1Men filistéerna församlade sina härar till strid; de församlade sig vid det Soko som hör till Juda. Och de lägrade sig mellan Soko och Aseka, vid Efes-Dammim.
1Huan, Philistia miten kidou dingin a sepaihte uh a kaikhawm ek ua, Judia gamsung Soko khua ah a kikhawm khawm ua, Ephesdamim munah Soko khua leh Azeka kho kikalah panmun a bawl uhi.
2Saul och Israels män hade ock församlat sig och lägrat sig i Terebintdalen; och de ställde upp sig till strid mot filistéerna.
2Huan, Saula leh Israel mite a kikhawm khawm ua, Ela guam ah panmun a bawl ua, Philistia mite na dal dingin a kijak phalh uh.
3Filistéerna stodo vid berget på ena sidan, och israeliterna stodo vid berget på andra sidan, så att de hade dalen emellan sig.
3Huan, Philistia mite tang pangah a om ua, huan, Israel mite bel a langkhat tang pangah a om ua, a kikal uah guam a om.
4Då framträdde ur filistéernas skaror en envigeskämpe vid namn Goljat, från Gat; han var sex alnar och ett kvarter lång.
4Huan, Philistia mite panmun akipanin a mi hat uh, a min Goliath, Gath khua mi, tong guk leh khap khata sang a hongpawt khiaa.
5Han hade en kopparhjälm på sitt huvud och var klädd i ett fjällpansar, och hans pansar hade en vikt av fem tusen siklar koppar.
5Dal lukhu a khu a, awmphaw a silha; a awmphaw giklam a hihleh dal sekel sang nga ahi.
6Och han hade benskenor av koppar och bar en lans av koppar på sin rygg.
6A ngal ah dalngalphaw a bun a, a nungjang ah dal tei ta a kuah hi.
7Skaftet på hans spjut liknade en vävbom, och spetsen på spjutet höll sex hundra siklar järn. Och hans sköldbärare gick framför honom.
7A tei peu siamkol bang ahi a; huan, a tei lu bel sik sekel ja guka gik ahi: huan, a phaw popa a maah a pai hi.
8Han trädde nu fram och ropade till Israels här och sade till dem: »Varför dragen I ut och ställen upp eder till strid? Jag står här på filistéernas vägnar, och I ären Sauls tjänare; väljen nu ut åt eder en man som må komma hitned till mig.
8Huan, a dinga, Israelte sepaihte a sam a, a kiang uah, bangdia kidou dinga hong phalh na hi ua? Kei Philistia mi, nou Saula sikha na hi kei uh maw? Mi kitel unla ka kiangah hongpai suk heh.
9Om han förmår strida mot mig och slår ned mig, så skola vi vara eder underdåniga; men om jag bliver hans överman och slår ned honom, så skolen I vara oss underdåniga och tjäna oss.»
9honsual theiha hon hihlup leh na sikha un ka om ding uh: ahihhangin ken ka zoha ka hihlup leh ka sikha un na om ding ua, ka na uh na sem ding uh, a chi a.
10Och filistéen sade ytterligare: »Jag har i dag smädat Israels här. Skaffen nu hit någon, så att vi få strida med varandra!
10Huan, Philistia miin, Tuniin Israel sepaihte ka tou a, mi khat hon kuansak unla ka na kisual ding uh, a chi a.
11Då Saul och hela Israel hörde dessa filistéens ord, blevo de gripna av förfäran och stor fruktan.
11Huan, Saula leh Israelte tengtengin huai Philistia mi thugente a jak un, a lunglel ua, lau petmahin a lauta uh.
12Men David var son till den omtalade efratiten från Bet-Lehem i Juda, som hette Isai och hade åtta söner; denne var på Sauls tid en gammal man vid framskriden ålder.
12Huan, David Jesai tapa ahi a, amah bel Bethlehem-Judaa Ephrat mi ahi a, tapa giat a nei hi; amah bel Saulain vai a hawm laiin tek tak ahi khina, tek taka ngaih ahikhin hi.
13Nu hade Isais tre äldsta söner dragit åstad och följt med Saul ut i kriget. Av dessa hans tre söner, som hade dragit ut i kriget, hette den förstfödde Eliab, hans andre son Abinadab och den tredje Samma.
13Huan, Jesai tapa upate thumin kidouna ah Saula a jui ua. A tapa thum kidounaa hohte min a upapen Eliab, a zom Abinadab, a thumna Sam ahi uh.
14David var den yngste. De tre äldsta hade nu följt med Saul.
14Huan, David bel a naupangpen ahi; huan, a upa thumten Saula a jui uh.
15Men David lämnade understundom Saul och gick hem för att vakta sin faders får i Bet-Lehem.
15David bel Saula kiang akipanin Bethlehem ah a pa belam kemin a vahoh zihzeh hi.
16Och filistéen kom fram både bittida och sent; i fyrtio dagar kom han och ställde sig där.
16Huan, Philistia miin jingsang leh nitak tengin a vanaih sek a, ni sawmli sung a va kitaklang nak hi.
17Nu sade Isai en gång till sin son David: »Tag för dina bröders räkning en efa av dessa rostade ax jämte dessa tio bröd, och skaffa detta skyndsamt till dina bröder i lägret.
17Huan, Jesai in a tapa David kiangah, vaimim kan ephah khat leh hiai tanghou beu sawm pua inla, na unaute kiangah a giahmun uh va hohpih pah dih ve;
18Och dessa tio ostar skall du föra till deras överhövitsman. Du skall se efter, om det står väl till med dina bröder, och begära av dem en mottagningspant.
18Huan, bawngnawitui dat khal sawm a pawl ua sang heutupa adin puak sak inla; huan, na unaute bangchiin a om ua va dong inla a tanchin theihna honpuakin.
19Saul och de och alla Israels män äro nämligen i Terebintdalen och strida mot filistéerna.»
19Saula leh amau leh Israel mi tengteng Philistia mite sualin Ela guam ah a om uhi, a chi a.
20Bittida följande morgon överlämnade David fåren åt en vaktare, tog med sig vad han skulle och begav sig åstad, såsom Isai hade bjudit honom. När han kom fram till vagnborgen, hov hären, som då skulle draga ut i slagordning, upp sitt härskri.
20Huan, David jing khangin a thou a, belamte bel chingmi khat a kemsaka, Jesaiin thu a piak dungjuiin a pua a, a kuanta a; huan, kidouna muna pawtkhe lel sepaihte kisual dinga a kikou juajua lai tak un amah kangtalai omna mun a va tung hi.
21Och Israel och filistéerna ställde upp sig i slagordning mot varandra.
21Huan, Israelte leh Philistia mite kisual dingin a na kikhung ua, sepaih leh sepaih a na kigal sai ua.
22Då lämnade David ifrån sig sakerna åt trossvaktaren och skyndade bort till hären; och när han kom dit, hälsade han sina bröder.
22Huan, Davidin a van van kemmi kiangah a koiha, sepaihte kianglam ah a va taia, a ute chibai a va buk hi.
23Under det att han talade med dem, trädde nu envigeskämpen, han som hette Goljat, filistéen ifrån Gat, fram ur filistéernas här och talade såsom förut; och David hörde det.
23Huan, amaute a houpih laitakin ngaiin, a mi hat uh Gath khuaa Philistia mi a min Goliath Philistia mite sepaih pawl laka kipan a hongpai suka, a thugen ngei mah a hon gen nawn a: huai thu Davidin a zata hi.
24Och alla Israels män flydde för mannen, när de fingo se honom och fruktade storligen.
24Huan, Israel mi tengtengin huai mi amuh un, a taikek ua lau petmahin a lau uh.
25Och Israels män sade: »Sen I mannen där, som nu träder upp? Han träder upp för att smäda Israel. Men den man som slår ned honom vill konungen begåva med stor rikedom, och åt honom vill han giva sin dotter, och hans faders hus vill han göra skattefritt i Israel.»
25Huan, Israel miten, huai mihing hongkuan khia na mu hia? Israel mite tou dinga hongkuankhia a hina hi; kuapeuh amah hihlum kumpipan nakpi takin sum lamin a hihhausa dinga, huan, a tanu a pe dinga, huan, a pa inkuan Israelte lakah nuamlenin a omsak ding, a chi ua.
26Och David sade till de man som stodo bredvid honom: »Vad får den man som slår ned denne filisté och därmed tager bort sådan smälek från Israel? Ty vem är denne oomskurne filisté, som vågar smäda den levande Gudens här?»
26Huan, Davidin a kianga dingte kiangah, hiai Philistia mi hihluma Israelte minsiatna hihdaimi bel bangchia bawl ding ahi ding? Hiai zeksumlouh Philistia mi kua ahia a hiha, Pathian hing sepaihte a tou vial mahmah? A chi a.
27Folket upprepade då för honom det som nyss hade blivit sagt; de sade: »Detta får den man som slår ned honom.»
27Huan, mipiten hichiin a dawng ua, amah hihlum peuhmah ka gen bang ua bawl ahi ding, a chi ua.
28Men Eliab, hans äldste broder, hörde huru han talade med männen; då upptändes Eliabs vrede mot David, och han sade: »Varför har du kommit hitned, och åt vem har du överlämnat den lilla fårhjorden där i öknen? Jag känner ditt övermod och ditt hjärtas ondska; för att se på striden är det som du har kommit hitned.»
28Huan, a u upapen Eliabin mite kianga a thugen lai a najaa; huchiin Eliab David tungah a heh guiha, bangdinga hong suk na hia? gamdaia belam tamlou omte kua chingsak na hia? na kisaktheihdan leh na lungsim hoihlouh dan ka thei; kidou en ding bangin na hong mawkmawka, a chi a.
29David svarade: »Vad har jag då gjort? Det var ju allenast en fråga.»
29Huan, Davidin, bang ka hiha ahia? a jiak a om ahi kei maw? achi a.
30Sedan vände han sig ifrån honom till en annan och upprepade sin fråga, och folket gav honom samma svar som förut.
30Huan, aman mi dang lam a ngatsana, a gen ngei mah a gen a: huan, mipiten a maa a dawn bangmah un a dawng nawn ua.
31Men vad David hade talat blev bekant; och man berättade det för Saul, och denne lät hämta honom.
31Huan, David thugen a jak un Saula kiangah a gensawn ua; huan, aman a sam a.
32Och David sade till Saul: »Må ingen låta sitt mod falla. Din tjänare vill gå åstad och strida mot denne filisté.»
32Huan, Davidin Saula kiangah, amah jiakin kuamah lungsim lunglel kei heh; na sikha huai Philistia mi ka vasual ding, a chi a.
33Saul sade till David: »Icke kan du gå åstad mot denne filisté och strida mot honom; du är du ju allenast en yngling, och han är en stridsman allt ifrån ungdomen.»
33Huan, Saula in David kiangah, nang jaw huai Philistia mi sual dingin na kuan thei tel kei ding e, valnou phet lah na hi ngala, amah lah a valnou tung akipan kidoumi ahi ngala, a chi a.
34Men David svarade Saul: »Din tjänare har gått i vall med sin faders får; om då ett lejon eller en björn kom och tog bort ett får av hjorden,
34Huan, Davidin Saula kiangah, na sikhain a pa belamte a chi laiin, humpinelkai hiam vompi hiam a hong kuana, belam hon laka kipanin belamnou a mana.
35så följde jag efter vilddjuret och slog ned det och ryckte rovet ur munnen på det; och om det då reste sig upp mot mig, så fattade jag det i skägget och slog ned det och dödade det.
35Ka delhjuia, ka suala, a kam akipanin ka honkhe zel: huan amah a honsual tumin a hong dinga, ken a baksam ah ka mana, ka suala, ka hihlum jel hi.
36Har nu din tjänare slagit ned både lejon och björn, så skall det gå denne oomskurne filisté såsom det gick vart och ett av dessa djur, ty han har smädat den levande Gudens här.»
36Na sikhain humpinelkai leh vompi te ka hihlum tuaktuak jel hi; huai zeksum louh Philistia mi amau bangin a om tei mai ding hi, Pathian hing sepaihte a tou viala, a chi a.
37Och David sade ytterligare: »HERREN, som räddade mig undan lejon och björn, han skall ock rädda mig undan denne filisté.» Då sade Saul till David: »Gå då åstad; HERREN skall vara med dig.»
37Huan, Davidin, humpinelkai khutbom akipan leh vompi khutbom akipan kei hon honkhepa TOUPAN huai Philistia mi khut akipan a hon honkhe ding, a chi a. Huan, Saulain David kiangah, pai dih, na kiangah TOUPA om nave, a chi a.
38Och Saul klädde på David sina egna kläder och satte en kopparhjälm på hans huvud och klädde på honom ett pansar.
38Huan, Saulain amah galthuam David a silhsaka, dak lukhu a khusaka, awmphaw a silhsak hi.
39Och David omgjordade sig med hans svärd utanpå kläderna och prövade på att gå därmed, ty han hade aldrig försökt något sådant. Och David sade till Saul: »Jag kan icke gå så klädd, ty jag har aldrig försökt sådant.» Därpå lade David det av sig.
39Huan, Davidin a galvan tungah a namsau a kuaha, pai din a kisa a; huchibang in lah a hih chiamteh ngei naikei a. Huan, Davidin Saula kiangah, ka paipih thei sin kei hial ka chi, hichibangin ka hih chiamteh ngeikei, a chi a. Huchiin David a kisuahta hi.
40Och han tog sin stav i handen och valde ut åt sig fem släta stenar ur bäcken och lade dem i sin herdeväska och i barmen, och tog sin slunga i handen; därefter gick han fram mot filistéen.
40Huan, achiang a tawia, luitaa suang mum mam pilhpelh nga a tela, a belam chinna ip a kawljal ah a kuaha; huan, a vaisuanglot a tawia, Philistia mi a va juan naita hi.
41Och filistéen gick framåt och kom David allt närmare, och hans sköld bärare gick framför honom.
41Huan, Philistia mi a hongpai jela, David a juan nai hulhula; huan, lum tawipa a maah a paia.
42Då nu filistéen såg upp och fick se David, föraktade han honom; ty denne var ännu en yngling, ljuslätt och skön.
42Huan, Philistia min a en vialviala, David a muh leh a simmoh, mahmah maia; san chiuchiau. Mit hah kilawm tak, valnou lel lah ahi ngala.
43Och filistéen sade till David: »Menar du att jag är en hund, eftersom du kommer emot mig med käppar?» Och filistéen förbannade David, i det han svor vid sina gudar.
43Huchiin Philistia miin David kiangah, ui ka hi maw chiangte toh ka kiang a na hong? A chi a. Huchiin Philistia min apathiante louin David a hamsiat khumta.
44Sedan sade filistéen till David: »Kom hit till mig, så skall jag giva ditt kött åt himmelens fåglar och åt markens djur.»
44Huan, Philistia miin David kiangah, hong dih, na sate tung a leng vasate leh gamsate ka na nesak ding a chi a.
45David svarade filistéen: »Du kommer mot mig med svärd och spjut och lans, men jag kommer mot dig i HERREN Sebaots namn, hans som är Israels härs Gud, den härs som du har smädat.
45Huchiin Davidin Philistia mi kiangah, nang jaw namsau te, tei te, teita te tawiin nong kuana; kei jaw sepaihte TOUPA, Israel sepaihte Pathian na toupa minin ka hongkuan jaw hi.
46HERREN skall denna dag överlämna dig i min hand, så att jag skall slå ned dig och taga ditt huvud av dig, och jag skall denna dag giva de filisteiska krigarnas döda kroppar åt himmelens fåglar och åt jordens vilda djur; så skola alla länder förnimma att Israel har en Gud.
46Tuniin TOUPAN nang ka khut ah a honpe sin hi; huan, ka hon that dinga na lutang ka hon tansak ding; huan, Philistia sepaihte luangte tuniin tunga leng vasate leh gamsate ka nesak sin hi; huchiin, leitunga mi tengtengin Israelte laka Pathian a om chih a thei thei ding uh:
47Och hela denna hop skall förnimma att det icke är genom svärd och spjut som HERREN giver seger; ty striden är HERRENS, och han skall giva eder i vår hand.»
47Huan, hiai laia kikhawm khawmte tengtengin TOUPAN namsau leh teiin a hondam kei chih a thei thei ding ua; kidouna lah TOUPA kidouna ahi ngala, aman ka khut uah noute a honpe sin hi, a chi a.
48När då filistéen gjorde sig redo och gick framåt och närmade sig David, sprang David med hast fram mot hären, filistéen till mötes.
48Huan, hichi ahi a, Philistia mi a hongkuana David sual dinga a hon naih leh David bel sepaihte lamah Philistia mi sual dingin a tai gepgepa.
49Och David stack sin hand i väskan och tog därur en sten och slungade och träffade filistéen i pannan; och stenen trängde in i pannan, så att han föll omkull med ansiktet mot jorden.
49Huan, Davidin a ip a sawka, suang a lakhiaa, a vaisuanglotin a lawna, Philistia mi a taltang takah a denga, a tal ah suang a luta, a khupin a puk helhul maimah hi.
50Så övervann David filistéen med slunga och sten och slog filistéen till döds,
50Huchiin Davidin Philistia mi tuh vaisuanglot leh suangin a zoua, Philistia mi a denga, a thatta hi; Davidin bel namsau a tawi hetkei hi.
51utan att David därvid hade något svärd i sin hand. Sedan sprang David fram och ställde sig invid filistéen och fattade i hans svärd; och när han hade dragit det ut ur skidan, gav han honom dödsstöten och högg av hans huvud därmed. När filistéerna nu sågo att deras kämpe var död, flydde de.
51Huchiin David a taia, Philistia mi kiangah a va dinga, a namsau a laa, a pai akipan a doka huaiin a thata, a lu a tanta hi. Huan, Philistia miten a mi hat uh a sita chih a theih un a taikek ta uh.
52Men Israels och Juda man stodo upp och höjde ett härskri och förföljde filistéerna ända dit där vägen går till Gai, och ända intill Ekrons portar; och filistéer föllo och lågo slagna på vägen till Saaraim, och sedan ända till Gat och ända till Ekron.
52Huan, Israel mi leh Juda mite a thou ua, a kikou ua, Philistia mite Gath pha leh Ekron kulh kongkhak phain a delh uh. Huan, Philistia mite laka liamte Saaraim lam tawnin Gath leh Ekron phain a puk zengzung maimah uhi.
53Sedan Israels barn sålunda häftigt hade förföljt filistéerna, vände de tillbaka och plundrade deras läger.
53Huan, Israel suanten Philistia mite a delh uh a kisan ua, a giahmun uh a lok uh.
54Och David tog filistéens huvud och förde det till Jerusalem, men hans vapen lade han i sitt tält.
54Huan, Davidin Philistia mi a lu a laa, Jerusalem ah a paipiha, a galvan bel a puanin ah a koih hi.
55När Saul såg David gå ut mot filistéen, frågade han härhövitsmannen Abner: »Vems son är denne yngling, Abner?» Abner svarade: »Så sant du lever, konung, jag vet det icke.»
55Saulain Philistia mi sual dinga David kuan a muhin sepaih heutu Abner kiangah, Abner, hiai valnou kua ta ahia? a chi a. Huan, Abnerin, na hinna louin ka gen, toupa aw, ka thei het kei mawk, a chi a.
56Då sade konungen: »Hör då efter, vems son den unge mannen är.»
56Huan, kumpipan, hiai naupang kua ta hiam dong khiain, a chi a.
57När sedan David vände tillbaka, efter att hava slagit ihjäl filistéen, tog Abner honom med sig och förde honom inför Saul, medan han ännu hade filistéens huvud i sin hand.
57Huan, David, Philistia mi that a hongpaiin Abnerin a pia, Philistia mi lu tawi kawmin Saula kiangah a paipiha.Huan, Saulain a kiangah, kua tapa na hia oi, tangval? A chi a. Huan, Davidin a dawnga, bethlehem mi na sikha Jesai tapa ka hi, a chi a.
58Då sade Saul till honom: »Vems son är du, yngling» David svarade: »Din tjänare Isais, betlehemitens, son.»
58Huan, Saulain a kiangah, kua tapa na hia oi, tangval? A chi a. Huan, Davidin a dawnga, bethlehem mi na sikha Jesai tapa ka hi, a chi a.