¹Ahas var tjugu år gammal när han blev konung, och han regerade sexton år i Jerusalem. Han gjorde icke vad rätt var i HERRENS ögon, såsom hans fader David,

¹Ahaz bel a lal pattungin kum sawmniha upa ahi a; huan, Jerusalem ah kum sawm leh kum guk a lala: a pu David bangin TOUPA mitmuhin thil hoih a hih tei kei.

²utan vandrade på Israels konungars väg; ja, han lät ock göra gjutna beläten åt Baalerna.

²Israel kumpipate lampi a jui jaw a, Baalte adin milim suntawmte a bawl lai hi.

³Och själv tände han offereld i Hinnoms sons dal och brände upp sina barn i eld, efter den styggeliga seden hos de folk som HERREN hade fördrivit för Israels barn.

³Hinom tapa guamah gimlim te a hala, TOUPAN Israel suante maa a delhkhiak namten thil kihhuai tak a hih sek bang un a tate uh meiah a lut sak uh.

⁴Och han frambar offer och tände offereld på höjderna och kullarna och under alla gröna träd.

⁴Huan, mun sang ah te, tang ah te, singhing nuaiah te a kithoiha, gimlimte a hal sek hi.

⁵Därför gav HERREN, hans Gud, honom i den arameiske konungens hand; de slogo honom och togo av hans folk en stor hop fångar och förde dem till Damaskus. Han blev ock given i Israels konungs hand, så att denne tillfogade honom ett stort nederlag.

⁵Huaijiakin, TOUPA a pathian in Suria kumpipa khutah a piaa; a sual ua, a mite tampi slah a pih uh, Damaska ah a paipih uhi. Huan, Israel kumpipa khuta piak ahi laia, aman tampi a that ahi.

⁶Ty Peka, Remaljas son, dräpte av Juda ett hundra tjugu tusen man på en enda dag, allasammans stridbara män. Detta skedde därför att de hade övergivit HERREN, sina fäders Gud.

⁶Remalia tapa Pekain Juda gamah nuaikhat leh singnih ni khatin a that, a vek un mi hangsan chiat ahi uh; a pi leh pute uh TOUPA Pathian a lehngatsan jiak un.

⁷Och Sikri, en tapper man från Efraim, dräpte Maaseja, konungasonen, och Asrikam, slottshövdingen, och Elkana, konungens närmaste man.

⁷Huan, Ephraim mi hat Zikriin kumpipa tapa maasei leh in sung upa Azrikam leh Elkan, kumpipa zom a thata.

⁸Och Israels barn bortförde från sina bröder två hundra tusen fångar, nämligen deras hustrur, söner och döttrar, och togo därjämte mycket byte från dem och förde bytet till Samaria.

⁸Huan, Israel suanten a unaute uh nuainih, numei te, a tapa te uh, a tanu te uh salah a pi ua; gallak tam tak a laksak lai uh, gallak pen samari ah a tun uh.

⁹Men där var en HERRENS profet som hette Oded; denne gick ut mot hären, när den kom till Samaria, och sade till dem: »Se, i sin vrede över Juda har HERREN, edra fäders Gud, givit dem i eder hand, men I haven dräpt dem med en hätskhet som har nått upp till himmelen.

⁹Himahleh hualaiah TOUPA jawlnei a na oma, a min Obed ahi,; Samari-a hong paiding sepaihte a vaidawna, a kiang uah, ngai dih uh, TOUPA na pi leh pute uh Pathian Judate tungah a heh a, na khut ua honpia ei ve, heha na thahna un van a sun touta hi.

¹⁰Och nu tänken I göra Judas och Jerusalems barn till trälar och trälinnor åt eder. Därmed dragen I ju allenast skuld över eder själva inför HERREN, eder Gud.

¹⁰Huan, Juda leh Jerusalem mite sikhanu leh sikhapa bawl na tum ua: himahleh noute ngeiin leng TOUPA na pathian uh tungah na hihkhial tei uh ahi kei maw?

¹¹Så hören mig nu: Sänden tillbaka fångarna som I haven tagit från edra bröder; ty HERRENS vrede är upptänd mot eder.»

¹¹Huaijiakin, ka thu pom unla, na unaute uh sala na mat salte uh paisak nawn un; TOUPA hehna thupi tak main a tunguah a om hi. achi a.

¹²Några av huvudmännen bland Efraims barn, nämligen Asarja, Johanans son, Berekja, Mesillemots son, Hiskia, Sallums son, och Amasa, Hadlais son, stodo då upp och gingo emot dem som kommo från kriget

¹²Huchiin Ephraimte heutu khenkhat, Johanan tapa Azaria te, Mosillemoth tapa Berekia te, salum tapa Jehizkia te, Hadlai tapa Amasa ten kidouna akipana hongpaite a na khelh ua, a kiang uah.

¹³och sade till dem: »I skolen icke föra dessa fångar hitin; ty I förehaven något som drager skuld över oss inför HERREN, och varigenom I ytterligare föröken våra synder och vår skuld. Vår skuld är ju redan stor nog, och vrede är upptänd mot Israel.»

¹³Salte na honpi lut ding uh ahi kei: ka khelhna uh leh ka tatlekna uh behlapin, TOUPA tungah tatlekna non tungsaksin uh ahi, ka khelhna uh a thupi mahmah ngala, Israel mite tungah hehna thupi tak a om hi, ana chi ua.

¹⁴Då lämnade krigsfolket ifrån sig fångarna och bytet inför de överste och hela församlingen.

¹⁴Huchiin sepaihten milliante leh mipi maah salte leh gallak sumte a nusia uh.

¹⁵Och de nämnda männen stodo upp och togo sig an fångarna. Alla som voro nakna bland dem klädde de upp med vad de hade tagit såsom byte; de gåvo dem kläder och skor, mat och dryck, och smorde dem med olja, och alla som icke orkade gå läto de sätta sig upp på åsnor, och förde dem så till Jeriko, Palmstaden, till deras bröder där. Sedan vände de tillbaka till Samaria.

¹⁵Huan, a min uh loh louhte a hong thou ua, salte a pi ua, gallak thilin vuaktanga om teng puansilh a guan ua, a van ua, khedapte a bun sak ua, nek ding leh dawn ding a pia ua, thau te a nilh ua, a hatloute tengteng sabengtung ah a tuang sak ua, tumsing khua, Jerikoa a unaute uh kiangah a pai sakta ua: huan, amau Samari ah a kik nawnta uh.

¹⁶Vid samma tid sände konung Ahas bud till konungarna i Assyrien, med begäran att de skulle hjälpa honom.

¹⁶Huai lain kumpipa Ahazia Suria kumpipat e panpih dia chial dingin mi a sawla;

¹⁷Ty förutom allt annat hade edoméerna kommit och slagit Juda och tagit fångar.

¹⁷Edomten Judate a va sual ua, sal dia hon mat thuk jiak un.

¹⁸Och filistéerna hade fallit in i städerna i Juda lågland och sydland och hade intagit Bet-Semes, Ajalon och Gederot, så ock Soko med underlydande orter, Timna med underlydande orter och Gimso med underlydande orter, och hade bosatt sig i dem.

¹⁸Huan, Philistiaten leng phai lam khuate leh Juda simte a hongla ua, Beth-semes te, Aijalon te, Gederot te, Soko te a khopelte toh, huan, Timna leh a khopelte, Gimzo leng a khopelte toh a la uh, huaiah a om uhi.

¹⁹Ty HERREN ville förödmjuka Juda, för Ahas', den israelitiske konungens, skull, därför att denne hade vållat oordning i Juda och varit otrogen mot HERREN.

¹⁹Israel kumpipa Ahaz jiakin TOUPAN Judate a vualel sak ahi: Judate tungah thanghuai takin thil a hih a, TOUPA tungah nakpu takin a khial ahi.

²⁰Men Tillegat-Pilneeser, konungen i Assyrien, drog emot honom och angrep honom, i stället för att understödja honom.

²⁰Huan, Suria kumpipa Tilgah-pilneser a kiangah a paia, hihhat naksangin a hihmangbang jaw hi.

²¹Ty fastän Ahas plundrade HERRENS hus och konungshuset och de överstes hus och gav allt åt konungen i Assyrien, så hjälpte det honom dock icke.

²¹Ahazin TOUPA in leh kumpipa in leh milian ina mi thilte a laa, Suria kumpipa a piaa; himahleh a phattuam tuan ngal kei a.

²²Och i sin nöd försyndade sig samme konung Ahas ännu mer genom otrohet mot HERREN.

²²A mangbat lai takin leng hiai kumpipa Ahazin TOUPA tungah thil a hih khial semsem mawk hi.

²³Han offrade nämligen åt gudarna i Damaskus, som hade slagit honom; ty han tänkte: »Eftersom de arameiska konungarnas gudar hava förmått hjälpa dem, vill jag offra åt dessa gudar, för att de ock må hjälpa mig.» Men i stället var det dessa som kommo honom och hela Israel på fall.

²³Amah sual mi Damaska te pathian kiangah a kithoiha; Suria kumpipate pathianin amau a panpih jiakin kei leng a hon panpih theih na dingin a kiangah ka kithoih sin ahi, bang a chi a. Himahleh amah leh Israel mi tengteng siatna ahi ngala.

²⁴Ahas samlade ihop de kärl som funnos i Guds hus och bröt sönder kärlen i Guds hus och stängde igen dörrarna till HERRENS hus, och gjorde sig altaren i vart hörn i Jerusalem.

²⁴Huan, Ahazin Pathian ina tuiumbelsuante a kaikhawm veka, Pathian ina tuiumbelsuante a hihkham veka, TOUPA in kongkhakte a khak bikbeka; huan, Jerusalem ning chihah maitam a bawl hi.

²⁵Och i var och en av Juda städer uppförde han offerhöjder för att där tända offereld åt andra gudar, och han förtörnade så HERREN, sina fäders Gud.

²⁵Huan, Juda kho tampi ah pathian dangte adia gimlim halna mun sang te a bawla, TOUPA a pi leh pute Pathian a hehsak.

²⁶Vad nu mer är att säga om honom och om alla hans företag, under hans första tid såväl som under hans sista, det finnes upptecknat i boken om Judas och Israels konungar.

²⁶A thilhih dangte tengteng leh a omdan tengteng a bul a kipana a tawp phain ngai dih, Judate leh Israel kumpipte tanchin bu ah a tuang hi.Huan, Ahaz bel a pi leh pute kiangah a ihmu a, Jerusalem khopi a vui ua; Israel kumpipate hanah a koih kei ua: huan, a tapa Hezekia a sikin a lalta hi.

²⁷Och Ahas gick till vila hos sina fäder, och man begrov honom i Jerusalem, inne i själva staden; de lade honom nämligen icke i Israels konungars gravar. Och hans son Hiskia blev konung efter honom.

²⁷Huan, Ahaz bel a pi leh pute kiangah a ihmu a, Jerusalem khopi a vui ua; Israel kumpipate hanah a koih kei ua: huan, a tapa Hezekia a sikin a lalta hi.