1Och sifiterna kommo till Saul i Gibea och sade: »David håller sig nu gömd på Hakilahöjden, gent emot ödemarken.»
1Huan, Zipte bel Gibea ah Saula kiangah a hoh ua, David gamdai china Hakila tangah a bu ahi kei maw? chiin a vagen ua.
2Då bröt Saul upp och drog ned till öknen Sif med tre tusen män utvalda ur Israel, för att söka efter David i öknen Sif.
2Huchiin Saula a thou a, Zip gamdai ah Israel mite lak akipan telkhiak chiat mi sang thum piin Zip gamdai ah David zong dingin a hoh sukta uh.
3Och Saul lägrade sig på Hakilahöjden, som ligger gent emot ödemarken, vid vägen. Men David uppehöll sig då i öknen. Och när David förnam att Saul hade kommit efter honom in i öknen,
3Huan, Saulain gamdai chin, lamkalah Hakila tangah panmun a bawla. David bel gamdai ah a om theka; huan, Saula amah zongin gamdai ah a hong chih a thei a.
4sände han ut spejare och fick så full visshet om att Saul hade kommit.
4Huaijiakin Davidin enkhemite a sawla, Saula a hong taktak chih a thei telta hi.
5Då bröt David upp och begav sig till det ställe där Saul hade lägrat sig; och David såg platsen där Saul låg med sin härhövitsman Abner, Ners son. Saul låg nämligen i vagnborgen, och folket var lägrat runt
5Huan, David a thou a, Saula panmun bawlna ah a hoha: huan, Davidin Saula leh a sepaih heutu, Ner tapa Abner lupna a mu a: Saula bel kangtalai umsungah a luma, a kimah miten ommun a bawl uh.
6Och David tog till orda och sade I till hetiten Ahimelek och till Abisai, Serujas son, Joabs broder: »Vem vill gå med mig ned till Saul i lägret?» Då svarade Abisai: »Jag vill gå med dig ditned.»
6Huchiin Davidin Hit mi Abimelek leh Joab unau Zerui tapa Abisai kiangah, Saula panmunah kua ahia ka kianga hong ding? Chiin a gen a. Huan, Abisaiin, kei na kiangah ka hongsuk sam ding, a chi a.
7Så kommo då David och Abisai om natten till folket där, och sågo Saul ligga och sova i vagnborgen, med spjutet nedstött i jorden invid huvudgärden; och Abner och folket lågo runt omkring honom.
7Huchiin David leh Abisai mipite omna ah janin a vahoh ua: huan, ngaiin, Saula bel kangtalai umsungah a naluma, a lu lamah a teipi lei ah a siat tala: Abner leh mite bel a kimah a lum ua.
8Då sade Abisai till David: »Gud har i dag överlämnat din fiende i din hand; så låt mig nu få spetsa honom fast i jorden med spjutet; det skall ske genom en enda stöt, jag skall icke behöva giva honom mer än den.»
8Huan, Abisaiin David kiangah, tuniin Pathianin na melma na khuta honpia ei ve; huaijiakin teipiin khatveiin leiah kon sun den suk ding aw? ka sun tuan nawn kei ding, a chi a.
9Men David svarade Abisai: »Du får icke förgöra honom; ty vem har uträckt sin hand mot HERRENS smorde och förblivit ostraffad?»
9Himahleh Davidin Abisai kiangah, hihmang thang ken, TOUPA sathau nilh tunga khut khaa mohlou kua a om theia? A chi a.
10Och David sade ytterligare: »Så sant HERREN lever, HERREN må själv slå honom, eller ock må hans dödsdag komma i vanlig ordning, eller må han draga ut i strid och så få sin bane;
10Huan, David mahin, TOUPA hinna louin ka gen hi. TOUPAN a tungah khut kha na ve: a hihkeileh leng a sih ni a hongtungna ding; ahihkeileh leng, kidouna ah a hoh dia, a mangthang mai ding.
11men HERREN låte det vara fjärran ifrån mig att jag skulle uträcka min hand mot HERRENS smorde. Tag nu likväl spjutet som står vid hans huvudgärd och vattenkruset; och låt oss sedan gå vår väg.
11TOUPA sathau nilh tungah khut ka kha het kei ding: a lu kiang china teipi leh tuithawl ahihleh la lechin ake, huan I pai ding, a chi a.
12Och David tog spjutet och vattenkruset från Sauls huvudgärd, och sedan gingo de sin väg. Men ingen såg eller märkte det eller ens vaknade, utan allasammans sovo; ty HERREN hade låtit en tung sömn falla över dem.
12Huchiin Davidin Saula lu kiangchina teipi leh tuithawl a laa, a pai nawnta ua, kuamahin a mu kei ua, kuamahin a phawk un a khanglou sam kei uh: TOUPAN nuamtaka a ihmut sak jiakin a ihmu vek uhi.
13Sedan, när David hade kommit över på andra sidan, ställde han sig på toppen av berget, långt ifrån så att avståndet var stort mellan dem.
13Huchiin David bel gal khat lamah a hoha, gamla kuamah mualvum ah a dinga; a kikal uh gamlapi ahi.
14Och David ropade till folket och till Abner, Ners son, och sade: »Vill du icke svara, Abner?» Abner svarade och sade: »Vem är du som så ropar till konungen?»
14Huan, Davidin mipite leh Ner tapa Abner bel, Abner, na hondawng kei dia hia? chiin a sama. Huchiin Abnerin a dawnga, Kumpipa sam vial kua na hia? a chi a.
15David sade till Abner: »Du är ju en man som icke har sin like i Israel. Varför har du då icke vakat över din herre, konungen? En av folket har ju kommit in för att förgöra konungen, din herre.
15Huan, Davidin Abner kiangah, mi hangsan na hi kei maw? Israelte lakah nang bang kua a oma? Bangchidan ahia kumpipa na pu na ven louh? Kumpipa na pu hihmang dingin kua hiam khat a hongpai hi.
16Vad du har gjort är icke väl gjort. Så sant HERREN lever, I haden förtjänat att dö, därför att I icke haven vakat över eder herre, HERRENS smorde. Se nu efter: var äro konungens spjut och vattenkruset som stodo vid hans huvudgärd?»
16Na thilhih dan a hoih kei. TOUPA hinna louin ka gen hi, TOUPA sathau nilh na pu na ven hoih louh jiakin si mai dia kilawm na hi. Kumpipa lu china teipi leh tuithawl om koia om a hitaa en him dih, a chi a.
17Då kände Saul igen Davids röst och sade: »Det är ju din röst, min son David.» David svarade: »Ja, min herre konung.»
17Huan, Saulain David aw a theia, tua na aw hia, ka tapa David? A chi a. Huan, Davidin, he toupa, kumpipa aw, ka aw ahi a, a chi a.
18Och han sade ytterligare: »Varför jagar min herre så efter sin tjänare? Vad har jag då gjort, och vad för ont är i min hand?
18Huan, bangjiakin ahia ka puin a sikha a delh? Bang thil ka hiha ahia? a khut ah thil gilou banga hia om?
19Må nu min herre konungen höra sin tjänares ord: Om det är HERREN som har uppeggat dig emot mig, så låt honom få känna lukten av en offergåva; men om det är människor, så vare de förbannade inför HERREN, därför att de nu hava drivit mig bort, så att jag icke får uppehålla mig i HERRENS arvedel. De säga ju: 'Gå bort och tjäna andra gudar.'
19Huaijiakin toupa, ka puin a sikha thu ngaikhia hen. Kei dou dinga na lungtang tokthoupa TOUPA a hihleh thillat pom teitei henla; mihing tate a hih uleh bel TOUPA ah hamse thuakin om uhen, pai inla, pathian dangte na semin, chia TOUPA gou ka luah theihlouhna dinga tunia hondelh mang lah ahi ngal ua.
20Och må nu icke mitt blod falla på jorden fjärran ifrån HERRENS ansikte, då Israels konung har dragit ut för att söka efter en enda liten loppa, såsom man jagar rapphöns på bergen.»
20Huaijiakin ka sisan TOUPA muh phak louhin leiah luang kei heh; vengkeng gem dinga tang khawnga mi a gamvak bang un Israel kumpipa uihik leltak zong dinga pai khia ei ve, a chi a.
21Då sade Saul: »Jag har syndat. Kom tillbaka, min son David; ty jag vill icke mer göra dig något ont, eftersom mitt liv i dag har varit dyrt aktat i dina ögon. Se, ja har handlat i mycket stor dårskap och förvillelse.»
21Huchiin Saulain, ka nakhialta hi; ka tapa David, hongpai nawn in: tunia na mitmuha ka hinna a manphat mahmah jiakin bangmah himhim ka hihta kei ding hi: ngai in, thil haihuai mahmah ka nahihtaa, ka nak khelh mahmah hi, a chi a.
22David svarade och sade: »Se här är spjutet, o konung; låt nu en av dina män komma hitöver och hämta det.
22Huan, Davidin a dawnga, toupa aw, teipi en dih, tangval khat hong henla hong la hen.
23Och HERREN skall vedergälla var och en för hans rättfärdighet och trofasthet. HERREN gav dig ju dag i min hand, men jag ville icke uträcka min hand mot HERRENS smorde.
23Huan, TOUPAN mi chih a diktat man uleh a muanhuai man uh a pe sina: tuniin TOUPAN ka khut ah nang a honpe naa, TOUPA sathau nilh tungah ka khut ka lik nuam keia ahi.
24Och likasom ditt liv i dag har varit högt aktat i mina ögon, så så ock mitt liv vara högt aktat i HERRENS ögon, så att han räddar mig ur all nöd.»
24Huan, ngaiin, tunia na hinna ka honmantamsak mahmah bangin TOUPAN ka hinna hon mantamsak henla, mangbatna tengteng akipan hon honkhe leh, a chi a.Huchiin Saulain David kiangah, ka tapa David, vualjawlin omin; thilhihtheitak in na om dinga, na zou jel ding, a chi a. Huchiin David a paia, huan, Saula a mun lamah a pai nawnta hi.
25Saul sade till David: »Välsignad vare du, min son David! Vad du företager dig, det skall du ock förmå utföra.» Därefter gick David sin väg, och Saul vände tillbaka hem igen.
25Huchiin Saulain David kiangah, ka tapa David, vualjawlin omin; thilhihtheitak in na om dinga, na zou jel ding, a chi a. Huchiin David a paia, huan, Saula a mun lamah a pai nawnta hi.