1Men när Ahab berättade för Isebel allt vad Elia hade gjort, och huru han hade dräpt alla profeterna med svärd,
1Huan, Ahab in Elija thilhih tengteng, namsau a jawlnei tengteng a thah thute toh Jezebel a hilh a.
2Sände Isebel en budbärare till Elia och lät säga: »Gudarna straffe mig nu och framgent om jag icke i morgon vid denna tid låter det gå med ditt liv såsom det gick med alla dessas liv.»
2Huchiin Elija kiangah, huai mite laka mi khat hinna bangin jingchianga hichi hun ma a na hinna ka hon bawlsak sam kei leh Pathian ten a lohloh uh honloh mai u henla, huai sanga thupi jaw inleng, chiin mi a sawla.
3När han förnam detta, stod han upp och begav sig i väg för att rädda sitt liv, och han kom så till Beer-Seba, som hör till Juda; där lämnade han kvar sin tjänare.
3Huchiin a laua, a thou a, a tai a, Juda gama Beer-seba khua a vatunga, huaiah a sikha a nusia hi.
4Men själv gick han ut i öknen en dagsresa. Där satte han sig under en ginstbuske; och han önskade sig döden och sade: »Det är nog; tag nu mitt liv, HERRE, ty jag är icke förmer än mina fäder.»
4Amah bel gamdai ah ni khat a phak ah a hoh a, juniper sing nuaiah a tu a; huan, sih a ngenta hi, hun ta hi; Toupa aw, tuin ka hinna la maiin, ka pute sang inlah ka hoih tuan ngal keia, achia.
5Därefter lade han sig att sova under en ginstbuske. Men se, då rörde en ängel vid honom och sade till honom: »Stå upp och ät.»
5Huchiin juniper sing nuaiah a luma, a ihmuta hi; huan, ngaiin, angel in a hongkhoih a, akiangah, thou inla ne in, achia.
6När han då såg upp, fick han vid sin huvudgärd se ett bröd, sådant som bakas på glödande stenar, och ett krus med vatten. Och han åt och drack och lade sig åter ned.
6Huan, a en vialviala, ngaiin, a lu chinah tanghou pei, suang sa a hai minsa leh, tuithawl ana om a. Huchiin a ne a, a dawn a, a lum nawn hi.
7Men HERRENS ängel rörde åter vid honom, för andra gången, och sade: »Stå upp och ät, ty eljest bliver vägen dig för lång.»
7Huan, Toupa angel a hongpai kik nawn a, a hong khoiha, thou inla, ne in, na paina ding nanga din a thupi lua hi, achia.
8Då stod han upp och åt och drack, och gick så, styrkt av den maten, i fyrtio dagar och fyrtio nätter, ända till Guds berg Horeb.
8Huan, a thou a, a nein a dawn a, huchiin ann jiak in Pathian tang Horeb tan ni sawm li leh jan sawm li a pai a.
9Där gick han in i en grotta, och i den stannade han över natten. Då kom HERRENS ord till honom; han sade till honom: »Vad vill du här, Elia?»
9Huan, huai a kokhuk khat ava tunga, huaiah a omta a; huan, ngaiin, Toupa thu a kiangah a hongtunga, a kiangah, hiaiah bang na hih a, Elija? Achia.
10Han svarade: »Jag har nitälskat för HERREN, härskarornas Gud. Ty Israels barn hava övergivit ditt förbund, rivit ned dina altaren och dräpt dina profeter med svärd; jag allena är kvar, och de stå efter att taga mitt liv.»
10Aman, Toupa, sepaih te Pathian a dingin phatuam kangai mahmah jela, Israel suanten lah na thukhun a leh ngatsan ua, na maitam te a chimsak ua, na jawlnei te namsau in a satlum ngal ua; a omlai lah kei kia ka hia, ka hinna honlak sak a tum uh hi, achia.
11Han sade: »Gå ut och ställ dig på berget inför HERREN.» Då gick HERREN fram där, och en stor och stark storm, som ryckte loss berg och bröt sönder klippor, gick före HERREN; men icke var HERREN i stormen. Efter stormen kom en jordbävning; men icke var HERREN i jordbävningen.
11Huan, aman, va pawtkhia inla, hua tangah Toupa maah va dingin, achia. Huan, ngaiin, Toupa a hongpai a, huihpi hat mahmah in tangte Toupa maah amut khanga, suangpi a kitam phiakphuak ua; himahleh huaiah Toupa a om kei: huan, huih nun khitin jin a hongling a; himahleh jinling ah Toupa a om kei;
12Efter jordbävningen kom en eld; men icke var HERREN i elden. Efter elden kom ljudet av en sakta susning.
12Huan, jinlin khitin mei a hongpawt a; himahleh nei ah Toupa a om kei; huan, mei nung in aw ngat ngeingei a hong pawt.
13Så snart Elia hörde detta, skylde han sitt ansikte med manteln och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan. Då kom en röst till honom och sade: »Vad vill du här, Elia?»
13Huan, hichi ahia, Elija in huai a jakin a puanin a mai a khuh a, ava pawtkhia a, kokhuk kongpi ah ava ding a. Huan, ngaiin, aw in a kiangah, hiaiah bang na hih Elija? A hongchi a.
14Han svarade: »Jag har nitälskat för HERREN, härskarornas Gud. Ty Israels barn hava övergivit ditt förbund, rivit ned dina altaren och dräpt dina profeter med svärd; jag allena är kvar, och de stå efter att taga mitt liv.»
14Huan, aman, Toupa, sepaihte Pathian a dingin phatuam ka nei mahmah jela, Israel suante lah na thukhun a lehngatsan ua, na maitam te a chimsak ua, na jawlnei te namsau in a satlum ngal ua; a omlai kei ka hia, ka hinna honlak sak a tum uh, achia.
15HERREN sade till honom: »Gå nu tillbaka igen, och tag vägen till Damaskus' öken, och gå in och smörj Hasael till konung över Aram.
15Huan, Toupa a kiangah, Pai nawnta inla, gamdai lamah Damaska khua ah paiin: na tun chiangin Suria kumpipa dingin Hazael sathau na nilh dinga;
16Och Jehu, Nimsis son, skall du smörja till konung över Israel. Och till profet i ditt ställe skall du smörja Elisa, Safats son, från Abel-Mehola.
16Huan, Israel kumpipa dingin Nimsi tapa Jehu sathau na nilh ding; huan, na sika jawlnei hi dingin Abelmehol khua a mi Saphat tapa Elisa leng sathau na nilh ding.
17Och så skall ske: den som kommer undan Hasaels svärd, honom skall Jehu döda, och den som kommer undan Jehus svärd, honom skall Elisa döda.
17Huan, hichi ahi dinga, Hazael namsau pel peuhmah Jehu in a that dinga; huan, Jehu namsau pel peuhmah Elisa in a that ding.
18Men jag skall låta sju tusen män bliva kvar i Israel, alla de knän som icke hava böjt sig för Baal, och var mun som icke har givit honom hyllningskyss.»
18Himahleh Israel gamah Baal ma a khukdin ngei nailou leh, tawp ngei nailou mi sangsagih kei a din ka hum ding hi, achia.
19När han sedan gick därifrån, träffade han på Elisa, Safats son, som höll på att plöja; tolv par oxar gingo framför honom, och själv körde han det tolfte paret. Och Elia gick fram till honom och kastade sin mantel över honom.
19Huchiin huai a kipan a pawtkhia a, Saphat tapa Elisa ava mukhia a, aman lei ana leta, a maah bawng tuak sawm leh nih a om a, a sawm leh nihna amah mah in ana hawla; huan, Elija in ava naih a, a puan a liangbat saka.
20Då släppte han oxarna och skyndade efter Elia och sade: »Låt mig först få kyssa min fader och min moder, så vill jag sedan följa dig.» Han sade till honom: »Välan, du må gå tillbaka igen; du vet ju vad jag har gjort med dig.»
20Huan, bawng te a paisan a, Elija a delh a, ka nu leh ka pa kava tawp tadih phot ding, huchiin ka honjui ding, achia. Huan, aman a kiangah, va pai nawn lechin ake, bang kon chih a eita? Achia.Huan, amah jui lai a kika, bawng tuak khat a hawl a gou a, asa bawng vante in a huan a, a mite a hawm a, a ne uh. Huchiin a thou a, Elija a delh a, ana a sepsak ta hi.
21Då lämnade han honom och gick tillbaka och tog sina båda oxar och slaktade dem, och med oxarnas ok kokade han deras kött; detta gav han åt folket, och de åto. Därefter stod han upp och följde Elia och blev hans tjänare.
21Huan, amah jui lai a kika, bawng tuak khat a hawl a gou a, asa bawng vante in a huan a, a mite a hawm a, a ne uh. Huchiin a thou a, Elija a delh a, ana a sepsak ta hi.