¹Och tisbiten Elia, en man som förut hade uppehållit sig i Gilead, sade till Ahab: »Så sant HERREN, Israels Gud, lever, han vilkens tjänare jag är, under dessa år skall varken dagg eller regn falla, med mindre jag säger det.»

¹Gilead gama Tisbe khuaa mi Elijain Ahab kiangah, Toupa, a kianga ka om sekna Israelte Pathian hinna louin ka gen hi: kum bangzah hiam sungin ka thu louin dai leh vuah himhim a ke kei ding, a chi a.

²Och HERRENS ord kom till honom; han sade:

²Huan, Toupa thu a kiangah a hongtunga,

³»Gå bort härifrån och begiv dig österut, och göm dig vid bäcken Kerit, som österifrån rinner ut i Jordan.

³Hiai akipan pawt inla, suah lam juanin pai inla, Jordan china om Kerith luiah vabu in.

⁴Din dryck skall du få ur bäcken, och korparna har jag bjudit att där förse dig med föda.»

⁴Huan, hichi ahi dinga. Huai lui tui na ne dinga; huai laia nang on vak dingin vaak thu ka pe khin hi, chiin.

⁵Då gick han bort och gjorde såsom HERREN hade befallt; han gick bort och uppehöll sig vid bäcken Kerit, som österifrån rinner ut i Jordan.

⁵Huchiin a kuan a, toupa thu bangin a hihta a: Jordan chin a om Kerith luiah ava omta hi.

⁶Och korparna förde till honom bröd och kött om morgonen, och bröd och kött om aftonen, och sin dryck fick han ur bäcken.

⁶Huan, vaak ten jing lamin tanghou leh sa a hong puak jel ua, nitaklam in tanghou leh sa hong puak nawn jeljel uh; huan, lui tui a ne a.

⁷Men efter någon tid torkade bäcken ut, därför att det icke regnade i landet.

⁷Huan, a nung deuh in hichi ahia, huai gama vuah himhim a zuk louh jiak in lui a hong kangtata.

⁸Då kom HERRENS ord till honom; han sade:

⁸Huan, Toupa thu a kiangah a hongtunga,

⁹»Stå upp och gå till Sarefat, som hör till Sidon, och uppehåll dig där. Se, jag har där bjudit en änka att förse dig med föda.»

⁹Thou inla, Zidon gama Zarephath khuaah hoh inla, huaiah omin: nang honvak dingin meithai khat thu ka pe khinta, chiin,

¹⁰Han stod upp och gick till Sarefat. Och när han kom till stadsporten, fick han där se en änka som samlade ved. Då ropade han till henne och sade: »Hämta litet vatten åt mig i kärlet, så att jag får dricka.»

¹⁰Huchiin a thou a, Zarephath khuaah a hohta a; huan, huai kho kulh kongpi ava tunin ngaiin, meithai khat sing tom ana om a; amah a sama, Belin tui neuchik honla dih ve, kana dawn ding, achia.

¹¹När hon nu gick för att hämta det, ropade han efter henne och sade: »Tag ock med dig ett stycke bröd åt mig.»

¹¹Huan, la dinga a kuan a sama, tanghou neuchik bek hontawi lechin, achia.

¹²Men hon svarade: »Så sant HERREN, din Gud, lever, jag äger icke en kaka bröd, utan allenast en hand full mjöl i krukan och litet olja i kruset. Och se, här har jag samlat ihop ett par vedpinnar, och jag går nu hem och tillreder det åt mig och min son, för att vi må äta det och sedan dö.»

¹²Huan, aman, Toupa na Pathian hinna louin, ka gen tanghou jaw ka neikeia, bel ah tangbuang pham khat lel leh, thawl ah sathau neuchik kia ka neia; huan, ngaiin, ka pai chia ka tapa a ding bawlna dingin singkang nih hiam leh ka tom a, huchiin ka ne ding ua, ka si mai ding uh, achia.

¹³Då sade Elia till henne: »Frukta icke; gå och gör såsom du har sagt. Men red först till en liten kaka därav åt mig, och bär ut den till mig; red sedan till åt dig och din son.

¹³Huan, Elija in a kiangah, lau ken; na gen bangin va hih in: Ahihhangin huaiin tanghou neuchik petmah honbawlsak phot inla, huai hontawi inla, huai khit chiangin nanga ding leh na tapa ading na bawl na ke.

¹⁴Ty så säger HERREN, Israels Gud: Mjölet i krukan skall icke taga slut, och oljan i kruset skall icke tryta, intill den dag då HERREN låter det regna på jorden.»

¹⁴Toupa, Israel te Pathianin hichiin achia, Toupan leitung a vuah a honzuk sak masiah tangbuang bel pen a vuak tuan kei dinga, sathau thawl leng akang kei ding, chiin, achia.

¹⁵Då gick hon åstad och gjorde såsom Elia hade sagt. Och hon hade sedan att äta, hon själv och han och hennes husfolk, en lång tid.

¹⁵Huchiin, Elija gen bangin ava hih a: huan, amah leh a inkote leh Elija toh ni bangzah hiamk tak ane uh.

¹⁶Mjölet i krukan tog icke slut, och oljan i kruset tröt icke, i enlighet med det ord som HERREN hade talat genom Elia.

¹⁶Elija zanga a gen Toupa thu bangin tangbuang bel bel a vuak tuan keia, sathau thawl leng a kang sam kei hi.

¹⁷Men härefter hände sig, att kvinnans, hans värdinnas, son blev sjuk; hans sjukdom blev mycket svår, så att han till slut icke mer andades.

¹⁷Huan, huai thil nungin hichi ahia, in neinu, numei tapa achi a hong na a; a china a gim mahmah a, a nak a tawpta.

¹⁸Då sade hon till Elia: »Vad har du med mig att göra, du gudsman? Du har kommit till mig, för att min missgärning skulle bliva ihågkommen, så att min son måste dö.»

¹⁸Huan, aman Elija kiangah, nang Pathian mi aw, nang leh kei bang ahia I hih uh? ka khelh na hon theikhe sak ding leh ka tapa honthah sak ding a hongpai nei ve! Achia.

¹⁹Men han sade till henne: »Giv mig din son.» Och han tog honom ur hennes famn och bar honom upp i salen där han bodde och lade honom på sin säng.

¹⁹Huan, aman a kiangah, na tapa honpe dih ve leh, achia. Huchiin a pom lai a laksak a, a omna dantan ah a pom tou a, a lupna ah a lumsak hi.

²⁰Och han ropade till HERREN och sade: »HERRE, min Gud, har du väl kunnat göra så illa mot denna änka, vilkens gäst jag är, att du har dödat hennes son?»

²⁰Huan, toupa a sama, Aw Toupa ka Pathian, ka tenna meithai nu tungah leng a tapa hihlup sakin thil hoihlou na hon tungsak ta ahia? Achia.

²¹Därefter sträckte han sig ut över gossen tre gånger och ropade till HERREN och sade: »HERRE, min Gud, låt denna gosses själ komma tillbaka in i honom.»

²¹Huchiin, naupang tungah thumvei a kijia a, toupa a sam, Aw Toupa ka Pathian, hehpihtakin hiai naupang hinna amah ah honom sak nawn in achia.

²²Och HERREN hörde Elias röst, och gossens själ kom tillbaka in i honom, och han fick liv igen.

²²Huan, Toupan Elija thu ana ngaihkhiak saka; hichiin naupang hinna amah ah a hong om nawna, a honghalh nawnta.

²³Och Elia tog gossen och bar honom från salen ned i huset och gav honom åt hans moder. Och Elia sade: »Se, din son lever.»

²³Huan, Elija in naupang a pi a, dantan a kipanin in sungah a paipih suka, a nu a pia hi; huan, Elija in, enin, na tapa a dam nawnta hi, achia.Huan, numei in Elija kiangah tuin tuh Pathian mi na hia, na kama Toupa thu thutak ahi chih kana theita hi, achia.

²⁴Då sade kvinnan till Elia: »Nu vet jag att du är en gudsman, och att HERRENS ord i din mun är sanning.»

²⁴Huan, numei in Elija kiangah tuin tuh Pathian mi na hia, na kama Toupa thu thutak ahi chih kana theita hi, achia.