¹Joram, Ahabs son, blev konung över Israel i Samaria i Josafats, Juda konungs, adertonde regeringsår, och han regerade i tolv år.

¹Huan, Juda kumpipa Jehosaphat kum sawm leh kum giat a lal kumin Ahab tapa Jehoram bel Israelte tungah Samari khua ah a lal pana: huan, kum sawm leh kum nih a lal hi.

²Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon; dock icke såsom hans fader och moder, ty han skaffade bort den Baalsstod som hans fader hade låtit göra.

²Huan, Toupa mitmuhin thil hoih lou pi a hih seka; ahihangin a nu leh a pa bang telin jaw thil a hih kei: aman jaw a pa Baal suang naphuh a pai hi.

³Dock höll han fast vid de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda; från dessa avstod han icke.

³Himahleh Israelte thil hihkhial saka a hih Nebat tapa Jeroboam khelhnate a belh chintena; a paisan nawnta kei hi.

⁴Mesa, konungen i Moab, som ägde mycken boskap, hade i skatt till konungen i Israel erlagt hundra tusen lamm och ull av hundra tusen vädurar.

⁴Moab kumpipa Mesa bel belam vulmi ahi a; aman Israel kumpipa lakah belam nou nuaikhat mul leh belampa nuaikhat mul siah a liau sek hi.

⁵Men när Ahab var död, avföll konungen i Moab från konungen i Israel.

⁵Ahihhangin Ahab a sih nungin hichi ahi a, Moab kumpipa Israel kumpipa tungah a helta hi.

⁶Då drog konung Joram ut från Samaria och mönstrade hela Israel.

⁶Huan, Huchih lai in kumpipa Jehoram bel Samari khua a kipan a pawta, Israelte tengteng akai khawm veka.

⁷Därefter sände han åstad bud till Josafat, konungen i Juda, och lät säga honom: »Konungen i Moab har avfallit från mig. Vill du draga med mig för att strida mot Moab?» Han svarade: »Ja, jag vill draga ditupp -- jag såsom du, mitt folk såsom ditt folk, mina hästar såsom dina hästar!»

⁷Huchiin a pawta, Juda kumpipa Jehosaphat kiangah Moab kumpipa ka tungah a hel a, Moabte na hon sual pih nuam ding maw? Chiin mi a sawl a. Huan, aman, Hon sual pih e: kei leh nang, ka mite na mite pumkhat ihi ua, ka sakolte leh na sakolte pumkhat ahi uhi, a chi a.

⁸Och han frågade: »Vilken väg skola vi draga ditupp?» Han svarade »Vägen genom Edoms öken.»

⁸Huan, amah mahin, koilam lampi ah ahia I kuan touh ding uh? achia. Huan, aman a dawnga, Edom gamdai lam lampi ah, a chi a.

⁹Så drogo då konungen i Israel konungen i Juda och konungen i Edom åstad; men när de hade färdats sju dagsresor, fanns intet vatten för hären och för djuren som de hade med sig.

⁹Huchiin Israel kumpipa Juda kumpipa toh, Edom kumpipa toh, a kuanta ua; ni sagih a kual pai ua; huan, sepaihte leh a sa tonpihte uh dawn ding tui a om kei hi.

¹⁰Då sade Israels konung: »Ack att HERREN skulle kalla tillhopa dessa tre konungar för att giva dem i Moabs hand!»

¹⁰Huan, Israel kumpipan, Eheheh! Toupan kumpipa thumte Moabte khuta piak dinga honpe khawm ahi peuhmah ve, a chi a.

¹¹Men Josafat sade: »Finnes här ingen HERRENS profet, så att vi kunna fråga HERREN genom honom?» Då svarade en av Israels konungs tjänare och sade: »Elisa, Safats son, finnes här, han som plägade gjuta vatten på Elias händer.»

¹¹Himahleh Jehosaphat in, hiai ah Toupa hon dot sak ding Toupa jawlnei kua hiam bek a om kei ua hia? a chi a. Huan, Israel kumpipa sikha khatin a dawnga, Elija khut tui a buaksekpa Saphat tapa Elisa hiai om eive, a chi a.

¹²Josafat sade: »Hos honom är HERRENS ord.» Israels konung och Josafat och Edoms konung gingo då ned till honom.

¹²Huan, Jehosaphatin, a kiangah Toupa thu a om hi, a chi a. Huchiin Israel kumpipa leh Jehosaphat leh Edom kumpipa a kiangah a hoh sukta ua.

¹³Men Elisa sade till Israels konung: »Vad har du med mig att göra? Gå du till din faders profeter och till din moders profeter.» Israels konung svarade honom: »Bort det, att HERREN skulle hava kallat tillhopa dessa tre konungar för att giva dem i Moabs hand!»

¹³Huan, Elisain Israel kumpipa kiangah, nang leh ken kizatna bang I nei ua leh? Na pa jawlneite kiangah leh na nu jawlneite kiangah pai mangin, a chi a. Huan, Israel kumpipan a kiangah, Pai lou e; kumpipa thumte Moabte khuta piak dingin Toupan honpi khawm ahi, a chi a.

¹⁴Då sade Elisa: »Så sant HERREN Sebaot lever, han vilkens tjänare jag är: om jag icke hade undseende för Josafat, Juda konung, så skulle jag icke akta på dig eller se till dig.

¹⁴Huan, Elisain, a kianga ka om na sek sepaihte Toupa hina louin ka gen hi, Juda kumpipa Jehosaphat zahtaklou hileng nang lam leng ka nga nuam kei dinga, muh leng ka hon mu nuam het kei ding hi.

¹⁵Men hämten nu hit åt mig en harpospelare.» Så ofta harpospelaren spelade, kom nämligen HERRENS hand över honom.

¹⁵Abang abang hileh, kaihging tumsiam mi hon sam un, a chi a. Huan, kaihging tumsiam in a hon tum leh, hichi ahi, Toupa khuta ahong omta hi.

¹⁶Och han sade: »Så säger HERREN: Gräven i denna dal grop vid grop.

¹⁶Huan, aman, Toupan hichiin a chi, hiai guam tengteng tou kuak tektuk un, chiin.

¹⁷Ty så säger HERREN: I skolen icke märka någon vind, ej heller se något regn, men likväl skall denna dal bliva full med vatten, så att både I själva skolen hava att dricka och eder boskap och edra övriga djur.

¹⁷Toupa mah in hichiin a chi: huih himhim na theikei ding ua, vuah him him leng na mu sam kei ding ua, himahleh hiai guam tui in a dim vek ding hi; huchiin noute leh na gan honte uh leh na sate un ane ding uh, chiin.

¹⁸Dock anser HERREN icke ens detta vara nog, utan han vill ock giva Moab i eder hand.

¹⁸Huai bel Toupa ngaihin thil neuchik lel ahi a; Moabte na khut uah a honpiak behlap sin ahi.

¹⁹Och I skolen intaga alla befästa städer och alla andra ansenliga städer, I skolen fälla alla nyttiga träd och kasta igen alla vattenkällor, och alla bördiga åkerstycken skolen I fördärva med stenar.»

¹⁹Huan, kulhpi nei khua tengteng leh khopi hoih tengteng na hihse ding ua, sing hoih tengteng na phuk ding ua, tui khuk tengteng na hubing ding ua, mun hoih tata suang in na deng se vek ding uh, a chi a.

²⁰Och se, om morgonen, vid den tid då spisoffret frambäres, strömmade vatten till från Edomssidan, så att landet fylldes med vatten.

²⁰Huan, jingsangin, thillat lat hun lai khawngin hichi ahi a, ngaiin, Edom gam lam akipanin tui a hong luang ek a, a gam tuiin a hong dimta hi.

²¹Moabiterna hade nu allasammans hört att konungarna hade dragit upp för att strida mot dem, och alla de som voro vid vapenför ålder eller därutöver blevo uppbådade och stodo nu vid gränsen.

²¹Huan, Moabte tengteng in amaute sual dingin kumpipate a hongkuan tou uh chih ana jak un, galkap thei chiang tengteng ana ki kaikhawm ek ua, gamgi ah ana pang ta uh.

²²Men bittida om morgonen, när solen gick upp och lyste på vattnet, sågo moabiterna vattnet framför sig rött såsom blod.

²²Huchiin, jing khangin a thou ua, niin tui a sun suka, huan, Moabte ajawn ua tui sisan bang mai a san gegut a mu hi.

²³Då sade de: »Det är blod! Konungarna hava helt visst råkat i strid och därvid dräpt varandra. Nu till plundring, Moab!»

²³Sisan eive, kumpipate amau le amau a kidou ua, amau leh amau akithat uh ahi mahmah ve; kisa un Moabte aw, gallak sum iva tuh ding uh, a chi ua.

²⁴Men när de kommo till Israels läger, bröto israeliterna fram och slogo moabiterna, så att de flydde för dem. Och de drogo in i landet och slogo ytterligare moabiterna.

²⁴Huan, Israelte giahmun a va tun uleh, Israelte a hong thou phut mawk ua, Moabte a sual ua, huchiin ama uah a taikek jak ua; huan, Moabte that kawm jelin a gam uah a delh lut uhi.

²⁵Och städerna förstörde de, och på alla bördiga åkerstycken kastade de var och en sin sten, till dess de hade överhöljt dem, och alla vattenkällor täppte de till, och alla nyttiga träd fällde de, så att de till slut lämnade kvar allenast stenarna av Kir-Hareset. Men när slungkastarna omringade staden och besköto den

²⁵Huan, khuate a hih sia ua; amun hoih tata teng uh mi chihin a deng ua, suangin a dim gawpta hi; huan, tuikhuk tengteng a hubing ua, sing hoih tengteng a phuk uh; Kir-hareseth khuaa om suangte kia ahia a khoih louh uh; huai leng vaisuanglotin a um kim vel ua, a sual uh.

²⁶och Moabs konung såg att han icke kunde hålla stånd i striden, tog han med sig sju hundra svärdbeväpnade män för att slå sig igenom till Edoms konung; men de kunde det icke.

²⁶Huan, Moab kumpipan a kidou uh zou zou dingin a kitheita keia, Edom kumpipa kianga tung dinga phut paisuak tumin namsau tawi mi sagih a pi khiaa, himahleh a kitheita kei uhi.Huchiin a tapa upa pen, a sika hong lal ding pa pen kulh dawnah halmang thillat dingin a zangta hi. Huan, Israelte a heh mahmah ua, a kisa ua, a gamlam uah a pai nawn uh.

²⁷Då tog han sin förstfödde son, den som skulle bliva konung efter honom, och offrade denne på muren till ett brännoffer. Då drabbades Israel av svår hemsökelse, så att de måste bryta upp och lämna honom i fred och vända tillbaka till sitt land igen.

²⁷Huchiin a tapa upa pen, a sika hong lal ding pa pen kulh dawnah halmang thillat dingin a zangta hi. Huan, Israelte a heh mahmah ua, a kisa ua, a gamlam uah a pai nawn uh.