¹Då vi nu hava dessa löften, mina älskade, så låtom oss rena oss från allt som befläckar vare sig kött eller ande, i det vi fullborda vår helgelse i Guds fruktan.

¹Huchiin, deihtakte aw, huai thuchiam i neih jiak un, sa leh kha buahna tengteng ah i kisiangsak ding uh, Pathian laudan siam kawma siangthouna hih kimin.

²Bereden oss ett rum i edra hjärtan; vi hava icke handlat orätt mot någon, icke varit någon till skada, icke gjort någon något förfång. --

²Na lungtang uah mun hon awn un; kua tungmah ah ka khial kei uh, kuamah ka hihgawp kei uh, kuamah tungah hamphat ka tum kei uhi.

³Jag säger icke detta för att döma eder; jag har ju redan sagt att I haven ett rum i vårt hjärta, så att vi skola både dö och leva med varandra.

³Huai tuh siamlouh nou hongtangsak dingin ka chi kei; sih leh sih chiata, dam leh dam chiat dingin ka lungtang uah nou kon vom uh chih tu-ma zekin ka genta hi.

⁴Stor är den tillit som jag har till eder, mycket berömmer jag mig av eder; jag har fått hugnad i fullt mått och glädje i rikt överflöd, mitt i allt vårt betryck.

⁴Nou lamah jaw ka pau ngamdan a thupia kon suandan a thupi hi: khamuanna in ka dima, ka haksatna tengteng uah nuamsain ka dimlet a.

⁵Ty väl fingo vi till köttet ingen ro, icke ens sedan vi hade kommit till Macedonien, utan vi voro på allt sätt i trångmål, utifrån genom strider, inom oss genom farhågor;

⁵Masidonia gam ka tun un leng ka sa un muanna himhim a nei tuan kei a, khat lam khat lama hihgimin ka om zota ua; po lam kisualnate bang a oma; sunglam launate bang a om hi.

⁶men Gud, som tröstar dem som äro betryckta, han tröstade oss genom Titus' ankomst,

⁶Himahleh, nuaisiaha omte khamuanpa, Pathianin,

⁷och icke allenast genom hans ankomst, utan ock därigenom att han hade fått så mycken hugnad av eder. Han omtalade nämligen för oss eder längtan, eder klagan, eder iver i fråga om mig; och så gladde jag mig ännu mer.

⁷Tita hongnain hon khamuanta a; a hongna kiain ahi keia, na lungjuandan te uh, na kahdante uh, ka tunga na phattuamngaihdan te uh honhilhin, noumaua a khamuanna mahin leng a honkhamuanta ahi; huchiin, ka kipak nawn sem hi.

⁸Ty om jag ock bedrövade eder genom mitt brev, så ångrar jag nu icke detta. Nej, om jag förut ångrade det -- eftersom jag ser att det brevet har bedrövat eder, låt vara allenast för en liten tid --

⁸Ka laikhakin honhihlungkham mahleng, ka kisik kei hi; a tungin ahihleh ka kisika, huai laikhakin nou a honhihlungkham chih ka theih jiakin; himahleh sawtlou kal kia ahi a.

⁹så gläder jag mig nu i stället, icke därför att I bleven bedrövade, utan därför att eder bedrövelse lände eder till bättring. Det var ju efter Guds sinne som I bleven bedrövade, och I haven alltså icke genom oss lidit någon skada.

⁹Tun jaw ka kipak ahi, hihlungkhama na om jiak uh ahi keia, kisikna dinga na lungkham jiak un ahi jaw hi. Koumau jiaka bangmah na tan louhna ding un Pathian deihlam banga hihlungkhamin na om ngal ua.

¹⁰Ty den bedrövelse som är efter Guds sinne kommer åstad en bättring som leder till frälsning, och som man icke ångrar; men världens bedrövelse kommer åstad död.

¹⁰Pathian deihlam banga lungkhamnain hotdamna dingin, kisikna a bawla, kisikhuai thil a tun kei; khovel lungkhamna inbel sihna abawl zo nak hi.

¹¹Se, just detta, att I bleven bedrövade efter Guds sinne, huru mycket nit har det icke framkallat hos eder, ja, huru många ursäkter, huru stor förtrytelse, huru mycken fruktan, huru mycken längtan, huru mycken iver, huru många bestraffningar! På allt sätt haven I bevisat att I viljen vara rena i den sak det här gäller. --

¹¹En mah un, Pathian deihlam a lungkhamnain bangchibang chihtakna, bangchibang kihahsiang nopna, bangchibang ki-awilouhna, bangchibang patauhna, bangchibang lunggulhna, bangchibang phattuamngaihna, bangchibang gawtna ahia nou-a dia hontuttak. Bangkim ah huai thu ah na siang uh chih nakihihlang ta uhi.

¹²Om jag skrev till eder, så skedde detta alltså icke för den mans skull, som hade gjort orätt, ej heller för den mans skull, som hade lidit orätt, utan på det att edert nit för oss skulle bliva uppenbart bland eder själva inför Gud.

¹²Huchiin, na kiang uah gelh mahleng, a gilou hihpa jiakin ka gelh keia, a gilou thuakpa jiakin leng ka gelh sam kei, ka tung ua na phattuam ngaihdan uh Pathian mitmuha na kiang ua theihsaka a om theihna dingin ka gelh ahi jaw hi.

¹³Så hava vi nu fått hugnad. Och till den hugnad, som vi redan för egen del fingo, kom den ännu mer överflödande glädje som bereddes oss av den glädje Titus hade fått. Ty hans ande har fått vederkvickelse genom eder alla.

¹³Huaijiakin, khamuannain ka omta him ua; koumau khamuanna kia lou ah leng, Tita kipahna jiakin ka kipak nawn sem ua, nou tengtengin a lungsim na hihhalh sak tak jiakun.

¹⁴Och om jag inför honom har berömt mig något i fråga om eder, så har jag icke kommit på skam därmed; utan likasom vi eljest i allting hava talat sanning inför eder, så har också det som vi inför Titus hava sagt till eder berömmelse visat sig vara sanning.

¹⁴A kiangah banglam peuhah leng noumau honsuang mah le ung, ka zahlak ngal kei ua, zahlak nak sangin bangkim, na kiang ua thu taktak a ka gen jel bang un, Tita maa a kon suan uh tuh thu taktak a honghita ngei hi.

¹⁵Och hans hjärta överflödar ännu mer av kärlek till eder, då han nu påminner sig allas eder lydnad, huru I villigt togen emot honom, med fruktan och bävan.

¹⁵Huan, na vek ua a thu na mandante uh, lau leh ling kawma amah na kipahpih dante uh thei gigein, a lungsim tuh noumau lamah a nak ten nawnsem ta ahi.Thil bangkim ah na tung ua ka muan jiakin ka kipak ahi.

¹⁶Jag gläder mig över att jag, i allt vad eder angår, kan vara vid gott mod.

¹⁶Thil bangkim ah na tung ua ka muan jiakin ka kipak ahi.