¹Därefter sände Hiskia ut bud till hela Israel och Juda och skrev också brev till Efraim och Manasse, att de skulle komma till HERRENS hus i Jerusalem för att hålla HERRENS, Israels Guds, påskhögtid.

¹Huan, Hezekiain Israel gam leh Juda gam tengteng ah mi a sawla, Ephraim gam leh Manasi gamah te leng TOUPA Israelte Pathian dingin paikan ankuang nei dinga Jerusalema TOUPA ina hongpai dingin lai a khak laia.

²Och konungen och hans förnämsta män och hela församlingen i Jerusalem enade sig om att hålla påskhögtiden i andra månaden;

²Kumpipa leh a miliante leh Jerusalema mipi tengtengin kha nihna ah, paikan ankuang neih a sawm uh.

³ty de kunde icke hålla den nu genast, eftersom prästerna ännu icke hade helgat sig i tillräckligt antal och folket icke hade hunnit församla sig till Jerusalem.

³Huai laiin a lui thei nai kei ua, siampu kihihsiangthoute a tam hun nai kei ua, Jerusalema mipi a kikaihkhop nai louh jiak un.

⁴Därför syntes det konungen och hela församlingen rätt att göra så.

⁴A thil sawm uh kumpipa leh mipite ngaihin a dika.

⁵Och de beslöto att låta utropa i hela Israel, från Beer-Seba ända till Dan, att man skulle komma och hålla HERRENS, Israels Guds, påskhögtid i Jerusalem; ty man hade icke eljest hållit den samfällt, såsom föreskrivet var.

⁵Huchiiin Israel gam tengteng, Beerseba akipana Dan phanin TOUPA Israelte Pathian adin paikan ankuang nei dinga Jerusalema hongpai dinga phuan dingin thu a hihkipta hi: a dan bang takin huchibanga tamin a hihngei nai kei uhi.

⁶Så begåvo sig då ilbuden åstad med breven från konungen och hans förnämsta män och drogo genom hela Israel och Juda, enligt konungens befallning, och sade: »I Israels barn, vänden om till HERREN, Abrahams, Isaks och Israels Gud, på det att han må vända om till den kvarleva av eder, som har räddats undan de assyriska konungarnas hand.

⁶Huchiin lai taipihmite kumpipa leh a miliante uh lai tawiin, Israel leh Juda gam tengtenga pai dingin kumpipa thupiak bangin a pawt ua, Nou Israel suante aw, Suria kumpipate khut akipan pawta a damlai sunte lam a hongngat nawn theihna dingin TOUPA, Abraham te, Isaak te, Israel te Pathian lam hongnga nawn un.

⁷Och varen icke såsom edra fäder och bröder, som voro otrogna mot HERREN, sina fäders Gud, så att han prisgav dem åt förödelse, såsom I själva haven sett.

⁷Nou jaw na pi leh pute uh leh na unaute uh, TOUPA a pi leh pute uh Pathian tunga thil hihkhiala om, segawp dinga a donsaklouh na muhte uh bangin om tei kei un.

⁸Varen alltså nu icke hårdnackade såsom edra fäder, utan underkasten eder HERREN och kommen till hans helgedom, den som han har helgat för evig tid, och tjänen HERREN, eder Gud, på det att hans vredes glöd må vända sig ifrån eder.

⁸Na pi leh pute uh bangin genhak tei nawn kei unla, TOUPA kiangah kitulut jaw unla, khantawn adia a hihsiangthou, a mun siangthou ah honglut unla, TOUPA na Pathian uh na sem un, huchiin a hehna thupi tak na lak ua kipan a kiheimang sak ding hi.

⁹Ty om I vänden om till HERREN, skola edra bröder och edra barn finna barmhärtighet inför dem som hålla dem fångna, så att de få vända tillbaka till detta land; ty HERREN, eder Gud, är nådig och barmhärtig, och han skall icke vända sitt ansikte ifrån eder, om I vänden om till honom.»

⁹TOUPA lam na hongngat nawn uleh na unaute uh leh na tate uh sala manmiten a hehpih ding ua, hiai gamah a hongpai nawn ding uhi: TOUPA na Pathian uh lah chingthei tak leh zahngai thei tak ahi ngala, amah lam na hong ngat peuhmah uleh a honnuse kei ding hi, chiin.

¹⁰Och ilbuden foro ifrån stad till stad i Efraims och Manasse land och ända till Sebulon; men man gjorde spe av dem och bespottade dem.

¹⁰Huchiin lai taipihmite kho chih ah Ephraim leh Manasi gam tengteng ah Zebulun phain a pai ua: himahleh amau a nanuihzat ua, anasimmoh ua.

¹¹Dock funnos några i Aser, Manasse och Sebulon, som ödmjukade sig och kommo till Jerusalem.

¹¹Ahihhangin Aserte leh Manasite leh Zebulunte tampi a kitulut ua, Jerusalem ah a hoh uh.

¹²Också i Juda verkade Guds hand, så att han gav dem ett endräktigt hjärta till att göra efter vad konungen och de överste hade bjudit i kraft av HERRENS ord.

¹²Juda gam te ngial houh TOUPA thua kumpipa leh miliante thupiak jui dingin Pathianin lungsim mun khat a pu sak hi.

¹³Och mycket folk kom tillhopa i Jerusalem för att hålla det osyrade brödets högtid i andra månaden, en mycket stor församling.

¹³Huchiin kha nihnaah tanghou silngou soh louh ankuang nei dingin mi tampi Jerusalem ah a hong kikhawm ek uh, a tam pha mahmah uhi.

¹⁴Och de stodo upp och skaffade bort de altaren som funnos i Jerusalem; också alla offereldsaltarna skaffade de bort och kastade dem i Kidrons dal.

¹⁴Huan, a thou ua, Jerusalema maitam te a la ua, huan, gimlim halna maitam te leng a la ua, Kidron lui ah a pai uh.

¹⁵Och de slaktade påskalammet på fjortonde dagen i andra månaden; prästerna och leviterna, som nu kände blygsel och därför hade helgat sig, förde därvid fram brännoffer till HERRENS hus.

¹⁵Huchiin kha nihna ni sawm leh ni li niin paikan ankuangluina a gou ua; huan, siampute leh Levite a kizumpih ua, a kihihsiangthou ua, halmang thillat TOUPA in ah a la lut uhi.

¹⁶Och de inställde sig till tjänstgöring på sina platser, såsom det var föreskrivet för dem, efter gudsmannen Moses lag; och prästerna stänkte med blodet, sedan de hade tagit emot det av leviterna.

¹⁶Huan, Pathian mi Mosi dan bang takin amau mun chiat ah a ding ua; huan, siamputen Levite akipana a tan uh sisan a theh uh.

¹⁷Ty många funnos i församlingen, som icke hade helgat sig; därför måste leviterna slakta påskalammen för alla som icke voro rena, och så helga dem åt HERREN.

¹⁷Mipi lakah lah kihihsiangthou lou a tam ngal ua; huaijiakin TOUPA adinga hihsiangthou dingin a siangthouloute tuam dingin Leviten paikan ankuangluina a gou uhi.

¹⁸Det var nämligen en myckenhet av folket, många från Efraim och Manasse, Isaskar och Sebulon, som icke hade renat sig, utan åto påskalammet på annat sätt än föreskrivet var. Men Hiskia hade bett för dem och sagt: »HERREN, den gode, förlåte var och en

¹⁸Ephraim mite, Manasi mi te, Isakar mi te, Zebulun mite tampi a kihihsiangthou kei na ua, dan lou bangin paikan ankuangluina a ne tei uh. Himahleh Hezekia amau adingin a thuma, Chingthei TOUPAN.

¹⁹som har vänt sitt hjärta till att söka Gud, HERREN, sina fäders Gud, om han än icke är ren efter helgedomens ordning.»

¹⁹Mi chih a lungtanga TOUPA a pipute Pathian, Pathian zong, munsiangthou siansakna dungjuiin kisaingsak keimah leh, ngaidam hen, chiin.

²⁰Och HERREN hörde Hiskia och skonade folket.

²⁰Huan, TOUPAN Hezekia thumna a ngaikhiaa, mipite a hihdamtaa.

²¹Så höllo Israels barn, de som då voro tillstädes i Jerusalem, det osyrade brödets högtid i sju dagar med stor glädje; och leviterna och prästerna lovade HERREN var dag med kraftiga instrumenter, HERREN till ära.

²¹Huan, Israel mi Jerusalem omten tanghou silngou sohlouh ankuangluina nuamsa takin ni sagih a zang ua; huan, Levite leh siamputen kaihging ngaihtak toh TOUPA pahtawia lasain ni tengin TOUPA a phat uh.

²²Och Hiskia talade vänligt till alla de leviter som voro väl förfarna i HERRENS tjänst. Och de åto av högtidsoffren under de sju dagarna, i det att de offrade tackoffer och prisade HERREN, sina faders Gud.

²²Huan, Hezekiain siam tak maiin TOUPA kilawm tak phat Levite a nalungmuan hi. Huchiin TOUPA a pi le pute uh Pathian kianga thupha tawiin lemna thilatte lanin ni sagih sung ankuangluina a ne tawntung uh.

²³Och hela församlingen enade sig om att hålla högtid under ännu sju dagar; och så höll man högtid med glädje också under de sju dagarna.

²³Huan, mipiin ni sagih dang ankuanglui nawn a sawm ua; huchiin ni sagih dang nuamsa takin ankuang a lui nawn uh.

²⁴Ty Hiskia, Juda konung, hade såsom offergärd givit åt församlingen ett tusen tjurar och av småboskapen sju tusen djur, och de överste hade såsom offergärd givit åt församlingen ett tusen tjurar och av småboskapen tio tusen djur. Och ett stort antal präster helgade sig.

²⁴Huan, Juda kumpipa Hezekiain mipite bawngtal sang khat leh belam sang sagih goh dingin a piaa; milianten leng mipite bawngtal sang khat leh belam sing khat a pe sam uh; siampu tampite a kihihsiangthou uh.

²⁵Och hela Juda församling gladde sig med prästerna och leviterna, så ock hela församlingen av dem som hade kommit från Israel, ävensom de främlingar som hade kommit från Israels land, eller som bodde i Juda.

²⁵Huchiin Juda mipi tengteng siampute toh Levite toh, Israel gam akipana mipi hongpai tengteng leh nam dang Israel gam akipana hongpai Juda gama nuam a sa petpet uhi.

²⁶Och i Jerusalem var stor glädje; ty alltsedan Salomos, Davids sons, Israels konungs, tid hade icke något sådant som detta skett i Jerusalem.

²⁶Huchiin nuamsakna thupi tak Jerusalem ah a oma: Israel kumpipa David tapa Solomon chiangah huchibang himhim Jerusalem ah a om ngeinai kei hi.Huchiin siampu Levite a thou ua, mipite a vualjawl ua, a aw uh ngaihkhiakin a oma, a thumna un a omna siangthou van a pha uh.

²⁷Och de levitiska prästerna stodo upp och välsignade folket, och deras röst blev hörd, och deras bön kom till himmelen, hans heliga boning.

²⁷Huchiin siampu Levite a thou ua, mipite a vualjawl ua, a aw uh ngaihkhiakin a oma, a thumna un a omna siangthou van a pha uh.