1Och Elisa talade till den kvinna vilkens son han hade gjort levande, han sade: »Stå upp och drag bort med ditt husfolk och vistas var du kan, ty HERREN har bjudit hungersnöden komma, och den har redan kommit in i landet och skall räcka i sju år.»
1Huan, Elisain a tapa a hih dam sak numei kiangah, Thou inla, nang leh na inkote toh, na om theihna munmun uah va omta dih un; Toupan kial a ke sak sin hi; hiai gamah kum sagih sung tak ake ding hi, chiin a na gen khina.
2Då stod kvinnan upp och gjorde såsom gudsmannen sade; hon drog bort med sitt husfolk och vistades i filistéernas land i sju år.
2Huchiin numei a thoua, Pathian mi thu bangin a hiha; a inkote toh Philistiate gamah kum sagih a va omta uh.
3Men när de sju åren voro förlidna, kom kvinnan tillbaka ifrån filistéernas land; och hon gick åstad för att anropa konungen om att återfå sitt hus och sin åker.
3Huan, kum sagih hong kivei nungin hichi ahia, huai numei bel Philistiate gam a kipan a kiik nawna; huan, a in leh lou ngen dingin kumpipa a juana.
4Och konungen höll då på att tala med Gehasi, gudsmannens tjänare, och sade: »Förtälj för mig alla de stora ting som Elisa har gjort.»
4Huan, Kumpipan Pathian mi Sikha Gehazi bel, Elisain thil thupi a hih tengteng hon hilh dih ve, chia a na houpih laitak ahi.
5Och just som han förtäljde för konungen huru han hade gjort en död levande, då kom den kvinna vilkens son han hade gjort levande och anropade konungen om att återfå sitt hus och sin åker. Då sade Gehasi: »Min herre konung, detta är kvinnan, och detta är hennes son, den som Elisa har gjort levande.»
5Huan, mikhat sisa a hinsak nawn thu kumpipa ana hilh laitakin hichi ahi a, ngaiin, a tapa a hinsak nawn numeiin a in leh a lou kumpipa a hong ngen. Huan, Gehaziin, kumpipa ka pu aw, hiai ahi numei, huan, hiai ahi a tapa Elisa in a hinsak nawn, achi a.
6Då frågade konungen kvinnan, och hon förtäljde allt för honom. Sedan lät konungen henne få en hovman med sig och sade: »Skaffa tillbaka allt vad som tillhör henne, och därtill all avkastning av åkern, från den dag då hon lämnade landet ända till nu.»
6Huan, kumpipan numei a dot aleh a hilh a. Huchiin kumpipan heutu khat a sehsaka, amaha tengteng, a loua thil tung tengteng tanin, hiai gam a pawtkhiak san apat tutan a penawn vek un, a chi a.
7Och Elisa kom till Damaskus, under det att Ben-Hadad, konungen i Aram, låg sjuk. När man nu berättade för denne att gudsmannen hade kommit dit,
7huan, Elisa bel Damaska khua ah a hoha; huan, Suria kumpipa Benhadad a chi a naa; huchiin, Pathian mi hiaiah a hong ve, chiin a hilh ua.
8sade konungen till Hasael: »Tag skänker med dig och gå gudsmannen till mötes, och fråga HERREN genom honom om jag skall tillfriskna från denna sjukdom.
8Huan, kumpipan Hazael kiangah, Kipahman tawi inla, Pathian mi houpih dingin vahoh inla, ka china ka hoih khe nawn thei ding hiam Toupa honna dotsak peuhmah leh, a chi a.
9Så gick då Hasael honom till mötes och tog med sig skänker, allt det bästa som fanns i Damaskus, så mycket som fyrtio kameler kunde bära. Och han kom och trädde fram för honom och sade: »Din son Ben-Hadad, konungen i Aram, har sänt mig till dig och låter fråga: 'Skall jag tillfriskna från denna sjukdom?'»
9Huchiin Hazael bel amah houpih dingin a kuana, kipahman ding Damasaka khuaa thil hoih chiteng, sa ngawngsau sawmli puak a tawia, a maah a va dinga, Na tapa Benhadad, Suria kumpipa in, Ka china ka hoih khe nawn diam? Chi dingin na kiangah kei a honsawl hi, a chi a.
10Elisa svarade honom: »Gå och säg till honom: 'Du skall tillfriskna.' Men HERREN har uppenbarat för mig att han likväl skall dö.»
10Huan, Elisain a kiangah, pai nawn inla a kiangah, na hoih khe nawn na mah ke, a chi ve, chiin, ahihhangin a si khongkhong ding chih Toupan a hon theisak hi, a chi a.
11Och gudsmannen stirrade framför sig och betraktade honom länge och väl; därefter begynte han gråta.
11Huchiin amah adia zumhuai khopin a ensal nilouha; huan, Pathian mi a kaptaa.
12Då sade Hasael: »Varför gråter min herre?» Han svarade: »Därför att jag vet huru mycket ont du skall göra Israels barn: du skall sätta eld på deras fästen, deras unga män skall du dräpa med svärd, deras späda barn skall du krossa, och deras havande kvinnor skall du upprista.»
12Huan, Hazaelin, Bang dinga ka pu kap ahia? A chi a. Aman a dawnga, Israel suante tunga na thil hoihlou hih ding ka theih jiakin ahi; a kulhte uh na hal sak dinga, a tangvalte uh namsauin na that dinga, a tanu nou chikchikte uh na pai jan dinga, nau pai lai a numeite uh na pik kek ding, a chi a.
13Hasael sade: »Vad är väl din tjänare, den hunden, eftersom han skulle kunna göra så stora ting?» Elisa svarade: »HERREN har uppenbarat för mig att du skall bliva konung över Aram.»
13Huan, Hazaelin Kei na sikha ui lel takin huchi thil thupi hih thei ding ka hi mahmah ahia? A chi a. Huan, Elisain a dawnga, Suriate tungah na hong lal ding chih Toupan a hon theisak hi, a chi a.
14Och han gick ifrån Elisa och kom till sin herre. Då frågade denne honom: »Vad sade Elisa till dig?» Han svarade: »Han sade till mig att du skall tillfriskna.»
14Huchiin Elisa kianga kipan a pawt a, a pu kiang lam ah a paitaa; aman, Elisa in bang honna hilh a? a chi a. Huan, aman, na hoih khe nawn na tham ke, chiin a hon hilh, a chi a.
15Men dagen därefter tog han täcket och doppade det i vatten och bredde ut det över hans ansikte; detta blev hans död. Och Hasael blev konung efter honom.
15Huan, ajingin hichi ahi a, puan sah pi a laa, tui ah a diaha, a mai a khuhsak a, a sita a; huan, hazael a sikin a lalta hi.
16I Jorams, Ahabs sons, Israels konungs, femte regeringsår, medan Josafat var konung i Juda, blev Joram, Josafats son, konung i Juda.
16Huan, Israel kumpipa Ahab tapa Joram kum nga a lal kumin (huailaiin Jehosaphat bel Juda kumpipa ahi a), Juda kumpipa Jehosaphat tapa Jehoram a lal pan a.
17Han var trettiotvå år gammal, när han blev konung, och han regerade åtta år i Jerusalem.
17A lal pat lain kum sawm thum leh kum niha upa ahi; Jerusalem khuaah kum giat vai a hawma.
18Men han vandrade på Israels konungars väg, såsom Ahabs hus hade gjort, ty en dotter till Ahab var hans hustru; han gjorde vad ont var i HERRENS ögon.
18Ahab inkote bangin, Israel kumpipate lampi tot a tawna; Ahab tanu jiin a nei hi; huchiin Toupa mitmuhin thil hoihlou pi a hihsek hi.
19Dock ville HERREN icke fördärva Juda, för sin tjänare Davids skull, enligt sitt löfte till honom, att han skulle låta honom och hans söner hava en lampa för alltid.
19Ahihhangin Toupan a sikha david jiakin Juda gam a hihse nuam keia, a suante tana khawnvak neihsak gige a nachiamta ngala.
20I hans tid avföll Edom från Juda välde och satte en egen konung över sig.
20A dam lain Edomte Judate tungah a hel ua, a tung ua kumpipa ding a kibawl tawm ua.
21Då drog Joram över till Sair med alla sina stridsvagnar. Och om natten gjorde han ett anfall på edoméerna, som hade omringat honom, och slog dem och hövitsmannen över deras vagnar, men folket flydde till sina hyddor.
21Huchiin Joram bel Zair khuaah kangtalai tengteng toh a hoha; huan, janin a kisa khiaa, amau um Edomte leh a kangtalai tung ua heutute a vasualta hi; huan, mite a puanin lam uah a tai chiat uhi.
22Så avföll Edom från Juda välde, och det har varit skilt därifrån ända till denna dag. Vid just samma tid avföll ock Libna.
22Huchiin Edomte tu tanin Judate tungah a hel lailai uhi. Huai lai mahin Libna khua leng a na hel sam uh.
23Vad nu mer är att säga om Joram och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars krönika.
23Huan Jehoram tanchin dangte leh a thilhih tengteng Juda kumpipate lal lai thu gelhna buah a kigelh a hikei maw?
24Och Joram gick till vila hos sina fäder och blev begraven hos sina fäder i Davids stad. Och hans son Ahasja blev konung efter honom.
24Huan, Jehoram bel a pi leh pute kiangah a ihmu a, a pi leh pute lakah David khopi ah a vui uh; a tapa Ahazia a sikin a lalta hi.
25I Jorams, Ahabs sons, Israels konungs, tolfte regeringsår blev Ahasja, Jorams son, konung i Juda.
25Israel kumpipa Ahab tapa Joram lal kum sawm leh kum nih kumin Juda kumpipa Jehoram tapa Ahazia bel a lal pana.
26Tjugutvå år gammal var Ahasja, när han blev konung, och han regerade ett år i Jerusalem. Hans moder hette Atalja, dotter till Omri, Israels konung.
26Ahazia in vai a hawm pat lain kum sawmnih leh kum nih a upa ahi; huan, Jerusalem khuaah kum khat vai a hawm. Huan, a nu min Athalia, Israel kumpipa Omri tanu ahi.
27Han vandrade på Ahabs hus' väg och gjorde vad ont var i HERRENS ögon likasom Ahabs hus; han var ju nära besläktad med Ahabs hus.
27Ahab inkote lampi tot a tawn teia, Ahab inkote makpapa lah ahi ngala.
28Och han drog åstad med Joram, Ahabs son, och stridde mot Hasael, konungen i Aram, vid Ramot Gilead. Men Joram blev sårad av araméerna.
28Huan, Amah Ahab tapa Joramin Ramoth-gilead khuaa Suria kumpipa hazael a vasualna ah a pang sama; huan, Suriaten Joram a na hihliam uh.Huan, kumpipa Joram bel Suria kumpipa Hazael a sualna ua Suriaten Rama khuaa a na hihliam uh Jezreel khuaa kidamsak dingin a kiik nawnta hi. Huan, Juda kumpipa Jehoram tapa Ahazia bel Ahab tapa Joram a damlouh jiakin veh dingin Jezreel khuaah a hoh suk hi.
29Då vände konung Joram tillbaka, för att i Jisreel låta hela sig från de sår som araméerna hade tillfogat honom vid Rama, i striden mot Hasael, konungen i Aram. Och Ahasja, Jorams son, Juda konung, for ned för att besöka Joram, Ahabs son, i Jisreel, eftersom denne låg sjuk.
29Huan, kumpipa Joram bel Suria kumpipa Hazael a sualna ua Suriaten Rama khuaa a na hihliam uh Jezreel khuaa kidamsak dingin a kiik nawnta hi. Huan, Juda kumpipa Jehoram tapa Ahazia bel Ahab tapa Joram a damlouh jiakin veh dingin Jezreel khuaah a hoh suk hi.