1När David med sina män på tredje dagen kom till Siklag, hade amalekiterna infallit i Sydlandet och i Siklag; och de hade intagit Siklag och bränt upp det i eld.
1Huan, hichi ahi a, ni thum nia David leh a mite Ziklag a tun un Amalekten Simlam leh Ziklag khua a na simkhin ua, Ziklag khua bel a nabawl ek ua, a nahal ua;
2Och kvinnorna som voro därinne, både små och stora, hade de fört bort såsom fångar, utan att döda någon; de hade allenast fört bort dem och gått sin väg.
2Numeite leh huai khuaa om peuhmah a lian a neu salin a man uh: kuamah that louin a pi ua, a paipih khinta uh.
3När nu David med sina män kom till staden och fick se att den var uppbränd i eld, och att deras hustrur jämte deras söner och döttrar voro bortförda såsom fångar,
3Huan, David leh a mite khua a vatun un, ngaiin, a nakang siang khinta a; huan, a jite uh, a tapate uh, a tanute uh salin a naman khinta uh.
4brast han ut i gråt, så ock hans folk; och de gräto, till dess att de icke förmådde gråta mer.
4Huchiin David leh a kianga omten a aw uh suaksakin, kah leng kap nawn theilou khopin a kap ua.
5Davids båda hustrur, Ahinoam från Jisreel och Abigail, karmeliten Nabals hustru, voro också fångna.
5Huan, David jite nih Jezreel mi Ahinoam leh Karmela mi Nabal ji Abigail te leng salin a pi khin uh.
6Och David kom i stor nöd, ty folket tänkte stena honom; så förbittrat var allt folket, var och en för sina söners och döttrars skull. Men David hämtade styrka hos HERREN, sin Gud.
6Huan, David a lungjing mahmaha; mi chih a tapate uh leh a tanute uh jiaka mi tengteng a lung uh a noplouh mahmaha amah suanga den thu a gen jiak un; himahleh David bel Pathian TOUPA ah a kihihhat hi.
7Och David sade till prästen Ebjatar, Ahimeleks son: »Bär hit till mig efoden.» Då bar Ebjatar fram efoden till David.
7Huan, Davidin, Ahimelek tapa siampu Abiathar kiangah, Siampu puannak honvalaksak dih ve, a chi a. Huan, Abiatharin David siampu puannak a valaksak a.
8David frågade nu HERREN: »Skall jag sätta efter denna rövarskara? Kan jag då hinna upp den?» Han svarade honom: »Sätt efter dem; ty du skall förvisso hinna upp dem och skaffa räddning.»
8Huan, Davidin, Huaite delh leng ka delh pha lai diam? Chiin TOUPA a donga. Aman a dawnga, Delh in, na pha ngeingei ding, na honkhe vek ngeingei ding, a chi a.
9Då begav sig David åstad med sina sex hundra man, och de kommo till bäcken Besor; där stannade de som nödgades bliva efter.
9Huchiin David a kuanta a, amah leh a kianga mi za guk toh; huan, Besor lui a vatung ua, a mi nutsiatte uh huailaiah a om uh.
10Men David fortsatte förföljelsen med fyra hundra man; ty de som sade blivit för trötta, och som därför stannade, utan att gå över bäcken Besor, utgjorde två hundra man.
10Davidin bel a delh jela, amah leh mi za lite toh, mi za nih bel a bah tak jiak un Besor lui a kan tei theita kei ua, a naomta uhi.
11Sedan träffade de på fältet en egyptisk man; honom togo de med sig till David. Och när de hade givit honom bröd att äta och vatten att dricka
11Huan, gamlakah Aigupta mi a vamu ua, David kiangah a pi ua, tanghou a pia ua, a na ne a; huan, tui dawn ding a pia ua;
12och när de ytterligare hade givit honom ett stycke fikonkaka och två russinkakor att äta, kom livskraften tillbaka i honom igen. På tre dygn hade han nämligen varken ätit eller druckit.
12Huan, theipi beu them khat leh grep gah phou keu bawm nih a pia ua; huan, huaite a nek leh a honghalh nawna; ni thum leh jan thum an ne lou leh tui dawn lou lah ahi ngala.
13Och David frågade honom: »Vem tillhör du, och varifrån är du?» Han svarade: »Jag är en egyptisk yngling, tjänare åt en amalekitisk man; men min herre övergav mig för tre dagar sedan, därför att jag blev sjuk.
13Huan, Davidin a kiangah, kua na hia? kaw kipana hong na hia? a chi a. Huan, aman, Aigupta gam tangval, Amalek mi sikha ka hi; huan, ni thum a hitaa, ka chi a nat jiakin ka puin a honpaisan maimah hi.
14Vi hade nämligen infallit i den del av Sydlandet, som tillhör keretéerna, och i det område som tillhör Juda, och i den del av Sydlandet, som tillhör Kaleb, och vi hade bränt upp Siklag i eld.»
14Kereth Sim gam leh Juda tan Sim gamte ka sim ua, huan, Kaleb Sim gam leng ka sim uh; huan, Ziklag khua leng ka hal ua, a chi a.
15David sade till honom: »Vill du föra mig ned till den rövarskaran?» Han svarade: »Lova mig med ed vid Gud att du icke dödar mig eller utlämnar mig åt min herre, så vill jag föra dig ned till den rövarskaran.»
15Huan, Davidin a kiangah, huaite omna ah non pi suk thei diam? A chi a. Huan, aman, Honthat lou ding leh ka pu khuta hon pe nawn lou dingin Pathian min louin ka kiangah kichiam inla, huchiin huaite omna ah ka honpi suk ding, a chi a.
16Så förde han honom ditned, och de lågo då kringspridda överallt på marken och åto och drucko och förlustade sig med allt det stora byte som de hade tagit ur filistéernas land och ur Juda land.
16Huan, a pi suk leh, ngai in, Philistia gam leh Juda gama gallak tampi a lak jiak un ankuang a lui ua, a ne un a dawn uh. a na om dalh phengphung phet uhi.
17Och ända från skymningen intill nästa dags afton höll David på med att nedgöra dem; och ingen enda av dem kom undan, utom fyra hundra tjänare som satte sig upp på kamelerna och flydde.
17Huchiin Davidin ni tum akipan a jingsang nitaklam tanin amau a suala, tangval za li sangawngsau tunga tuanga taikekte kia loungal kuamah dama suakta himhim a om kei ua.
18Och David räddade allt vad amalekiterna hade tagit; sina båda hustrur räddade David också.
18Huan, Davidin Amalek mite lak tengteng a la nawn veka; huan, Davidin a jite nih a hon kheta hi.
19Ingen saknades, varken liten eller stor, ingens son och ingens dotter, ej heller något av bytet eller något av det som de hade tagit med sig; David förde alltsammans tillbaka.
19Huchiin alian aneuin, a tapate uh, a tanute uh, a gallak u leh a thillak himhim bangmah tan a neikei ua, Davidin a laksak nawn vek hi.
20David tog ock alla får och fäkreatur, och man drev dessa framför den övriga boskapen och ropade: »Detta är Davids byte.»
20Huan, Davidin belam hon leh gan hon tengteng a laa, gan dangte maah a hawl ua, Hiaite David gallak ei ve, a chi uh.
21Och när David kom tillbaka till de två hundra man som hade varit för trötta att följa honom, och som därför hade fått stanna kvar vid bäcken Besor, gingo dessa åstad för att möta David och det folk som han hade med sig; då gick David fram till folket och hälsade dem.
21Huan, mi zanih a bah ziak ua David zuithei nawnlou a Besor lui a a omsakte uh kiang David a va tung a; huan, amau David dawn ding leh a kiang a omte dawn ding in a pawtkhia ua; huan, David mipite kiang a vatun in chibai a buk chiat hi.
22Men allahanda onda och illasinnade män, bland dem som hade följt med David, togo till orda och sade: »Eftersom dessa icke följde med oss, skola vi icke giva dem något av bytet som vi hava räddat; var och en av dem må allenast taga sin hustru och sina barn med sig och gå hem.»
22Huchi in David kianga hohte lak mi giloute leh Belial mi tengteng in a dawng ua, I kiang ua a hong tei louh ziak un gallak thil i va suh nawn himhimte amau i pekei ding ua, a pi ua a pai theihna ding un a zite uh chiat leh a tate uh chiat a hihleh a pi uh i phal ding uh, a chi ua.
23Men David svarade: »Så skolen I icke göra, mina bröder, med det som HERREN har givit oss, då han bevarade oss och gav i vår hand denna rövarskara, som kom över oss.
23Huchi in David in, Unaute aw, TOUPA, honkepsak a ei hondou ding a hong kuante I khut ua honpepa thil honpiakte huchi bang in na hih kei ding uh.
24Och vem skulle för övrigt härutinnan vilja lyssna till eder? Nej, sådan deras lott är, som draga med i striden, sådan skall deras lott vara, som stanna vid trossen; de skola dela jämnt med varandra.»
24Kuan ahia hiai thu a na thu uh zui ding? Kidouna a hohte tan bangmah van veng a na omten leng a tan sam ding uh aka; kibang vek a tan ding ahi, a chi a.
25Och därvid blev det, från den dagen och allt framgent; ty han gjorde detta till lag och rätt i Israel, såsom det är ännu i dag.
25Huchi in huai ni a kipan in tutan in Israelte adia thupiak leh dan ding in a bawlta hi.
26När sedan David kom till Siklag, sände han en del av bytet till de äldste i Juda, sina vänner, i det han lät säga: »Detta är en skänk till eder av bytet från HERRENS fiender.»
26Huan, David Ziklag khua a tun in, gallak khenkhat, Hiai, TOUPA melmate lak a gallak, nang dinga kipahman, chi in, Juda upate, a lawmte ngei kiang ah, gallak khenkhat a khak a;
27Han sände till de äldste i Betel, de äldste i Ramot i Sydlandet och de äldste i Jattir;
27Bethel a omte kiang ah bang, Sim a Ramoth a omte kiang ah bang, Jatir a omte kiang ah bang;
28till de äldste i Aroer, de äldste i Sifamot och de äldste i Estemoa;
28Aroer a omte kiang ah bang, Sipmoth a omte kiang ah bang, Estermoa a omte kiang ah bang;
29till de äldste i Rakal, de äldste i jerameeliternas städer och de äldste i kainéernas städer;
29Rakala omte kiang ah bang, Jerameel khua a omte kiang ah bang, Kente khuaa omte kiang ah bang;
30till de äldste i Horma, de äldste i Bor-Asan och de äldste i Atak;
30Hormaa omte kiangah bang, Kerasan a omte kiang ah bang, Ataka omte kiang ah bang;Hebron a omte kiang ah bang, David leh a mite tatna mun tengteng kiang ah bang.
31till de äldste i Hebron och till alla de orter där David hade vandrat omkring med sina män.
31Hebron a omte kiang ah bang, David leh a mite tatna mun tengteng kiang ah bang.