¹När Rehabeams konungamakt nu hade blivit befäst och han hade blivit mäktig, övergav han HERRENS lag, han jämte hela Israel.

¹Huan, hichi ahia, Rehoboam gam a hongkibawl kipa, mi hat tak ahong hih nungin TOUPA dan a lehngatsana, amah lama pang Israel tengtengin leng.

²Men i konung Rehabeams femte regeringsår drog Sisak, konungen i Egypten, upp mot Jerusalem, därför att de hade varit otrogna mot HERREN;

²Huan hichi a honghia, kumpipa Rehoboam lal kum ngana kumin, TOUPA tung a tatlek jiak un, Aigupta kumpipa Sisak Jerusalem sim dingin a hongkuan toua,

³han kom med ett tusen två hundra vagnar och sextio tusen ryttare, och ingen kunde räkna det folk som följde honom från Egypten: libyer, suckéer och etiopier.

³Kangtalai sing khat leh sang nih leh sakol tungtuang mi sing guk toh: Aigupta gama mi a kianga pai sim vuallouh ahi uh; Sub te, Suki te, Ethiopia te ahi uhi.

⁴Och han intog de fasta städerna i Juda och kom ända till Jerusalem.

⁴Juda gama kulh nei khuate a la a, Jerusalem a vatunga.

⁵Och profeten Semaja hade kommit till Rehabeam och till Juda furstar, som hade församlat sig i Jerusalem av fruktan för Sisak; och han sade till dem: »Så säger HERREN: I haven övergivit mig, därför har ock jag övergivit eder och givit eder i Sisaks hand.»

⁵Huan, jawlnei Semai, Rehoboam leh Judate intekpen, Sisak jiaka Jerusalema kikaikhawmte kiangah a hoh toua, a kiang uah, TOUPAN hichiin a chi, Non lehngatsanta ua, huaijiakin ken leng nou Sisak khutah ka koihta ahi, a chi, a vachi a.

⁶Då ödmjukade sig Israels furstar och konungen själv och sade: »HERREN är rättfärdig.»

⁶Huchiin Israelte intekpente leh kumpipa a kiniamkhiak ua, TOUPA a diktat ahi, a chi uh.

⁷När nu HERREN såg att de ödmjukade sig, kom HERRENS ord till Semaja; han sade: »Eftersom de hava ödmjukat sig, vill jag icke fördärva dem; jag skall låta dem med knapp nöd komma undan, och min vrede skall icke bliva utgjuten över Jerusalem genom Sisaks hand.

⁷Huan, TOUPAN a kiniamkhiak uh a theihin TOUPA thu Semai kiangah a hongtunga, A kiniamkhiakta ua; ka hihmang vek kei dinga, khenkhat ka humbit dinga, Sisak zangin Jerusalem tungah ka hehna ka sungbo kei ding.

⁸Dock skola de nödgas bliva honom underdåniga, för att de må lära sig förstå vilken skillnad det är mellan att tjäna mig och att tjäna främmande konungadömen.»

⁸Ahihhangin a sikhate ahi ding ua, ka nasep leh gam dang mi nasep dan theihna ding un, chiin.

⁹Så drog nu Sisak, konungen i Egypten, upp mot Jerusalem. Och han tog skatterna i HERRENS hus och skatterna i konungshuset; alltsammans tog han. Han tog ock de gyllene sköldar som Salomo hade låtit göra.

⁹Huchiin Aigupta kumpipa Sisak Jerusalem simin a pai toua, TOUPA ina goute leh kumpipa ina goute a laa; a la khin vek ahi; Solomon bawl dangkaeng lumte leng a la hi.

¹⁰I deras ställe lät konung Rehabeam göra sköldar av koppar, och dessa lämnade han i förvar åt hövitsmännen för drabanterna som höllo vakt vid ingången till konungshuset.

¹⁰Huan, kumpipa Rehoboamin huaite tang dingin dal lumte a bawla, kumpipa in kongkhak ngakmi sepaih heutute a kemsak hi.

¹¹Och så ofta konungen gick till HERRENS hus, gingo ock drabanterna och buro dem; sedan förde de dem tillbaka till drabantsalen.

¹¹Huan, hichi ahi a, kumpipa TOUPA ina a lut tengin ngakmiten a tawi ua, huan, ngakmiten dantan ah a koih nawn jel uhi.

¹²Därför att nu Rehabeam ödmjukade sig, vände sig HERRENS vrede ifrån honom, så att han icke alldeles fördärvade honom. Också fanns ännu något gott i Juda.

¹²Huan, a kiniamkhiaktak jiakin a hihmanthat louhna dingin a tunga TOUPA hehna a kihemmangtaa; huan, Juda gam leng a hoih gige hi.

¹³Alltså befäste konung Rehabeam sitt välde i Jerusalem och fortsatte att regera. Rehabeam var nämligen fyrtioett år gammal, när han blev konung, och han regerade sjutton år i Jerusalem, den stad som HERREN hade utvalt ur alla Israel stammar, till att där fästa sitt namn. Hans moder hette Naama, ammonitiskan.

¹³Huchiin kumpipa Rehoboam bel Jerusalem ah a kikip saka, vai a hawma: rehoboam a lal pattungin kum sawmnih leh kum khata upa ahi, TOUPAN a min omsakna dinga Israel nam tengteng laka a tel khua Jerusalem ah kum sawm leh kum sagih a lala; a nu min Naama, Amon mi ahi.

¹⁴Och han gjorde vad ont var, ty han vände icke sitt hjärta till att söka HERREN.

¹⁴TOUPA zonna dinga a lungsim a zat louh jiakin thil hoih lou a hih a.

¹⁵Men vad som är att säga om Rehabeam, om hans första tid såväl som om hans sista, det finnes upptecknat i profeten Semajas och siaren Iddos krönikor, enligt släktregistrens sätt. Och Rehabeam och Jerobeam lågo i krig med varandra, så länge de levde.

¹⁵Huchiin Rehoboam tanchin a bul akipan a tawp phain jawlnei Semai gelh tanchin bu ah leh jawlnei Jedai gelh tanchin bua suante tanchin lakah ahi kei maw? Rehoboam leh Jeroboam bel a kidou nilouhlouh uhi.Huan, Rehoboam a pi leh pute kiangah a ihmua, David khuaah a vui ua: na sikin a tapa Abija a lal a.

¹⁶Men Rehabeam gick till vila hos sina fäder och blev begraven i Davids stad. Och hans son Abia blev konung efter honom.

¹⁶Huan, Rehoboam a pi leh pute kiangah a ihmua, David khuaah a vui ua: na sikin a tapa Abija a lal a.