1Efter Sauls död, när David hade kommit tillbaka från segern över Amalek, och när David sedan i två dagar hade uppehållit sig i Siklag,
1Huan, hichi ahi a, Saula sihnung in David Amalekte sim a hongkik a, David Ziklag khua a ni nih a om nung in;
2då hände sig på tredje dagen att en man kom från Sauls läger, med sönderrivna kläder och med jord på sitt huvud. Och när han kom in till David, föll han ned till jorden och bugade sig.
2Hichi ahi a, a ni thum ni in ngai in, mikhat a panmun ua kipan Saula kiang apat in a puante botkek in a lu a lei kai niaunuau a hongpai a;
3David frågade honom: »Varifrån kommer du?» Han svarade honom: »Jag kommer såsom flykting ifrån Israels läger.»
3Huan, David kiang a hongtun in lei a khupboh in chibai a buk. Huan, David in a kiang ah, Koi a kipan a hongpai na hia? a chi a; huan, aman a kiang ah, Israel mite panmun akipan a hong taikhia ka hi, a chi a.
4Då sade David till honom: »Huru har det gått? Säg mig det.» Han svarade: »Folket har flytt ur striden, många av folket hava också fallit och dött; Saul och hans son Jonatan äro ock döda.»
4Huan, David in a kiang ah, Bangchi bang in thil a om a? hon hilh dih ve, a chi a. Aman a dawng a, Kidouna a kipan mite a taikek ua, mi tampi a puk ua, a si uh; huan, Saula leh a tapa Jonathan te leng a si tuaktuak uh, a chi a.
5David frågade den unge mannen som berättade detta för honom: »Huru vet du att Saul och hans son Jonatan äro döda?»
5Huan, David in amah hilhpa tangval kiang ah, Bangchi in ahia Saula leh a tapa Jonathan asih uh na theih? a chi a.
6Den unge mannen som hade framfört underrättelsen till honom svarade: »Jag kom av en händelse upp på berget Gilboa, och där fick jag se Saul stödja sig mot sitt spjut, under det att vagnar och ryttare ansatte honom.
6Huan, a hilhpa tangval in, Bangchi chi hiam in Gilboa tang ah ka na omkha zenzen a, huan, ngai in, Saula a teipi ngai a ding ka mu a, huan, kangtalaite leh sakol tungtuang miten a hon naihta ua.
7När han då vände sig om och fick se mig, ropade han på mig, och jag svarade: 'Här är jag.'
7Huan, a nunglam a ngat leh a hon mu a, a honsam a. Huan, ken, Hiai ah ka om hi, chi in ka dawng a.
8Då frågade han mig vem jag var, och jag svarade honom att jag var en amalekit.
8Huchi in, ka kiang ah, Kua na hia? a hon chi a. Huan, ken, Amalek mi ka hi, chi in ka dawng hi.
9Sedan sade han till mig: 'Träd fram hit till mig och giv mig dödsstöten, ty jag är gripen av dödens vanmakt, om ock livet ännu alltjämt är kvar i mig.'
9Huan, aman ka kiang ah, Ka kiang ah hong ding inla hong that mai dih, ka hinglai vanglak a, lungdonna in lah a hon manta ngal a, a chi a.
10Då trädde jag fram till honom och dödade honom, ty jag visste ju att han icke skulle kunna överleva sitt fall. Och jag tog diademet som satt på hans huvud, och ett armband som satt på hans arm, och jag bar nu detta hit till min herre.»
10Huchi in a kiang ah ka dingta, huchia puk gawp khinsa a dam zou nawn samsam kei ding chih ka theih ziak in ka thatta mai hi, a lu a lallukhu leh a ban a tau ka la a, ka pu kiang ah ka hon tawi hi, a chi a.
11Då fattade David i sina kläder och rev sönder dem; så gjorde ock alla de män som voro där med honom.
11Huchi in David in a puansilhte a botkekta; huchibang mah in a kiang a mi om tengteng in ahih uh:
12Och de höllo dödsklagan och gräto och fastade ända till aftonen för Sauls och hans son Jonatans skull, och för HERRENS folks och för Israels hus' skull, därför att de hade fallit för svärd.
12Huchi in Saula leh a tapa Jonathan leh TOUPA mite leh Israel inkuante a sun ua, a kah ua, nitaklam tan in an a ngawl ua, namsau a hihlup ahih ziak un.
13Och David frågade den unge mannen som hade framfört underrättelsen till honom: »Varifrån är du?» Han svarade: »Jag är son till en amalekit som lever här såsom främling.»
13Huan, David in amah hilhpa tangval kiang ah, Koilam mi na hia? a chi a.
14David sade till honom: »Kände du då ingen fruktan för att uträcka din hand till att förgöra HERRENS smorde?»
14Huan, aman, Gamdang mi, Amalek mi tapa ka hi, a chi a, a dawng a. Huan, David in a kiang ah, TOUPA sathau nilh hihmang ding a tung a khutkhak bangchidan a laulou na hia leh? a chi a.
15Och David kallade på en av sina män och sade: »Kom hit och stöt ned honom.» Och han slog honom till döds.
15Huchi in David in tangval khat a sam a, va naih inla, va that in, a chi a. Huan, a vasat a, a sita hi.
16Och David sade till honom: »Ditt blod komme över ditt huvud, ty din egen mun har vittnat mot dig, i det att du sade: 'Jag har dödat HERRENS smorde.'»
16Huan, David in a kiang ah, na sisan nangmah lutung mah ah om heh; nangmah mah kam ngei in, TOUPA sathau nilh ka that ahi, chi in lah na phuang ngal a, a chi a.
17Och David sjöng följande klagosång över Saul och hans son Jonatan,
17Huchi in David in Saula leh a tapa Jonathan hiai kahla in a kah a;
18och han befallde att man skulle lära Juda barn »Bågsången»; den är upptecknad i »Den redliges bok»:
18Huan, thalkap la Juda suante sinsak ding in a sawl chiat a, ngai in, Jasar laibu a gelh ahi.
19»Din härlighet, Israel, ligger slagen på dina höjder. Huru hava icke hjältarna fallit!
19Aw Israel, na thupina na mun sangte ah a that ua, mi liante a pukta uhi;
20Förkunnen det icke i Gat, bebåden det ej på Askelons gator, för att filistéernas döttrar icke må glädja sig, de oomskurnas döttrar ej fröjda sig.
20Gath ah genkei unla, Askelon kongzing ah phuangkei un; Huchilou in zaw Philistia tanute a kipak ding ua, zeksum louh tanute nuamsa in a kikou kha ding uhi.
21I Gilboa berg, på eder må ej falla dagg eller regn, ej ses offergärdsskördar. Ty hjältarnas sköld blev där till smälek, Sauls sköld, ej sedan smord med olja.
21Nou Gilboa tangte aw, na tunguah daitui leh vuah kekei hen, thillat dingte leng suah sam ken; huailai ah lah mi lian lum kihhuai tak in a pai ngal ua, Saula lum, sathau nilhlouh mi lum bang maiin.
22Från slagnas blod, från hjältars hull vek Jonatans båge icke tillbaka, vände Sauls svärd ej omättat åter.
22Thahte sisan a kipan leh mi lian thau a kipan in Jonathan thal a kik nawnkei a, Saula namsau lah a vuak in a kiknawn ngeikei.
23Saul och Jonatan, så kära och ljuvliga för varandra i livet, de blevo ej heller skilda i döden, de två, som voro snabbare än örnar, starka mer än lejon.
23Saula leh Jonathan hindan lah a deihhuai in a kilawm a, a sih un leng a khenkei uh, mipite sang in a hatzaw ua, humpinelkaite sang in a hatzaw uh.
24Israels döttrar, gråten över Saul, över honom som klädde eder i scharlakan och praktskrud och prydde edra kläder med gyllene smycken.
24Nou Israel tanute aw, Saula kah un, puansan kilawmte na tungah a bang a, na puan khawng ua dangka-eng a zephoihnate hon bansakpa ahi.
25Huru hava icke hjältarna fallit i striden! Jonatan ligger slagen på dina höjder.
25Kidou laitak a mi liante a napuk maizen uh! Na mun sangte ah Jonathan a thatta uh.
26Jag sörjer över dig, du min broder Jonatan; mycket ljuvlig var du mig. Dyrbar var mig din kärlek, mer än kvinnokärlek.
26Ka unaupa Jonathan, na tungthu ah ka lungzing petmah hi; ka tungah na hoih thei mahmah a, na hon itna a lamdang hi, numei itna a khup hi.Mi liante a puk ua, kidouna vante leng a mangthang khinta!
27Huru hava icke hjältarna fallit, de båda stridssvärden förgåtts!»
27Mi liante a puk ua, kidouna vante leng a mangthang khinta!