¹Men Joab, Serujas son, märkte att konungens hjärta var vänt mot Absalom.

¹Huchi in, Zerui tapa Joab in kumpipa lungsim Absalom tungah a teng chih a na thei a.

²Då sände Joab till Tekoa och lät därifrån hämta en klok kvinna och sade till henne: »Låtsa att du har sorg, och kläd dig i sorgkläder och smörj dig icke med olja, utan skicka dig såsom en kvinna som i lång tid har haft sorg efter en död.

²Huchi in Joab in Tekia khua ah mi a sawl a, huailai a numei pil khat a va pisak a, a kiang ah, Lusun bang in kibawl unla, lusun puan silh inla, sathau leng kinilhlou in numei sawtpi misi sun bang in om in:

³Gå så in till konungen och tala till honom såsom jag säger dig.» Joab lade nu orden i hennes mun.

³Huan, kumpipa kiang ah hoh inla a kiang ah hichi bang in thu va gen in aw, a chi a. Huchi in Joab in thute tuh a kam ah a muam a.

⁴Och kvinnan från Tekoa talade med konungen; hon föll ned till jorden på sitt ansikte och bugade sig och sade: »Hjälp, o konung!»

⁴Huan, Tekoa khua a numei in kumpipa kiang a thu a gen sin in mai a lei si in a khupboh a, chibai a buk a, TOUPA aw, hon huh in, a chi a.

⁵Konungen sade till henne: »Vad fattas dig?» Hon svarade: »Ack, jag är änka; min man är död.

⁵Huan, kumpipa'n a kiang ah, Bangchidan ahia? a chi a. Huan, aman a dawng a, Meithai petmah ka hi a, ka pasal a sita.

⁶Och din tjänarinna hade två söner; dessa båda kommo i träta med varandra ute på marken, där ingen fanns, som kunde träda emellan och hindra dem; den ene slog då ned den andre och dödade honom.

⁶Huan, na sikhanu in tapa nih a nei a, a nih un lou ah a kisual ua, kuamah phelh ding lah a omkei ua, a khatpen in a dang a sata a, a hihlumta a.

⁷Och nu har hela släkten rest sig upp mot din tjänarinna, och de säga: 'Giv hit honom som slog ned sin broder, så att vi få döda honom, därför att han har tagit sin broders liv och dräpt honom; på det sättet förgöra vi ock arvingen.' På det att efter min man varken namn eller efterkommande må finnas på jorden, vilja de utsläcka den gnista av mig, som ännu är kvar.»

⁷Huan, ngai in, a inkuan tengteng in na sikhanu a doukhawm ua, A unaupa thatpa a unaupa thah ziak a i thah tei theihna ding in hon pia in, huchi in gouluah ding pa leng ka hihmang pah ngal ding uh, a chi a: huchi bang in ka mei am omlai a mitsak ding ua, ka pasal min neilou leh leitung a suan himhim neilou a om maisin ahi, a chi a.

⁸Då sade konungen till kvinnan: »Gå hem igen; jag vill giva befallning om dig.»

⁸Huan, kumpipa'n numei kiang ah, Na in ah pai inla, na tungtang thu ah thu ka pe mai ding, a chi a.

⁹Kvinnan från Tekoa sade till konungen: »På mig, o min herre konung, och på min faders hus vile missgärningen, men konungen och hans tron vare utan skuld.»

⁹Huan, Tekoa khua a numei in kumpipa kiang ah, TOUPA aw, ka pu, thulimlouhna moh ka tung leh ka pa inkote tungah ke mai hen: huan, kumpipa leh laltutphah in moh pokei hen, a chi a.

¹⁰Konungen sade: »Om någon säger något åt dig, så för honom till mig; han skall sedan icke mer antasta dig.

¹⁰Huan, kumpipa'n, Kuapeuh na tung a banghiam gen peuhmah ka kiang ah honpi inla, a honkhoih nawn hetkei ding uh, a chi a.

¹¹Hon sade: »Ja, må konungen tänka på HERREN, sin Gud, så att blodshämnaren icke får göra olyckan större, och så att de icke förgöra min son.» Då sade han: »Så sant HERREN lever, icke ett hår av din son skall falla på jorden.»

¹¹Huan, aman, Sisan suahmite tung a phulamite'n hihmang nawnlou ding in kumpipa'n TOUPA na Pathian thei gige hen aw, huchilou in zaw ka tapa a hih mangkha ding uh, a chi a. Huan, aman, TOUPA hinna lou in ka gen hi, na tapa a samzang khat leng lei ah kekei ding, a chi a.

¹²Men kvinnan sade: »Låt din tjänarinna tala ännu ett ord till min herre konungen.» Han sade: »Tala.»

¹²Huchi in numei in, Na sikhanu in toupa ka pu kiang ah thu kam khatkia kon gen nawn peuhmah ding aw, a chi a. Huan, aman, Gen ve, a chi a.

¹³Då sade kvinnan: »Varför är du då så sinnad mot Guds folk? När konungen talar så, då ligger ju däri att han själv bär på skuld, eftersom konungen icke låter sin förskjutne son komma tillbaka.

¹³Huan, numei in, A hihleh bang jiakin ahia Pathian mite doudal a hichi bang a hihtum na hia? hiai thu a kipan in kumpipa moh in a kilang ahi, kumpipa'n a mi, taimangpa a pi kik nawnlouh jiakin.

¹⁴Vi måste ju alla dö och äro då såsom vatten som spilles på jorden, vilket icke kan samlas upp igen. Men Gud tager icke livet bort, utan han tänker ut vad göras kan, för att den förskjutne icke må förbliva förskjuten och skild från honom.

¹⁴Ka si ngeingei ding ua, huan, tuisik lei a bosa a luahnawn theihlouh bang ka hi uhi: Pathian in hinna a la mang a hikei a, taimangpa amah lak a mituam a hihlouhna ding lunggel ahi zaw hi.

¹⁵Och att jag nu har kommit för att tala detta till min herre konungen, det har skett därför att folket förskräckte mig. Då tänkte din tjänarinna: Jag vill dock tala med konungen; kanhända skall konungen uppfylla sin trälinnas önskan.

¹⁵Huchi in toupa ka pu kiang ahiai thu gen ding a ka hong in leng mi ka kihtak ziak ahi: huan, na sikhanu in, kumpipa kiang ah ka gen phot ding a, kumpipa'n a sikhanu ngetna a lohchingsak kha mai deh.

¹⁶Ja, konungen skall lyssna till sin trälinna och rädda mig från den mans hand, som vill förgöra både mig och min son från Guds arvedel.

¹⁶Kumpipa'n kei leh ka tapa Pathian gouluahlou ding a hihman tummi lak a na sikhanu honkhe ding in a na ngaikhe ding ka chi a.

¹⁷Och din tjänarinna tänkte: Min herre konungens ord skall giva mig ro. Ty min herre konungen är lik Guds ängel däri att han hör allt, både gott och ont. Och nu vare HERREN, din Gud, med dig.

¹⁷Huchi in na sikhanu a ding in, toupa, ka pu thu lungmuan huai tak hi henla; a sia a pha nakhen ding in toupa ka pu lah Pathian angel bangmai ahi ngal a: Huan, TOUPA Pathian na kiang ah om hen ka chi ahi, a chi a.

¹⁸Då svarade konungen och sade till kvinnan: »Dölj icke för mig något av det varom jag nu vill fråga dig.» Kvinnan sade: »Min herre konungen tale.»

¹⁸Huan, kumpipa'n a dawng a, numei kiang ah, Kon dot peuhmah bangmah hon im ken aw, a chi a. Huan, numei in, Toupa ka pu in gen leh a ke, a chi a.

¹⁹Då sade konungen: »Har icke Joab sin hand med i allt detta?» Kvinnan svarade och sade: »Så sant du lever, min herre konung: om min Herre konungen talar något, så kan ingen komma undan det, vare sig åt höger eller åt vänster. Ja, det är din tjänare Joab som har bjudit mig detta, och han har lagt i din tjänarinnas mun allt vad jag har sagt.

¹⁹Huan, kumpipa'n, Hiai thu himhim ah Joab in panna a nei hia? a chi a. Huan, numei in a dawng a, Toupa ka pu, na kha hinna lou in ka gen hi, toupa ka pu in a gensa kuamah in taklam ah hiam, veilam ah hiam a pel theikei ding ua: na sikha Joab in a hon sawl a, hiai thu tengteng na sikhanu a hon muam vek hi:

²⁰För att giva saken ett annat utseende har din tjänare Joab handlat på detta sätt; men min herre liknar i vishet Guds ängel och vet allt som sker på jorden.»

²⁰Thil omdan hihlamdang ding in hiai thil na sikha Joab in a hih ahi: huan, ka pu bel khovel a thil om tengteng thei thei in Pathian angel bang in a pil ahi, a chi a.

²¹Så sade då konungen till Joab: »Välan, jag vill göra såsom du önskar. Gå nu och för tillbaka den unge mannen Absalom.»

²¹Huan, kumpipa'n Joab kiang ah, Ngai in, ka hih samta hi, huaiziak in pai inla, tangval Absalom va pi nawn dole, a chi a.

²²Då föll Joab ned till jorden på sitt ansikte och bugade sig och välsignade konungen; och Joab sade: »I dag märker din tjänare att jag har funnit nåd för dina ögon, min herre konung, eftersom konungen uppfyller sin tjänares önskan.»

²²Huan, Joab bel mai a lei si in a khupboh a, chibai a buk a, kumpipa a vualzawl a: huan, Joab in, Toupa ka kumpipa aw, toupa'n a sikha ngetna a lohchinsak ziak in tuni in na sikha in na mit ka tung chih ka natheita hi, a chi a.

²³Och Joab stod upp och begav sig till Gesur och förde Absalom till Jerusalem.

²³Huchi in Joab a thou a, Gesur ah a hoh a, Absalom Jerusalem ah a pita hi.

²⁴Men konungen sade: »Han får begiva sig till sitt hus, men han får icke komma inför mitt ansikte. Då begav sig Absalom till sitt hus, och kom icke inför konungens ansikte.

²⁴Huan, kumpipa'n, Amah in lam ah pai henla, ka mel hong mu dah leh, a chi a. Huchi in Absalom amah in lam ah a pai a, kumpipa mel a mutakei hi.

²⁵Men i hela Israel fanns ingen så skön man som Absalom, ingen som man så mycket prisade: från hans fotblad upp till hans hjässa fanns icke något fel på honom

²⁵Israel tengteng lak ah Absalom bang a melhoih a phat loh kuamah a omkei uh: a khe lek a kipan in a sip pha in gensiatna himhim a omkei hi.

²⁶Och när han lät klippa håret på sitt huvud -- vid slutet av vart år lät han klippa det, ty det blev honom då så tungt att han måste låta klippa det -- så befanns det, att när man vägde håret från hans huvud, då vägde det två hundra siklar, efter konungsvikt.

²⁶A sam a met in (kum kivei teng in a met sak a, a sam lah a giktheih ziak in a met sek hi. ) a sam a buk zel a, kumpipa bukdan in sekel nih a ching sek hi.

²⁷Och åt Absalom föddes tre söner och en dotter, som fick namnet Tamar; hon var en skön kvinna.

²⁷Huan, Absalom in tapa thum leh tanu khat a nei a, a min Tamar ahi a, mel hoihtak ahi.

²⁸När Absalom hade bott två hela år i Jerusalem utan att få komma inför konungens ansikte,

²⁸Huchi in Absalom kum nih hilhial Jerusalem ah a om a; himahleh kumpipa mel himhim a mukei hi.

²⁹sände han bud efter Joab, i avsikt att skicka denne till konungen; men han ville icke komma till honom. Och han sände bud ännu en gång, men han ville ändå icke komma.

²⁹Huchi in Absalom in kumpipa kiang a sawl ding in Joab a thukhak a; himahleh a hoh nuamkei; huan, a thukhak nawn a, himahleh a hoh nuamsamkei hi.

³⁰Då sade han till sina tjänare: »I sen att Joab där har ett åkerstycke vid sidan av mitt, och på det har han korn; gån nu dit och tänden eld därpå.» Så tände då Absaloms tjänare eld på åkerstycket.

³⁰Huchi in a sikhate kiang ah, I aw, Joab lou bel kei lou kiang ahi a, barli buh a nei a, va hal un, a chi a. Huchi in Absalom sikhate'n lou a vahalta uh.

³¹Då stod Joab upp och gick hem till Absalom och sade till honom: »Varför hava dina tjänare tänt eld på mitt åkerstycke?»

³¹Huchi in Joab a thou a, Absalom kiang ah a in ah a hoh a, a Bangding a na sikhate'n ka lou hal ahi ua? A chi a.

³²Absalom svarade Joab: »Jag sände ju till dig och lät säga: Kom hit, så att jag kan skicka dig till konungen och låta säga: 'Varför fick jag komma hem från Gesur? Det hade varit bättre för mig, om jag ännu vore kvar där.' Nu vill jag komma inför konungens ansikte; och finnes någon missgärning hos mig, så må han döda mig.

³²Huan, Absalom in Joab a dawng a, Ngai dih, Bangdia Gesur a kipan a hong ka hia? Huailai ah om thek leng kei dia hoih zo mah ding, chi a kumpipa kiang a sawl dia hon thukhak ing a; huaiziak in kumpipa mel hon musak in; huan, thu ginatlouhna nei ka hih leh hon hihlum mai leh a ke, a chi a.Huchi in Joab kumpipa kiang ah a hoh a, a hilh a; huan, Absalom a sam a, kumpipa kiang ah a hoh a, huan kumpipa ma ah a mai a lei si in a khupboh a; huan, kumpipa'n Absalom a tawp hi.

³³Då gick Joab till konungen och sade honom detta. Denne kallade då till sig Absalom, och han kom till konungen; och han föll ned för honom på sitt ansikte och bugade sig till jorden inför konungen. Och konungen kysste Absalom.

³³Huchi in Joab kumpipa kiang ah a hoh a, a hilh a; huan, Absalom a sam a, kumpipa kiang ah a hoh a, huan kumpipa ma ah a mai a lei si in a khupboh a; huan, kumpipa'n Absalom a tawp hi.