¹Men Ahab hade sjuttio söner i Samaria. Och Jehu skrev brev och sände till Samaria, till de överste i Jisreel, de äldste, och till de fostrare som Ahab hade utsett;

¹Ahabin Samari ah tapa sawmsagih a neia. Huan, Jehuin Samari ah, Jezreel kho heutu, upate kiangah leh Ahab tate nadonteimite kiangah, laikhakte a gelha a khaka,

²han skrev: »Nu, när detta brev kommer eder till handa, I som haven eder herres söner hos eder, och som haven vagnarna och hästarna hos eder, och därtill en befäst stad och vapen,

²Hiai laikhak na muh tak un, na pu tate uh na kiang uah a om ahi, huan, kangtalaite, sakolte, kulhpi nei khuate leng, galvante toh na nei uh;

³mån I utse den som är bäst och lämpligast av eder herres söner och sätta honom på hans faders tron och strida för eder herres hus.»

³Huchiin napu uh tate laka mi a hoihpen leh a kizenpen zongkhia unla, a pa laltutphah ah tusak unla, na pu uh inkote dou doupih un, chiin.

⁴Men de blevo övermåttan förskräckta och sade: »De två konungarna hava ju icke kunnat hålla stånd mot honom; huru skulle då vi kunna hålla stånd!»

⁴Himahleh amau nakpiin a lau ua, Ngai dih ua, kumpipa nihten a zohlouh sa uh ahi a, en bangchiin I zou mahmah dia? A chi ua.

⁵Och överhovmästaren och hövdingen över staden och de äldste och konungasönernas fostrare sände till Jehu och läto säga: »Vi äro dina tjänare; allt vad du säger oss villa vi göra. Vi vilja icke göra någon till konung; gör vad dig täckes.»

⁵Huan, kumpipa in sung heutupen te, khopi ukpente, upate, naupangte na nadawn tei mite toh Jehu kiangah, Na sikhate ka hi uh, hih dinga non hilhhilh ka hih jel ding uh; kuamah kumpipa dingin ka bawl kei ding uh; nang hoih na saksakin hihin, chiin mi a sawl ua.

⁶Då skrev han ett annat brev till dem, vari det stod: »Om I hållen med mig och viljen lyssna till mina ord, så tagen huvudena av eder herres söner och kommen i morgon vid denna tid till mig i Jisreel.» De sjuttio konungasönerna bodde nämligen hos de store i staden, vilka fostrade dem.

⁶Huan, a kiang uah, Kei lama pang na hih ua, ka thu na man ding uleh na pute uh tapate lu honla unla, jingchiangin hichih hun main Jezreel khua ah ka kiangah hong un, chiin lai a khak nawn a. Kumpipa tapate bel sawmsagih ahi ua, khopi mi liante, amau donteimite kiangah a om uh.

⁷Då nu brevet kom dem till handa, togo de konungasönerna och slaktade dem, alla sjuttio, och lade deras huvuden i korgar och sände dem till honom i Jisreel.

⁷Huan, laikhak a muh un hichi ahi a, kumpipa tapate a man ua, a sawmsagihin athat ua, a lu uh bawmpi ah a koih uh. Jezreel khua ah a kiangah a khakta uh.

⁸När då ett bud kom och berättade för honom att de hade fört dit konungasönernas huvuden, sade han: »Läggen dem till i morgon i två högar vid ingången till porten.»

⁸Huan, tangkou a hongtunga, Kumpipa tapate lu a hongla uh, chiin a hilh ua. Huan, aman, Kulh lutna kongpi chinah mun nihin se khawm unla, jingchiang phain om hen, a chi a.

⁹Och om morgonen gick han ut och ställde sig där och sade till allt folket: »I ären utan skuld. Det är jag som har anstiftat sammansvärjningen mot min herre och dräpt honom; men vem har slagit ihjäl alla dessa?

⁹Huan, a jingchiangin hichi ahi a, a vapawta, a dinga, mi tengteng kiangah, Mi kizen na hi uh; ngai un, ka pu ka sawma, ka hihlumtaa; a hihleh, hiaite tengtengkua thah ahia leh?

¹⁰Märken nu huru intet av HERRENS ord faller till jorden, intet som HERREN har talat mot Ahabs hus. Ja, HERREN har gjort vad han har sagt genom sin tjänare Elia.»

¹⁰Toupan Ahab inkote tungtang thu agen, Toupa thu leiah a luang mang hetkei ding chih thei un; Toupan a sikha Elija zanga a gen a hontung sakta ahi, a chi a.

¹¹Sedan, dräpte Jehu alla som voro kvar av Ahabs hus i Jisreel, så ock alla hans store och hans förtrogne och hans präster; han lät ingen slippa undan.

¹¹Huchiin Jehuin Jezreel khua ahab inkote a omsun teng leh, a mi lian tengteng uh, leh a lawmte tengteng leh, a siampute khat lel leng hawisak hetlouin a thatsiang veka.

¹²Därefter stod han upp och begav sig åstad till Samaria; men under vägen, när Jehu kom till Bet-Eked-Haroim,

¹²Huan, a thou a, a pawta, Samari ah a hohta hi. Huan, lampi a belampute belam mul metna in a vatunin,

¹³träffade han på Ahasjas, Juda konungs, bröder. Han frågade dem: »Vilka ären I?» De svarade: »Vi äro Ahasjas bröder, och vi äro på väg ned för att hälsa på konungasönerna och konungamoderns söner.»

¹³Jehuin Juda kumpipa Ahazia unaute a mua, Kuate na hi ua? A chi a. Huan, amau, Ahazia unuate ka hi uh, Kumpipa tate leh kumpinu tate chibai vabuk dinga kisa ka hi uh, chiin a dawng ua.

¹⁴Han sade: »Gripen dem levande.» Då grepo de dem levande och slaktade dem och kastade dem i Bet-Ekeds brunn, alla fyrtiotvå; han lät ingen av dem bliva kvar.

¹⁴Huan, aman, Hing mat un, a chi a. Huchiin a hingmat ua, belam mul metna in khuk chinah a that ua, mi sawmli leh nih taka hi ua; khat leng a hawikei uh.

¹⁵När han sedan begav sig därifrån, träffade han Jonadab, Rekabs son, som kom honom till mötes; och han hälsade på honom och sade till honom: »Är du lika redligt sinnad mot mig som jag är mot dig?» Jonadab svarade: »Ja.» »Är det så», sade han, »så räck mig din hand.» Då räckte han honom sin hand; och han lät honom stiga upp till sig i vagnen.

¹⁵Huan, huai akipan a pawt nungin Rekab tapa Jehonadab, amah dawn ding a hongpai a vamu a; huchiin chibai a buka, a kiangah, na tunga lungsim dik ka pubangin, lungsim dik na pu sam na hia? A chi a. Jehonadab in, Pu e, chiin a dawnga. Ahihleh na khut honpe dih a chi a. Huchiin a khut a piaa, huan, aman a kiangah kangtalai sungah akai lut a.

¹⁶Och han sade: »Far med mig och se huru jag nitälskar för HERREN.» Så körde man åstad med honom i hans vagn.

¹⁶Huan, aman, ka kiangah hong tei inla, Toupa adia phatuam ka ngaihdan mu himhim dih, a chi a. Huchiin a kangtalai ah a tuangsak a.

¹⁷Och när han kom till Samaria, dräpte han alla som voro kvar av Ahabs hus i Samaria och förgjorde det så, i enlighet med det ord som HERREN hade talat till Elia.

¹⁷Huan, Samari a va tunin Ahab inkote Samari a omsunte a hihman khit vek masiaha that jela, Elija kianga a gen Toupa thu bang ngeiin.

¹⁸Och Jehu församlade allt folket och sade till dem: »Ahab har tjänat Baal litet; Jehu skall tjäna honom mycket.

¹⁸Huan, Jehuin mipite tengteng a sam khawma, a kiang uah, Ahabin Baal na a sem zek phet ahi a, Jehuin bel nakpi takin ahi a bawl sin.

¹⁹Så kallen nu hit till mig alla Baals profeter, alla hans tjänare och alla hans präster -- ingen får saknas -- ty jag har ett stort offer åt Baal i sinnet; var och en som saknas skall mista livet.» Men Jehu gjorde så med led list, i avsikt att utrota Baals tjänare.

¹⁹Huchiin Baal jawlneite tengteng, a bemite tengteng leh a siampute tengteng ka kiangah hon sam khawm dih ua; kuamah kimlou kei uheh; Baal kiangah kithoihna thupi tak lat ding ka nei a; kuapeuh a kimlou a hing hetkei ding, a chi a. Himahleh Jehuin Baal bemite hihlup tumin, gitlouh pila a hih ahi.

²⁰Därefter sade Jehu: »Pålysen en helig högtidsförsamling åt Baal.» Då lyste man ut en sådan.

²⁰Huan, Jehuin, baal minin khawmpi thupi bawl un, a chi a. Huchiin a gen zakta uhi.

²¹Och Jehu sände bud över hela Israel, och alla Baals tjänare kommo; Ingen underlät att komma. Och de gingo in i Baals tempel, och Baals tempel blev fullt, ifrån den ena ändan till den andra.

²¹Huan, Jehuin Israel gam tengteng ah a khak khiaa; huchiin Baal tengteng a hongpai ua, a tel lou himhim a omkei uh. Huan, Baal in ah alut ua; huan, Baal in bel kongpi akipana phaitam phain a dim dedup uh.

²²Sedan sade han till föreståndaren för klädkammaren: »Tag fram kläder åt alla Baals tjänare.» Och han tog fram kläderna åt dem.

²²Huan, kivatna puan kemmi kiangah, Baal bemi tengteng kivatna puan honlaaksakin, a chi a. Huchiin kivatna puante a hon lak sak ua.

²³Därefter gick Jehu in i Baals tempel med Jonadab, Rekabs son. Och han sade till Baals tjänare: »Sen nu noga efter, att här bland eder icke finnes någon HERRENS tjänare, utan allenast sådana som tjäna Baal.

²³Huan, Jehu bel, Rekab tapa Jehonadab toh Baal in ah a lut ua; huan Baal bemite kiangah, hiai laiah Baal bemite loungal, Toupa mite a hong omkha ding uh, zongunla, en vialvial dih un, a chi a.

²⁴De gingo alltså in för att offra slaktoffer och brännoffer. Men Jehu hade därutanför ställt åttio man och sagt: »Om någon slipper undan av de män som jag nu överlämnar i edra händer, så skall liv givas för liv.»

²⁴Huan, kithoihnate leh halmang thillat lan dingin a lut ua. Jehuin inpua ah misawmgiat a nading sak khin nilouha, Hiai na khut ua ka hon piak kuapeuh asuahtak uleh, a suahtaksakin a hin tangin amah hinna a tan ding hi, a chi a.

²⁵Och när man hade offrat brännoffret, sade Jehu till drabanterna och kämparna: »Gån in och slån ned dem; låten ingen komma ut.» Och de slogo dem med svärdsegg, och drabanterna och kämparna kastade undan deras kroppar. Därefter gingo de in i det inre av Baals tempel

²⁵Huan, halmang thillat a lat khit takin hichi ahi a, Jehuin galvil sepaih leh a heutute uh kiangah, Valut unla, va that un; kuamah suakta sak keiun, a chi a. huan, namsauin a sat jialjial ua; huan galvil sepaih leh a heutute un a paikhia ua, huan, Baal insung ah a lut ua.

²⁶och kastade ut stoderna ur Baals tempel och brände upp dem.

²⁶Huan, Baal ina milimte a la khia ua, a hal uh.

²⁷Och själva Baalsstoden bröto de ned; de bröto ock ned Baals tempel och gjorde därav avträden, som finnas kvar ännu i dag.

²⁷Huan, Baal suangphuh a chimsak ua, Baal in a hihsia ua, dailenna in dingin a zangta ua, tutanin a zang lai uh.

²⁸Så utrotade Jehu Baal ur Israel.

²⁸Huchibangin Jehuin Israel gam akipan Baal a hihmang.

²⁹Men från de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda, från dem avstod icke Jehu, icke från guldkalvarna i Betel och Dan.

²⁹Himahleh Nebat tapa Jeroboam khelhna Israelte thil hihkhialsaka a hihte Jehuin atawpsan tuankei, huai bel bethel khua leh Dan khuaa dangkaeng bawngnou limte biak ahi.

³⁰Och HERREN sade till Jehu: »Därför att du har väl utfört vad rätt var i mina ögon, och gjort mot Ahabs hus allt vad jag hade i sinnet, därför skola dina söner till fjärde led sitta på Israels tron.

³⁰Huan, Toupan Jehu kiangah, Ka mit tung taka thil na hih jiak leh ka lungsim deih thusam bangtaka Ahab inkote tunga na hih jiakin, na tapate suan lina tanin Israelte laltutphah ah atu ding uh, a chi a.

³¹Men Jehu tog dock icke i akt att vandra efter HERRENS, Israels Guds, lag av allt sitt hjärta; han avstod icke från de Jerobeams synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda.

³¹Himahleh Jehuin Toupa, Israelte Pathian dan a lungtang tengtengin a pom keia; Jeroboam in Israelte thil hihkhialsaka a hihkhelh a tawpsan tuankei hi.

³²Vid denna tid begynte HERREN skära bort stycken från Israel, ty Hasael slog israeliterna utefter hela deras gräns

³²Huai lain Toupan Israelte a khahkhe panta a; huchiin Hazaelin Israel gam tengtengah a zou jela;

³³och intog östra sidan om Jordan hela landet Gilead, gaditernas, rubeniternas och manassiternas land, området från Aroer vid bäcken Arnon, både Gilead och Basan.

³³Jordan akipan suahlam, Gilead gam tengteng, Gadte, Reubente, Manasite, Arnon guama Aroer akipan Gilead leh Vasan gam tanin.

³⁴Vad nu mer är att säga om Jehu, om allt vad han gjorde och om alla hans bedrifter, det finnes upptecknat i Israels konungars krönika.

³⁴Jehu tanchin dangte, a thilhih tengteng, a thilhihtheihdan tengteng Israel kumpipate lal lai thu gelhna bu-ah a tuang ahikei maw?

³⁵Och Jehu gick till vila hos sina fäder, och man begrov honom i Samaria. Och hans son Joahas blev konung efter honom.

³⁵Huchiin Jehu bel a pi leh pute kiangah a ihmu a, Samari khuaah a vuita uh. Huan, a tapa Jehoahaz a sikin a lal.Huan, Samari gama Israelte tunga Jehu vaihawm sung kum sawmnih leh kum giat ahi.

³⁶Den tid Jehu regerade över Israel Samaria var tjuguåtta år.

³⁶Huan, Samari gama Israelte tunga Jehu vaihawm sung kum sawmnih leh kum giat ahi.