Kris ah mi tengteng hihhinin leng a om ding uhi.

²³Men var och en i sin ordning: Kristus såsom förstlingen, därnäst, vid Kristi tillkommelse, de som höra honom till.

²³Himahleh, amau hun chiat jel ah: Kris tuh gah masapente ahia; huai khit chiangin a hongpainawnna ah Kris ate.

²⁴Därefter kommer änden, då när han överlämnar riket åt Gud och Fadern, sedan han från andevärldens alla furstar och alla väldigheter och makter har tagit all deras makt.

²⁴Huai khit chiangin a tawp a hongtung ding; huai hun chiangin, vaihawmna tengteng leh, thuneihna leh thilhihtheihna tengteng a hihman nungin, Pathian kiangah, Pa kiang ngeingei ah gam tuh a pe ding hi.

²⁵Ty han måste regera »till dess han har lagt alla sina fiender under sina fötter».

²⁵A melmate tengteng a khe nuaia a koih masiah aman vaihawm ding ahi ngala.

²⁶Sist bland hans fiender bliver ock döden berövad all sin makt;

²⁶Melma nanungpen a hihmanga om ding tuh sihna ahi.

²⁷ty »allt har han lagt under hans fötter». Men när det heter att »allt är honom underlagt», då är uppenbarligen den undantagen, som har lagt allt under honom.

²⁷Aman a khe nuaiah bangkim a koih ngala, himahleh, A nuaiah bangkim koihin a om, a chihin, a nuaia bangkim koihpa a pang kha kei chih a kimugige ahi.

²⁸Och sedan allt har blivit Sonen underlagt, då skall ock Sonen själv giva sig under den som har lagt allt under honom. Och så skall Gud bliva allt i alla.

²⁸Huan, a nuaia bangkim koiha a om hun chiangin, Tapa mahmah leng a nuaia koihin a om dinga, Pathian tuh bangkima bangkim a hih theihna dingin

²⁹Vad kunna annars de som låta döpa sig för de dödas skull vinna därmed? Om så är att döda alls icke uppstå, varför låter man då döpa sig för deras skull?

²⁹Huchi bang ahih kei in, misite adinga baptisma a tansak uh bang a chihna uh hi ding ahia? Misite kaihthoha a om louh hial ding uleh, bang achia amau adia baptisma tansak uh ahia?

³⁰Och varför undsätta vi oss själva var stund för faror?

³⁰Bangjiakin ahia, kei leng dak kal chiha lauthawnghuaia ka om?

³¹Ty -- så sant jag i Kristus Jesus, vår Herre, kan berömma mig av eder, mina bröder -- jag lider döden dag efter dag.

³¹Unaute aw, Kris Jesu i Toupaa ka honsuanna sialin, Ni tengin ka si, ka chi ahi.

³²Om jag hade tänkt såsom människor pläga tänka, när jag i Efesus kämpade mot vilddjuren, vad gagnade mig då det jag gjorde? Om döda icke uppstå -- »låtom oss då äta och dricka, ty i morgon måste vi dö».

³²Mihing danin gen leng, Ephesa khua a gam sate kilaipih ka hih leh, kei din bang a phatuam ding? Misi kaihthoha a om kei ding uleh nein dawn leng ake, jingchianga si ding hi ve hangin.

³³Faren icke vilse: »För goda seder dåligt sällskap är fördärv.»

³³Khemin om kei un; Lawm gilouten omdan hoih a hihgawp nak uhi.

³⁴Vaknen upp till rätt nykterhet, och synden icke. Somliga finnas ju, som leva i okunnighet om Gud; eder till blygd säger jag detta.

³⁴Kizentakin halh unla, thil hihkhial kei un; khenkhatin Pa Pathian theihna himhim na neikei uh; huai tuh na zumna ding ua ka gen ahi.

³⁵Nu torde någon fråga: »På vad sätt uppstå då de döda, och med hurudan kropp skola de träda fram?»

³⁵Himahleh, kuahiamkhatin, Misi bangchin kaihthoh ahi ding uh? Pumpi bangchi bang puin ahia a hongsuah ding? a chi ahi ding e.

³⁶Du oförståndige! Det frö du sår, det får ju icke liv, om det icke först har dött.

³⁶Nang mi hai, nangmah mahin na tuh leng, a sih phot keileh hihhinin a om sama.

³⁷Och när du sår, då är det du sår icke den växt som en gång skall komma upp, utan ett naket korn, kanhända ett vetekorn, kanhända något annat.

³⁷Huan, chi na tuhin a pumpi hongom ding pen ahi keia, a tang lel na tuh zo nak, buh tang hiam, chi dang tang hiam ahi thei hi.

³⁸Men Gud giver det en kropp, en sådan som han vill, och åt vart frö dess särskilda kropp.

³⁸Himahleh, Pathianin amah deih bangbangin pumpi a pia hi, a tang chih kiangah amah pumpi chiat.

³⁹Icke allt kött är av samma slag, utan människors har sin art, boskapsdjurs kött en annan art, fåglars kött åter en annan, fiskars återigen en annan.

³⁹Sa tengteng sa chi khat ahi kei ua; mihing sa a tuama, gamsa sa a tuama, vasa sa a tuama, ngasa sa a tuam ahi.

⁴⁰Så finnas ock både himmelska kroppar och jordiska kroppar, men de himmelska kropparnas härlighet är av ett slag, de jordiska kropparnas av ett annat slag.

⁴⁰Vanlam pumpite leng a oma, leilam pumpite leng a om, himahleh vanlam pumpite thupina a tuama, leilam pumpite thupina a tuam,

⁴¹En härlighet har solen, en annan härlighet har månen, åter en annan härlighet hava stjärnorna; ja, den ena stjärnan är icke lik den andra i härlighet. --

⁴¹Ni thupina a tuam, kha thupina a tuama, aksite thupina a tuam; aksi leh aksi leng a thupina uh a tuam ngala.

⁴²Så är det ock med de dödas uppståndelse: vad som bliver sått förgängligt, det uppstår oförgängligt;

⁴²Misite thohnawnna leng tuabang ahi. Muattheia tuhin a oma, muattheiloua kaihthohin a om.

⁴³vad som bliver sått i ringhet, det uppstår i härlighet; vad som bliver sått i svaghet, det uppstår i kraft;

⁴³Pahtawilouha tuhin a oma, thupitaka kaihthohin a om. Hatloua tuhin a oma, thilhihtheihna neia kaihthohin a om.

⁴⁴här sås en »själisk» kropp, där uppstår en andlig kropp. Så visst som det finnes en »själisk» kropp, så visst finnes det ock en andlig.

⁴⁴Salam pumpi-a tuhin a oma, khalam pumi-a kaihthohin a om. Salam pumpi a om leh khalam pumpi leng a om.

⁴⁵Så är ock skrivet: »Den första människan, Adam, blev en levande varelse med själ.» Den siste Adam åter blev en levandegörande ande.

⁴⁵Huchiin, Mi masapen Adam tuh mihing a honghia, chi-a gelh ahi; Adam nanungpen bel hinna pepa kha a honghi a.

⁴⁶Men icke det andliga är det första, utan det »själiska»; sedan kommer det andliga.

⁴⁶Himahleh, khalam a om masa keia, sa lam a om jaw; huai zohin khalam pen a om hi.

⁴⁷Den första människan var av jorden och jordisk, den andra människan är av himmelen.

⁴⁷Mihing masapen leia siam, leimi ahia; mihing nihna pen vanmi ahi.

⁴⁸Sådan som den jordiska var, sådana äro ock de jordiska; och sådan som den himmelska är, sådana äro ock de himmelska.

⁴⁸Leia siam mihing bang tuh, leia te leng ahi ua; vana mi bang tuh, vanate leng ahi uhi.

⁴⁹Och såsom vi hava burit den jordiskas gestalt, så skola vi ock bära den himmelskas gestalt.

⁴⁹Huan, leia siam batna pen i put bangin, vana batna pen leng i pu sam ding uhi.

⁵⁰Mina bröder, vad jag nu vill säga är detta, att kött och blod icke kunna få Guds rike till arvedel; ej heller får förgängligheten oförgängligheten till arvedel.

⁵⁰Unaute aw, sa leh sisanin Pathian gam a luah theikei dinga; muat theiin muat theilou a luah sam kei ding, chih, ka gen ahi.

⁵¹Se, jag säger eder en hemlighet: Vi skola icke alla avsomna, men alla skola vi bliva förvandlade,

⁵¹Ngai un, thuguk ka honhilh ding hi: i vek un i ihmu khol kei dinga, himahleh i vek un pengkul nanungpen gin chiangin, sawtlou kalin,

⁵²och det i ett nu, i ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda, och de döda skola uppstå till oförgänglighet, och då skola vi bliva förvandlade.

⁵²Mitphiat kal louin, hihlamdangin i om vekta ding; pengkul ging ding ahi ngala, huchiin, misite tuh muat theiloua kaihthohin a om ding ua, eite leng hihlamdanin i om ta ding hi.

⁵³Ty detta förgängliga måste ikläda sig oförgänglighet, och detta dödliga ikläda sig odödlighet.

⁵³Hiai muat theiin muat theihlouhna a silh ding ahi a, hiai sitheiin leng sihtheihlouhna a silh sam ding ahi.

⁵⁴Men när detta förgängliga har iklätt sig oförgänglighet, och detta dödliga har iklätt sig odödlighet, då skall det ord fullbordas, som står skrivet: »Döden är uppslukad och seger vunnen.»

⁵⁴Huchia, hiai muattheiin muatheihlouhna a silha, hiai sithein sihtheihlouhna a silh hun chiangin, huai hun ngeingeiin, zohnain sihnaa valh zouta, chih thugelh a hong tung ding.

⁵⁵Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?

⁵⁵Aw sihna, na zohna koia omta ahia? Aw sihna na gu koia omta ahia?

⁵⁶Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen.

⁵⁶Sihna gu tuh khelhna ahia; khelhna thilhihtheihna tuh dan ahi.

⁵⁷Men Gud vare tack, som giver oss segern genom vår Herre Jesus Kristus!

⁵⁷Himahleh, i Toupa Jesu Kris jiaka zohna honpepa Pathian kiangah kipahthu om hen.Huaijiakin, ka unau deihtakte aw, kip takin, hihlin vuallouhin, Toupa nasep phatuam ngai taka sem gigein om un, na sepgimna uh Toupa ah a thawn ngei kei chih na thei ngal ua.

⁵⁸Alltså, mina älskade bröder, varen fasta, orubbliga, alltid överflödande i Herrens verk, eftersom I veten att edert arbete icke är fåfängt i Herren.

⁵⁸Huaijiakin, ka unau deihtakte aw, kip takin, hihlin vuallouhin, Toupa nasep phatuam ngai taka sem gigein om un, na sepgimna uh Toupa ah a thawn ngei kei chih na thei ngal ua.