¹Jag måste ytterligare berömma mig. Väl är sådant icke eljest nyttigt, men jag kommer nu till syner och uppenbarelser, som hava beskärts mig av Herren.

¹Ka kiuangsak himhim ding ahi. Ka metna ding jaw om het keia, himehleh Toupa kianga kipan kilakna leh theihsakna thu ka gen zom mai deh.

²Jag vet om en man som är i Kristus, att han för fjorton år sedan blev uppryckt ända till tredje himmelen; huruvida det nu var i kroppslig måtto, eller om han var skild från sin kropp, det vet jag icke, Gud allena vet det.

²Krisa mi khat ka thei; huai mi mah tuh kum sawm leh kum li a hita (pumpiin hia a om ka theikei, pumpi louin hia a om ka thei sam kei: Pathianin a thei) van thumna hialah lak touhin a oma.

³Ja, jag vet om denne man, att han -- huruvida det nu var i kroppslig måtto, eller om han var skild från sin kropp, det vet jag icke, Gud allena vet det --

³Huan, huai mi mahmah (pumpiin hia a om, pumpi louin hia ka theikei; Pathianin a thei; )

⁴jag vet om honom, att han blev uppryckt till paradiset och fick höra outsägliga ord, sådana som det icke är lovligt för en människa att uttala.

⁴Paradisa lak touha a om dan, thugen vual louh, mihing gensiang loute a ja chih ka thei.

⁵I fråga om den mannen vill jag berömma mig, men i fråga om mig själv vill jag icke berömma mig, om icke av min svaghet.

⁵Mi huchibang a hihleh ka suang ding; himahleh, ka hatlouhna lou jaw keimah ka kisuang kei ding.

⁶Visserligen skulle jag icke vara en dåre, om jag ville berömma mig själv, ty det vore sanning som jag då skulle tala; men likväl avhåller jag mig därifrån, för att ingen skall hava högre tankar om mig än skäligt är, efter vad han ser hos mig eller hör av mig.

⁶Suan ut mahleng mi hai ka hi kei ding, thu taktak ka gen dek ngala; himahleh ka kidek ding, huchilou injaw kuapeuhin honmuh bang uleh ka laka thu a jak bang sang un honngai thupi zo kha ding hi.

⁷Och för att jag icke skall förhäva mig på grund av mina övermåttan höga uppenbarelser, har jag fått en törntagg i mitt kött, en Satans ängel, som skall slå mig i ansiktet, för att jag icke skall förhäva mig.

⁷Huan, theihsaknate a thupi mahmah jiaka ka kingaihlet luat louhna dingin saa ling honpia ahi, Setan sawltak, khutthak nuhna dia honzang ding ngei tuh; huchilouin jaw ka kingailian kha ding hi.

⁸Att denne måtte vika ifrån mig, därom har jag tre gånger bett till Herren.

⁸Huai thil tungtang thuah hon awngsut theihna dingin Toupa thumvei ka ngena.

⁹Men Herren har sagt till mig; »Min nåd är dig nog, ty kraften fullkomnas i svaghet.» Därför vill jag hellre med glädje berömma mig av min svaghet, på det att Kristi kraft må komma och vila över mig.

⁹Huan, aman ka kiangah, Ka hehpihna nang din a hun hi, ka thilhihtheihna hat louhnaah ahi hihkima a om a chi a. Huchiin, Kris thilhihtheihna ka tunga a om theihna dingin kipak takin ka hatlouhna te ka suang zo ding hi.

¹⁰Ja, därför finner jag behag i svaghet, i misshandling, i nöd, i förföljelse, i ångest för Kristi skull; ty när jag är svag, då är jag stark.

¹⁰Huaijiakin, Kris jiaka hatlouhna ah, liamna ah, taksapna ah, sawina ah, lungngaihna ah ka kipak jel ahi; ka hatlouh peuhpeuhin ahi ka hat jawk.

¹¹Så har jag nu gjort mig till en dåre; I haven själva nödgat mig därtill. Jag hade ju bort få gott vitsord av eder; ty om jag än är ett intet, så har jag dock icke i något stycke stått tillbaka för dessa så övermåttan höga »apostlar».

¹¹Hai ka nahita: nou hai lou theilou in non bawl ua ahi: kei pen noumau honpahtawi ding kei ve, bangmah hi kei mahleng, banglam peuhah leng sawltak lianpente ka pha lou kei ngala.

¹²De gärningar som äro en apostels kännemärken hava ock med all uthållighet blivit gjorda bland eder, genom tecken och under och kraftgärningar.

¹²Sawltak hih chiamtehnate kuhkalna chiteng toh chiamtehnate, thillamdangte, thilhihtheihnate-in na lak ua hih ahi taktak ve.

¹³Och haven I väl i något stycke blivit tillbakasatta för de andra församlingarna? Dock, kanhända i det stycket, att jag för min del icke har legat eder till last? Den oförrätten mån I då förlåta mig.

¹³Bang lamah ahia, saptuam pawl dangte sanga niam jawa bawla na omna uh? keimah ngeingeiin kon hihbuai louhna lam thu ah a hih kei ngalleh. Huai diklouhna ah honngaidam un.

¹⁴Se, det är nu tredje gången som jag står redo att komma till eder. Och jag skall icke ligga eder till last, ty icke edert söker jag, utan eder själva. Och barnen äro ju icke pliktiga att spara åt föräldrarna, utan föräldrarna åt barnen.

¹⁴Ngai un, hiai na kiang ua hong dinga ka man a thum veina ding ahi; huan, kon hihbuai kei ding, nou-a zong ka hi ngal keia, noumau honzong ka hi jaw; taten nu leh pate dingin a kholkhawm sak ding uh ahi keia, nu leh pate dingin a kholkhawm sak jaw ding uh ahi ngala.

¹⁵Och för min del vill jag gärna för edra själar både offra vad jag äger och låta mig själv offras hel och hållen. Om jag nu så högt älskar eder, skall jag väl därför bliva mindre älskad?

¹⁵Huan, ken jaw na kha ua dinga kipak takin ka zang bei dinga, ka kizangbei vek lai ding hi. Akan avala nou kon it jiakin, ken itna tawmjaw muhna-in ka nei ahi maw?

¹⁶Dock, det kunde ju vara så, att jag visserligen icke själv hade betungat eder, men att jag på en listig omväg hade fångat eder, jag som är så illfundig.

¹⁶Ahihhangin, keimahmahin honhihbuai lou hita leng, ka lepciah a zekhemna-in kon man, na sa uh ahi dinge.

¹⁷Har jag då verkligen, genom någon av dem som jag har sänt till eder, berett mig någon orätt vinning av eder?

¹⁷Na kiang ua ka sawlte lakah kuahiam bek zangin nou kon hamphatpih ahia?

¹⁸Sant är att jag bad Titus fara och sände med honom den andre brodern. Men icke har väl Titus berett mig någon orätt vinning av eder? Hava vi icke båda vandrat i en och samme Ande? Hava vi icke båda gått i samma fotspår?

¹⁸Tita ka hasuana, amah toh unaupa ka sawl ahi. Tita-in nou a honhamphatpih himhim hia? Kha kibanga gamta khawm ka hi kei ua hia? Khap kibanga pai ka hi kei ua hia?

¹⁹Nu torden I redan länge hava menat att det är inför eder som vi försvara oss. Nej, det är inför Gud, i Kristus, som vi tala, men visserligen alltsammans för att uppbygga eder, I älskade.

¹⁹Tusung tenga noumau kianga kou leh kou kiphalam non sa ua, Kris ah Pathian mitmuhin ahi thu ka gen uh. Himahleh, deihtakte aw, bnagkim noumau bawl hoihna ding ahi hi.

²⁰Ty jag fruktar att jag vid min ankomst till äventyrs icke skall finna eder sådana som jag skulle önska, och att jag själv då av eder skall befinnas vara sådan som I icke skullen önska. Jag fruktar att till äventyrs kiv, avund, vrede, genstridighet, förtal, skvaller, uppblåsthet och oordning råda bland eder.

²⁰Ka hong chiangin bangchihiama ka ut banga kon muh kei leh kei deih bangin non mu kei kha ding uh, chih leh, banchihiamin kitainate, kihazatnate, hehnate, kilangkhennate, kigennate, kihuaukhumnate, kingaihlet luatnate, buainate a hongom kha ding,Chih leh ka hong chiangin ka Pathianin na lak uah honhihzahlak nawnin, tualama thil hihkhialte laka thil sianglou hihte, kingaihte, hukte chinga kisik tuanlo mi tampite ka kah kha ding e, chih, lau kei ve.

²¹Ja, jag fruktar att min Gud skall låta mig vid min ankomst åter bliva förödmjukad genom eder, och att jag skall få sörja över många av dem som förut hava syndat, och som ännu icke hava känt ånger över den orenhet och otukt och lösaktighet som de hava övat.

²¹Chih leh ka hong chiangin ka Pathianin na lak uah honhihzahlak nawnin, tualama thil hihkhialte laka thil sianglou hihte, kingaihte, hukte chinga kisik tuanlo mi tampite ka kah kha ding e, chih, lau kei ve.