¹I Joas', Joahas' sons, Israels konungs, andra regeringsår blev Amasja, Joas' son, konung i Juda.

¹Israel kumpipa Jehoahaz tapa Jehoas kum nih a lal kumin Juda kumpipa Joas tapa Amazia a lal pan.

²Han var tjugufem år gammal, när han blev konung, och han regerade tjugunio år i Jerusalem. Hans moder hette Joaddin, från Jerusalem.

²A lal pat tungin kum sawmnih leh kum ngaa upa ahi a, Jerusalem ah kum sawmnih leh kum kua a lal; a nu min Jehoadan, Jerusalem mi ahi.

³Han gjorde vad rätt var i HERRENS ögon, dock icke såsom hans fader David; men han gjorde i allt såsom hans fader Joas hade gjort.

³Huan, Toupa mitmuhin thil diktat tak ahih seka, a pu David jaw a pha kei; a pa Joas thilhih bang ahih teisam jel hi.

⁴Offerhöjderna blevo likväl icke avskaffade, utan folket fortfor att frambära offer och tända offereld på höjderna.

⁴Himahleh mun sangte jaw hihman ahi tuankei; mun sangte ah mite a kithoih lailai un, gimlim a hal gige uh.

⁵Och sedan konungadömet hade blivit befäst i hans hand, lät han dräpa dem av sina tjänare, som hade dräpt hans fader, konungen.

⁵Huan, a gam a hong din kiptakin hichi ahi a, a mite, apa, kumpipa thatmite a that thuk sam hi;

⁶Men mördarnas barn dödade han icke, i enlighet med vad föreskrivet var i Moses lagbok, där HERREN hade bjudit och sagt: »Föräldrarna skola icke dödas för sina barns skull, och barnen skola icke dödas för sina föräldrars skull, utan var och en skall dö genom sin egen synd.»

⁶Himahleh huai tualthatmite tate jaw a that kei; Mosi dan bu a, tate jiakin pate hihlup ding ahikeia, pate jiakin tate hihlup ding ahi samkei, michih amau khelhna jiakin a si ding uh ahi, chi a Toupa thupiak dan gelh bangin

⁷Han slog edoméerna i Saltdalen, tio tusen man, och intog Sela med strid och gav det namnet Jokteel, såsom det heter ännu i dag.

⁷Edomte chi Guam ah singkhat a that a, Sela khua a suala, alaa, a min dingin Joktheel a saa, tutanin a salai uhi.

⁸Därefter skickade Amasja sändebud till Joas, son till Joahas, son till Jehu, Israels konung, och lät säga: »Kom, låt oss drabba samman med varandra.»

⁸Huchiin Amaziain Israel kumpipa Jehu tapa Jehoahaz ta Jehoas kiangah, Hongkuanin, kimatuahin I ki-en peuhmah ding, chiin mi a sawla.

⁹Men Joas, Israels konung, sände då till Amasja, Juda konung, och lät svara: »Törnbusken på Libanon sände en gång bud till cedern på Libanon och lät säga: 'Giv din dotter åt min son till hustru.' Men sedan gingo markens djur på Libanon fram över törnbusken och trampade ned den.

⁹Huan, Israel kumpipa Jehoasin Juda kumpipa Amazia kiangah, Lebanon tanga lingin Lebanon tanga sidar sing kiangah, Na tanu ka tapa ji dingin neisak dih ve, chiin a thukhaka; huan, Lebanon tanga gamsa a hongpaia, huai ling a hongtuan puk gawpa.

¹⁰Du har slagit Edom, och däröver förhäver du dig i ditt hjärta. Men låt dig nöja med den äran, och stanna hemma. Varför utmanar du olyckan, dig själv och Juda med dig till fall?»

¹⁰Nang Edomte na zou ngeia, na lungsim hong kisathei eita ve; na kisaktheihna ompih maimaiin; nang leh Juda nangawn tana siatna, nang adia hoih lou ding thil bangdinga khoih khe ding na hia? Chiin a dawng.

¹¹Men Amasja ville icke höra härpå, och Joas, Israels konung, drog då upp, och de drabbade samman med varandra, han och Amasja, Juda konung, vid det Bet-Semes som hör till Juda.

¹¹Himahleh Amaziain a na ngaikhe nuam keia. Huchiin Israel kumpipa Jehoas a vahoh tou a; Juda kumpipa Amazia toh Juda gam Beth-semes khuaah kimatuahin a ki-en ta ngei ua.

¹²Och Juda män blevo slagna av Israels män och flydde, var och en till sin hydda.

¹²Huan, Juda bel Israelte lakah a zahlaktaa; mi chih a mau in lam chiat ah a pai chiat uhi.

¹³Och Amasja, Juda konung, son till Joas, son till Ahasja, blev tagen till fånga i Bet-Semes av Joas, Israels konung. Och när de kommo till Jerusalem, bröt han ned ett stycke av Jerusalems mur vid Efraimsporten, och därifrån ända till Hörnporten, fyra hundra alnar.

¹³Huan, Israel kumpipa Jehoasin Juda kumpipa Ahazia tapa Joas ta Amazia bel Bath-semes ah a mana, Jerusalem khuaah a hoha, Jerusalem kulh Ephraim kongpi a kipana kulh ning kongpi pha in tong zali tak a hihchim.

¹⁴Och han tog allt guld och silver och alla kärl som funnos i HERRENS hus och i konungshusets skattkamrar, därtill ock gisslan, och vände så tillbaka till Samaria.

¹⁴Huan, Toupa ina leh kumpipa ina gou koih khawmnaa, dangkaeng leh dangka leh tui um belsuan tengteng a omom a laa, thuchiam tangtunna dia henmite toh, huchiin, Samari kho lamah a pai nawntaa.

¹⁵Vad nu mer är att säga om Joas, om vad han gjorde och om hans bedrifter och om hans krig mot Amasja, Juda konung, det finnes upptecknat i Israels konungars krönika.

¹⁵Huchiin Jehoas thilhih tanchindangte, a thilhihtheihdante, Juda kumpipa Amazia a sual thute Israel kumpipate lal lai thu gelhna bu ah a tuang ahi ka hia?

¹⁶Och Joas gick till vila hos sina fäder och blev begraven i Samaria, hos Israels konungar. Och hans son Jerobeam blev konung efter honom.

¹⁶Huan, Jehoas a pi leh pute kiangah a ihmu-a, Samari khuaah Israel kumpipate lakah a vui uh; huan, a tapa Jeroboam a sikin a lalta hi.

¹⁷Men Amasja, Joas' son, Juda konung, levde i femton år efter Joas', Joahas' sons, Israels konungs, död.

¹⁷Huan, Juda kumpipa Joas tapa Amazia bel Israelte kumpipa Jehoahaz tapa Jehoas sih nungin kum sawm leh kum nga a dam lai.

¹⁸Vad nu mer är att säga om Amasja, det finnes upptecknat i Juda konungars krönika.

¹⁸Huchiin Amazia tanchin dangte bel Juda kumpipate lal lai thu gelhna bu ah a tuang ahi kei maw?

¹⁹Och en sammansvärjning anstiftades mot honom i Jerusalem, så att han måste fly till Lakis. Då sändes män efter honom till Lakis, och dessa dödade honom där.

¹⁹Huan, Jerusalem khuaah amah a gukin a sawm ua; huchiin Lakis khuaah mi a delhsak ua, huailaiah a that uhi.

²⁰Sedan förde man honom därifrån på hästar; och han blev begraven i Jerusalem hos sina fäder i Davids stad.

²⁰Huan, a luang sakolin a paipih ua, a pi leh pute lakah David khopi Jerusalem ah a vui uh.

²¹Och allt folket i Juda tog Asarja som då var sexton år gammal, och gjorde honom till konung i hans fader Amasjas ställe.

²¹Huan, Juda mi tengtengin kum sawm leh kum guka upa, Azaria a pi ua, a pa Amazia sikin kumpipain a bawl uhi.

²²Det var han som befäste Elat; ock han lade det åter under Juda, sedan konungen hade gått till vila hos sina fäder.

²²Aman Elath khua a bawlhoih nawna, Juda gamah a pang sak nawn, huainungin kumpipa a pi leh pute kiangah a ihmuta.

²³I Amasjas, Joas' sons, Juda konungs, femtonde regeringsår blev Jerobeam, Joas' son, konung över Israel i Samaria och regerade i fyrtioett år.

²³Juda kumpipa Joas tapa Amazia kum sawm leh kum nga a lal kumin Israel kumpipa Jehoas tapa Jeroboam bel Samari khua ah a lal pana, kum sawmli leh kum khat a lal.

²⁴Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon; han avstod icke från någon av de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda.

²⁴Huan, Toupa mitmuhin thil hoih lou pipi a hihseka; Israelte thil hihkhialsaka a hih Nebat tapa Jeroboam khelhna tengteng paisan himhim a neikei,

²⁵Han återvann Israels område, från det ställe där vägen går till Hamat ända till Hedmarkshavet, i enlighet med det ord som HERREN, Israels Gud, hade talat genom sin tjänare profeten Jona, Amittais son, från Gat-Hahefer.

²⁵Toupa, Israelte Pathianin a sikha, Gath-hepher mi Amittai tapa jawlnei Jona zanga a thugen bangin, Hamath lutna akipana Araba tuipi phain Israel gamah a pangsak nawn hi.

²⁶Ty HERREN såg att Israels betryck var mycket svårt, och att det var ute med alla och envar, och att Israel icke hade någon hjälpare.

²⁶Toupan Israelte haksatna a thupi mahmah chih lah a thei ngala; nehchihleh chih loute leng lah a om ngal kei ua, Israelte panpih ding kuamah lah om sam kei uh.

²⁷Och HERREN hade ännu icke beslutit att utplåna Israels namn under himmelen; därför frälste han dem genom Jerobeam, Joas' son.

²⁷Toupan Israel min van nuaiah a chimitsak zenzen sin chih a hihleh a gen kei hima; Jehoas tapa Jeroboam zangin a hon dam zota ahi.

²⁸Vad nu mer är att säga om Jerobeam, om allt vad han gjorde och om hans bedrifter och hans krig, så ock om huru han åt Israel återvann den del av Damaskus och Hamat, som en gång hade tillhört Juda, det finnes upptecknat i Israels konungars krönika.

²⁸Huchiin Jeroboam tanchin dangte, a thilhih tengtengte, a thilhihtheihdante, a gal sual thu te, tuma lama Juda gam tan hi gige Damaska leh Hamath khua Israelte a dingin a nalak saknawn thute Israel kumpipate lal lai thu gelhna bu ah a tuang ahi kei maw?Huan, Jeroboam bel a pi leh pu, Israel kumpipate kiangah a ihmu teitaa; huchiin a tapa Zekaria a sikin a lalta hi.

²⁹Och Jerobeam gick till vila hos sina fäder, Israels konungar. Och hans son Sakarja blev konung efter honom.

²⁹Huan, Jeroboam bel a pi leh pu, Israel kumpipate kiangah a ihmu teitaa; huchiin a tapa Zekaria a sikin a lalta hi.