1Och Rehabeam drog till Sikem, ty hela Israel hade kommit till Sikem för att göra honom till konung.
1Huan, Rehoboam bel Sekem khua ah a hoh a; Israel te tengteng Sekem khua ah kumpipa dia bawl dingin ahoh khintangal ua.
2När Jerobeam, Nebats son, hörde detta, där han var i Egypten -- dit hade han nämligen flytt för konung Salomo -- vände han tillbaka från Egypten.
2huan, hichi ahi a, Nebat tapa Jeroboam in huaithu ana zak in (kumpipa Solomon kiang akipan a taimang na Aigupta gama omlai ahingal a) Aigupta gam akipan Jeroboam ahong pai nawn a
3Och de sände bort och läto kalla honom åter. Då kom Jerobeam tillstädes jämte hela Israel och talade till Rehabeam och sade:
3Mi asawl ua, avasam ua; huchiin Jeroboam leh Israelte tengteng ahong pai ua. Rehoboam kiangah,
4»Din fader gjorde vårt ok för svårt; men lätta nu du det svåra arbete och det tunga ok som din fader lade på oss, så vilja vi tjäna dig.»
4Na pan ka hakkol uh agik sak mahmah seka; huaijiakin napan honzat gim na leh a hakkol giktak ka tung ua a koih hon suk jang sak inla, huchiin na naa ka sem diing uh, chiin a gen ua.
5Han svarade dem: »Vänten ännu tre dagar, och kommen så tillbaka till mig.» Och folket gick.
5Huan, aman akiang uah Nithum khit chiang in hong pai non jaw un, a chi a. Huchiin mipite kihem khia uhi.
6Då rådförde sig konung Rehabeam med de gamle som hade varit i tjänst hos hans fader Salomo, medan denne ännu levde; han sade: »Vilket svar råden I mig att giva detta folk?»
6Huan, kumpipa Rehoboam in, Hiai mipite dawnna diing thupha bang ahia non hilh diing uh? chiin, apa Solomon damlai a akianga omsek upate a dong a.
7De svarade honom och sade: »Om du visar dig god mot detta folk och är nådig mot dem och talar goda ord till dem, så skola de för alltid bliva dina tjänare.»
7Huan, amau akiangah, Hiai mipite na hehpiha na kipahsaka, a kiang ua thu hoih tata nagen leh khantawnin na mite ahi diing uh, chiin agen uhi.
8Men han aktade icke på det råd som de gamle hade givit honom, utan rådförde sig med de unga män som hade vuxit upp med honom, och som nu voro i hans tjänst.
8Himahleh, hoihsakpih apom kei a, amah khanvualpih tangvalte akiang a omsekte a dong zosop hi.
9Han sade till dem: »Vilket svar råden I oss att giva detta folk som har talat till mig och sagt: 'Lätta det ok som din fader har lagt på oss'?»
9Akiang uah, Hiai mipite ka kiang a, Napan ka tung ua hakkol akoih hon hih zangsak in chia gen mite ka dawn dan diing hoih bang ahia non hilh diing uh? a chi a
10De unga männen som hade vuxit upp med honom svarade honom då och sade: »Så bör du säga till folket som har talat till dig och sagt: 'Din fader gjorde vårt ok tungt, men lätta du det för oss' -- så bör du säga till dem: 'Mitt minsta finger är tjockare än min faders länd.
10Huan, a khanvualpih tangvalten a kiangah hiai mipite napan a hakkol uh ahih gik thei mahmah a, nang jaw hon hih zangsak jaw in na kiangah chimite kiangah hichiin chi inla, hichiin akiang uah gen in, kapa kawng sang in akhut zung a gol jaw
11Så veten nu, att om min fader har belastat eder med ett tungt ok, så skall jag göra edert ok ännu tyngre; har min fader tuktat eder med ris, så skall jag göra det med skorpiongissel.'»
11Kapan hakkol diktak a honna posak a ken ahihleh na hakkol uh behlap lai sin kaka: kapan khetna in nou ahon sawi jel a, ken ahihleh aikam a hon sawi sin kaka chiin agen ua.
12Så kom nu Jerobeam med allt folket till Rehabeam på tredje dagen, såsom konungen hade befallt, i det han sade: »Kommen tillbaka till mig på tredje dagen.»
12Huchiin Jeroboam leh mipite tengteng kumpipan nithum khit chiang in hong non un, chia ahilh bang in anithum ni in Rehoboam kiangah ava hoh ua
13Då gav konungen dem ett hårt svar; ty konung Rehabeam aktade icke på de gamles råd.
13Kumpipan amau gum takin a dawng a, kumpipa Rehoboamin upate phatsak apom kei a;
14Han talade till dem efter de unga männens råd och sade: »Jag skall göra edert ok tungt, ja, jag skall göra det ännu tyngre än förut; har min fader tuktat eder med ris, så skall jag göra det med skorpiongissel.»
14Tangvalte phatsak pih bangin, kapan na hakkol uh anahihgik a, ken huai behlap diing kahi; kapan khetnain nou a honna sawi a, ken jaw aikama nou hon sawi ding kahi, a chi a.
15Alltså hörde konungen icke på folket; ty det var så skickat av Gud, för att HERRENS ord skulle uppfyllas, det som han hade talat till Jerobeam, Nebats son, genom Ahia från Silo.
15Huchiin kumpipan mite thugen a apom ta kei a huai bel Pathian jiak ahi, TOUPAN Silo mi Ahija zang a, Nibat tapa Jeroboam kiangah a tnhu gen sa akipsak theih na diing in
16Då nu hela Israel förnam att konungen icke ville höra på dem, gav folket konungen detta svar: »Vad del hava vi i David? Ingen arvslott hava vi i Isais son. Israel drage hem, var och en till sin hydda. Se nu själv om ditt hus, du David.» Därefter drog hela Israel hem till sina hyddor.
16Huan, kumpipan athu uh a pom kei uh chih Israelte tengteng in atheih un mipiten, David ah tantuan bang ahia I neih uh? Jesai tapa ah gouluah ding inei sam kei uh: Israel mite aw, na puan in lam chiat uah pai un: David, nainnkuansung ngaihtuah mai in, chiin kumpipa a dong uhi. huchiin Israelte tengteng apuan in lam uah apai ta uh
17Allenast över de israeliter som bodde i Juda städer förblev Rehabeam konung.
17Israel suan, Juda gam khua a omte bel atung uah Rehoboam alal a
18Och när konung Rehabeam sände åstad Hadoram, som hade uppsikten över de allmänna arbetena, stenade Israels barn denne till döds; och konung Rehabeam själv måste med hast stiga upp i sin vagn och fly till Jerusalem.
18Huchiin kumpipa Rehoboamin nasem dia achih teitei te heutu Hadoram asawl a; amah huai Israelte tengteng suang in ana deng ua, asita hi. huan kumpipa Rehoboam Jerusalem khua a tai tum in a kangtalai ah atuang pah a.Huchiin Israelte David inkote tungah ahong hel ta ua, tutan in.
19Så avföll Israel från Davids hus och har varit skilt därifrån ända till denna dag.
19Huchiin Israelte David inkote tungah ahong hel ta ua, tutan in.